Nu har det gått ett år sedan jag startade Kapprakt.se och det kan vara dags för en del reflektioner. Jag var nyfiken på om jag skulle kunna få någon kunskap om besökarna på sidan och deras prioriteringar. Under året har jag fått många positiva kommentarer men tänkte att man ur statistiken skulle kunna dra några mer generella slutsatser. Som så ofta tänkte jag uppenbart fel, de svar som fanns var rätt svårförståeliga och förvirrande, ungefär som livet är, vilket jag kommit fram till faktiskt är rätt kul.
Bakgrunden var att jag under några år då och då skrivit om böcker och publicerat texten i mitt Facebook-flöde. Ett antal av mina vänner tjatade på mig att jag borde samla det på en egen hemsida i stället och då tog jag tag i det och öppnade Kapprakt i november 2018.
Till att börja med hade jag det jag tidigare skrivit på Facebook som jag samlade ihop på Kapprakt och tillsammans med de jag skrivit om under året finns det nu närmare 200 böcker recenserade på sidan och en hel del andra inlägg.
Det jag traditionellt skrivit mest om är svensk skönlitteratur. Bland annat har jag under flera år lekt ”skuggjury” åt Augustpriset, ett bra sätt att följa nya svenska författarskap. Jag är sällan överens med den verkliga juryn. Som många andra läser jag också en hel del spänningslitteratur, framför allt på somrarna, men har sällan skrivit om dessa böcker. Sedan 2017 är jag en av ledamöterna i styrelsen för Svenska Deckarfestivalen vilket bland annat innebär att jag läser fler böcker inom genren och även skriver om en del av dessa böcker, ibland som dubbelpubliceringar på Kapprakt och på festivalens hemsida.
Jag skriver inte om allt jag läser, det blir kanske omkring en fjärdedel av böckerna och urvalet styrs främst av om det under läsningen föds några tankar som jag får lust att skriva ner. Det enda ”tvång” som existerar är att vi för Deckarfestivalen har en liten läsgrupp där vi fördelar årets festivalförfattare mellan oss och då ska jag skriva om mina författares senaste böcker. I samband med det skriver vi också presentationer av dessa författare och de jag skriver hamnar också på Kapprakt.
En hel del av mina texter om böcker är inte rena recensioner. Ofta blir det mer av essäer, omvägar med tankar kring något som fötts ur läsningen. En del av mina vänner skäller på mig för att jag ibland skriver alldeles för långt. ”Så där mycket text är det ingen som orkar läsa”, har jag fått höra. Men det stämmer inte. Många av de mest lästa inläggen är långa.
12 000 besökare
Intressant var naturligtvis om det var några som skulle hitta till denna sida. Jag har inte marknadsfört den på annat sätt än att jag ofta länkar till nya recensioner från mitt eget Facebookflöde. Med hjälp av Google Analytics får man rätt mycket kunskap om trafiken.
Under året har ungefär 12 000 unika individer besökt Kapprakt vilket för mig är förbluffande många. Den absolut vanligaste besökaren har googlat efter en bok eller författare och den vägen kommit till Kapprakt. De allra flesta läser alltså få sidor, de är intresserade av någon särskild bok. En mindre grupp, omkring 1 200 personer, är återkommande besökare på Kapprakt och drygt 300 är frekvent återkommande. Under året har trafiken successivt ökat och ligger idag på cirka 2 000 besökare per månad.
Geografi, flest i Stockholm
Geografiskt dominerar naturligtvis Sverige eftersom jag skriver på svenska. I Sverige finns den absoluta majoriteten av läsarna i Stockholm. Därefter kommer Göteborg, Malmö och på fjärde plats min nuvarande hemstad Sundsvall. På femte plats kommer något överraskande Helsingfors. Det har funnits dagar där helt andra länder dominerar, till exempel Norge, Danmark, Finland, England och Frankrike. Det är när jag skrivit om böcker där författarna finns i dessa länder och när de, eller deras förlag, länkar till Kapprakt. Man kan också utläsa att många då använder Google Translate för att kunna läsa texterna.
Relativt unga kvinnor
Ofta har vi bilden av att det främst är äldre kvinnor som läser böcker och då borde det också vara den gruppen som dominerar bland besökarna på Kapprakt. Men så är det inte riktigt.
De flesta besökarna finns i spannet 25-34 år och det är både oväntat och kul att det är så många yngre. Först därefter 65 + och sedan 45-54 år.
Däremot stämmer antagandet om kön. Ungefär två tredjedelar är kvinnor och en tredjedel män.
I gruppen 25-34 år dominerar kvinnor i Stockholm betydligt mer än för hela besökargruppen.
Kommer via Google och länkningar
Mer än hälften av alla besökare kommer till Kapprakt via en aktiv sökning, i all huvudsak via Google. En fjärdedel kommer via sociala media, Facebook dominerar helt, då någon länkat till Kapprakt i sitt flöde. Cirka 15 procent går direkt till Kapprakt.se, de länkas inte från någon annan sida.
Vissa författare och förlag är mycket aktiva på sociala medier och har många följare. När de länkar till ett inlägg på Kapprakt ger det omedelbara effekter. Ett exempel på en sådan författare är Emelie Schepp och när hon 9 april länkade till recensionen av boken Broder Jakob blev det den dag med flest antal besökare under året.
Etermedias genomslag är överraskande stort. Det räcker med små inslag i TV eller radio för att det genast syns i besökarstatistiken. Människor blir intresserade, googlar på författaren eller boken och en del av dem hamnar på Kapprakt. De stora tidningarnas recensioner eller andra artiklar om böcker märks också i statistiken, men mindre än etermedia.
Ungefär 60 procent använder mobilen vid sina besök på Kapprakt, 30 procent dator och 10 procent läsplatta. De som använder dator och läsplatta stannar längre och går runt på fler sidor.
Topp fem
Vilka sidor är det då som besökarna i första hand läser?
I särklass flest besökare har texten om Aase Bergs bok Haggan. Topplaceringen är inte enkel att förklara. Det är inte någon extrem storsäljare och jag var inte odelat förtjust i den. Jag har inte kunnat finns någon enskild källa till trafiken. Jag publicerade inlägget 1 februari, men det var ingen särskild besökartopp just då. Det har varit en stadig besökarström hela tiden och även nu, långt senare, är det varje dag någon som läser den. Av de 100 mest besökta sidorna är detta också den sida som besökarna ägnat mest tid åt att läsa.
Tvåa på listan är bröderna Arkadij och Boris Strugatskij bok Picknick vid vägkanten. Inte heller någon riktig storsäljare, men här hittar jag en del förklaringar. Jag publicerade texten 19 maj med få besökare. 9 juni länkade förlaget Ersatz till den vilket gav en hel del besökare 9-12 juni. Men sedan hände något annat i nästa led. Jag läser inte väldigt mycket science fiction men har lärt mig att det finns ett stort engagemang hos SF-fans. Och just den sidan har 222 människor delat i sina Facebookflöden vilket har givit en kontinuerlig trafik under hela hösten. De flesta besökarna till denna sida kommer också via Facebook.
Trea på listan är Camilla Stens bok Staden. Här finns inte heller några självklara förklaringar. Mycket bra bok, men ingen megasäljare och jag har inte hittat någon särskild händelse som skapat trafiken. Inte heller någon särskild topp utan en stadig ström av besökare ända från publiceringen 5 april. 111 personer har delat sidan i sina FB-flöden men merparten av trafiken kommer ändå via Google.
För fyran på listan är placeringen enkel att förklara. Det är Emelie Schepps bok Broder Jakob. En storsäljare och hon är dessutom ett marknadsföringsfenomen. Jag publicerade inlägget 4 april och några dagar senare, 9 april, länkade Schepp till Kapprakt från sin Facebooksida som har väldigt många följare vilket gav många besök på den sidan. Många av dessa delade också sidan i sina egna Facebookflöden vilket gav ännu fler besökare, men under en ganska kort period.
Femma är debutanten Monica Rehns bok Moratorium som jag skrev om 24 april. En bra debut, men ingen storsäljare. Författaren länkade till Kapprakt via sina egna kanaler och hon tycks ha många vänner som delat och länkat vidare från sina kanaler. Över 200 besökare har använt knappen på bokens sida på Kapprakt för att dela sidan i sina egna flöden och merparten av besökarna kommer också via Facebook.
Just nu trendar Niklas Natt och Dags 1794 starkt och kommer snart att ta sig ibland fem i topp.
Topp 100
Av de 100 mest besökta sidorna är 17 ”interna”, alltså boklista, olika kategorier etc. 43 sidor handlar om spänningslitteratur och 23 om skönlitteratur.
Mest förvånande bland de tio i topp är nog Laurent Binets Språkets sjunde funktion på åttonde plats. Det är en fantastisk bok, men allt annat än enkel, och min text om den är lång och knappast enkel den heller. Lång tid på sidan talar för att många besökare ändå läst den. Jag hittar ingen förklaring till varför den ligger så högt upp, men den har haft en stadig ström av besökare ända sedan publiceringen 12 februari.
Under året har jag hittat tre favoriter till årets Augustpris och det var kul att se att alla tre kom in på topp 50: Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar (22), Eva-Marie Liffners Vem kan segla (35) och Steve Sem-Sandbergs W. (50). Tråkigare var att det bara var Sem-Sandberg som verkligen nominerades.
Det finns väldigt många som skriver, men förlagen antar få manus för utgivning. Det innebär att det finns många med manus som förlagen inte ger ut. Det finns ett antal företag som erbjuder sina tjänster för detta, att producera böcker och se till att de finns tillgängliga för bokhandeln. Oftast kallar man det för att ge ut på ”eget förlag” vilket mycket sällan är bokstavligt sant, det handlar om att författaren själv finansierar utgivningen. Jag läser sällan sådana böcker, risknivån är hög, de kan vara väldigt dåliga. Men de behöver inte vara det, förlagen kan ha fel och det finns många exempel på mycket framgångsrika författare som själva givit ut sina första böcker. Under året har jag skrivit om fyra sådana böcker och alla fyra placerar sig rätt högt på topplistan: Henrik Ingvarssons Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen (16), David Erikssons Höjden av förändring (20), Olle Håkanssons Wayne åker till Costa del sol (28) och Arne Wickanders Den tredje punkarn (29). En tänkbar förklaring är att det här är böcker som inte får så många recensioner och att författarna därför lägger ner en hel del energi på att sprida de som kommer?
Jag skriver sällan om facklitteratur men när det händer blir det ofta riktigt långa texter. Det var oväntat att se två sådana texter högt upp i topplistan: Lena Anderssons Om falsk och äkta liberalism (12) och Ivan Krastevs Efter Europa (32). Lång tid på sidorna visar att besökarna också läst texterna.
Ibland händer det att jag skriver mer tematiska texter och då finns det sällan någon som naturligt länkar till sidan. En smula förvånande är att hitta tre sådana texter på topplistan: Bästa familjekrönikan, Vaccination mot ondska och Om den sköna konsten att gå under.
Det blev några reflektioner utifrån det jag kunnat finna i statistiken. Blev knappast särskilt mycket klokare, men lider inte av det. Kapprakt är ett kul fritidsnöje och det verkar som om det finns en del som uppskattar sidan så jag fortsätter nog ett år till.
Anders Kapp, 2019-11-18