Picknick vid vägkanten av Arkadij och Boris Strugatskij utgavs i kraftigt censurerat skick i Sovjetunionen 1972 och är numera en klassiker inom science fiction-litteraturen, ryktbar inte minst genom Andrej Tarkovskijs film Stalker som delvis baseras på boken. För första gången utkommer nu den ocensurerade versionen i svensk nyöversättning.
Själva titeln antyder ett släktskap med Liftaren och eftersom jag är ett stort fan av Adams intelligenta och överraskande svar på de flesta av livets gåtor var mina förväntningar höga när jag öppnade den här boken. Men bröderna Strugatskij är inte Douglas Adams, de är något helt annat, på sätt och vis lite råare och mörkare, på sätt och vis lite allvarligare men det är ett allvar i formen av ett underhållande skratt som kan fastna i halsen. Bröderna infriade höga förväntningar men på ett helt annat sätt än jag trott och det är väl underbart; överraskningar ger guldkant på tillvaron.
Jorden har fått besök av en okänd kultur och bokens titel syftar på en av de mest populära teorierna om besökets art. Det var ingen invasion från yttre rymden, inget försök att skapa kontakt med oss utan helt enkelt en liten paus som de tog på resan, en picknick vid vägkanten där gästerna lämnade kvar en hel del ”skräp” innan de åkte vidare. Att ett stopp samtidigt skedde på sex olika platser på jorden förefaller absurt men dess matematiska möjlighet visas av Nobelpristagaren i fysik, Valentin Pillman, med hans Pillmans radiant.
När handlingen börjar år det 13 år efter besöket, de sex platserna kallas Zonerna och vi befinner oss vid den Zon som finns i Canada vid (före detta) gruvstaden Harmont. Zonen är ganska stor, omkring åtta mil i diameter, svåröverskådlig och fylld av faror.
Huvudperson är Red Schuhart, en alkoholiserad, förtvivlad ung man som är besatt av Zonen. På grund av alla faror om Zonen innehåller är området avspärrat av militären men föremålen ger höga priser på en växande svart marknad, de lockar desperata plundrare som tar sig in på området trots farorna och Red är en av dem, han är en stalker, en av de skickligaste, en av de som överlever längst under den tid som boken behandlar.
Zonen innehåller föremål med obegripliga egenskaper. En del är direkt dödande, en del mer långsamt livshotande och en del fantastiskt nyttiga. Vad sägs till exempel om att lösa energiförsörjningen med eviga batterier som dessutom kan föröka sig? Det är inte bara föremål, det är också platser inom området, osynliga fällor och tar du ett steg fel kan du dö omedelbart på ett antal olika otrevliga sätt. Men här finns också något som påverkar människors sinnen, socialt, psykologiskt men också biologiskt; här finns en social och biologisk miljöförstöring som fundamentalt påverkar människan som artvarelse.
Många har ägnat sig åt olika tolkningar av denna text. Den är inte uppenbart ideologisk, den kraftiga censur texten utsattes för när den först gavs ut 1972 handlar mycket mer om åsikter om olämplig moral än om att den skulle vara direkt antisovjetisk. Med facit i hand, så här långt senare, kan man mycket väl tolka den som sällsynt profetiskt. De mer eller mindre inmurade Zonerna kan tolkas som väst (VästBerlin / Berlinmuren) eller de mest råa formerna av kapitalism. Den enda av de sex olika Zonerna på olika platser runt klotet som är oproblematisk är den som finns i själva Ryssland eftersom där är den enda platsen där staten klarar att skärma av Zonen fullständigt. Zonen innehåller fantastiska och i många fall obegripliga möjligheter men samtidigt också horribla hot av många olika slag, hot för hela mänskligheten.
För att på ett rimligt sätt ge kapitalismen sådana drag är det inte alls nödvändigt att gå till dess fiender, som Lenin eller Marx; det går bra att gå till dess fäder som till exempel Adam Smith och John Stuart Mill som även om de främst lyfte konstruktionens fantastiska möjligheter också insåg hoten, såg riskerna med en otyglad best som skulle kunna förgöra människa och samhälle.
Med den tolkningen skulle brödernas text kunna beskrivas som en intelligent profetia om vad som också skulle komma att ske vid murens fall, när besten släpps lös på riktigt: en framväxande gangsterekonomi, ett socialt sönderfall, ett moralens förfall, miljöskador som hotar mänsklighetens överlevnad … Det finns goda argument för en sådan tolkning av texten, men det finns andra rimliga tolkningar och att gå in i den diskussionen skulle göra denna text orimligt lång.
I vilket fall som helst är texten sprängfylld av referenser, på subtila gränser mellan de uppenbara och de som kanske bara existerar i läsarens febriga fantasi; en hel del är bibliska och andra kommer från andra källor.
Så är du intresserad av tolkningsjakt, kan du ägna dig åt det. Är du intresserad av referensjakt, kan du ägna dig åt det. Och är du inte intresserad av vare sig det ena eller det andra så tycker jag att du i stället bara ska njuta av en fantastisk välskriven och spännande skröna. För det här är riktigt kul (med visst obehag) att läsa! Och vare sig du vill det eller ej så kommer du att få med dig en och annan intressant och oväntad tanke på vägen.
Arkadij och Boris Strugatskij
Bröderna Arkadij (1925–1991) och Boris (1933–2012) Strugatskij var rysksovjetiska författare som tillsammans skrev internationellt uppmärksammad science fiction. De levde och verkade i Leningrad. De skrev en hel del böcker från sent 50-tal till tidigt 90-tal och av litteraturvetare pekas de ut som viktiga i övergången från en sovjetisk socialrealism till mer av fantasi och irrationalitet.
Picknick vid vägkanten är deras mest kända bok, bland annat beroende på att bröderna baserat på denna bok skrev manus till Andrey Tarkovskys film Stalker från 1979, en film som alltid brukar finnas med på listorna när man röstar fram de bästa filmerna genom tiderna.
Deras inriktning beskrivs ibland som realistisk SF i den meningen att deras fokus helt låg på människor och sociala sammanhang. SF var för dem ett väl fungerande perspektiv för att behandla de frågor som intresserade dem.
Så tycker jag det rätt ofta är med det vi ofta kallar genrelitteratur. Att välja en form, ett perspektiv, ett bekant sammanhang från vilket världen och människorna låter sig betraktas på intressanta sätt kan vara mycket effektivt. När det gäller just SF tycker det finns ett särskilt intressant dagsaktuellt exempel: AI-området har under de senaste åren fått förnyad aktualitet och det väcker många intressanta frågor, inte minst inom filosofi och etik. Det kommer den ena förnumstiga forskartexten efter den andra om detta just nu, men det är frågor som intelligenta SF-författare behandlade mycket mer intressant för decennier sedan. Det kan vara bra att bära med sig när du råkar fastna med foten i något segt och obehagligt och det visar sig vara en blob av okunnigt genrelitteraturgnäll som är alldeles för vanligt på våra promenadvägar.
Anders Kapp, 2019-05-19
Bokfakta
- Titel: Picknick vid vägkanten (Piknik na obotjine, Пикник на обочине, 1972, översättning Ola Wallin. Efterord av Ursula K. Le Guin översatt av Peter Samuelsson).
- Författare: Arkadij och Boris Strugatskij.
- Utgivningsdag: 2019-05-06.
- Förlag: Ersatz.
- Antal sidor: 223.