W.underbart

Är lycklig! Har läst ut Steve Sem-Sandbergs W., hans alldeles egna version av Woyzeck, historien om hur en god, lojal och välmenande ung man succesivt faller samman, förlorar sitt människovärde, tar steg för steg ner i sin avgrund och slutligen dödar kvinnan han älskar. Samtidigt historien om det tidiga 1800-talets många krig som omskapar Europa och inte minst Sverige. Och samtidigt en alldeles fantastisk text!

I Leipzig 1821 mördar perukmakaren och soldaten Johann Christian Woyzeck sin kärlek, Johanna Christiana Woost, änka efter kirurgen Julius Friedrich Woost, i ett anfall av svartsjuka. För detta brott döms han till döden och avrättas han tre år senare. Det är en verklig händelse.

Med utgångspunkt i denna historia börjar Georg Büchner sommaren 1836 skriva på en teaterpjäs. När han dör året efter är texten bara fragmentarisk. Så småningom kompletteras texten av andra och publiceras första gången 1879. Det dröjer till 8 november 1913 innan pjäsen får sitt uruppförande på Residenztheater i München. Sedan dess har den blivit en av de mest framförda och inflytelserika teaterpjäserna i Europa. Den har också framförts som opera, som film (regisserad av Werner Herzog) och som musikal.

Händelsen och pjäsen är basen för W. För Sem-Sandberg är det därmed en kombo av två tidigare grepp hos honom: skönlitterär fiktion baserad på omfattande research av verkliga händelser som ofta återkommer i hans författarskap (t ex Theres, Allt förgängligt är bara en bild, Ravensbrück, De fattiga i Lódz och De utvalda) samt covers (i musikalisk mening, alltså egna versioner av andras kända verk) som Stormen från 2016 är ett exempel på, baserad på William Shakespeares sista verk med samma namn. W. är både och.

Covergenren är inte ovanlig inom litteraturen. Jag har tidigare givit några riktigt bra exempel på Kapprakt. Både Stormen och W. kvalar in mycket väl i det sammanhanget.

När boken inleds är W. gripen för mordet på Johanna, han sitter i sin cell och tänker på henne. ”Johannas hud, där den är som mest naken och skyddslös, bakom örat ned mot nacken, i halsgropen eller ned mot nacken. Hennes djupa dova skratt när hon långsamt för honom in i sig. In i det söta, varma och våta.”

Han förhörs under lång tid av hovrådet Clarus och hela boken är på sätt och vis deras samtal; Clarus försök att komma fram till en förklaring av dådet blir berättelsen om Johanns liv.

Redan som tioåring får han börja gå i lära till perukmakare hos mäster Knobloch, styvfar till Johanna. Efter sex år i lära ser han en dag i en dörrspringa en lättklädd Johanna tvätta sig och han blir kåt och förälskad, en förälskelse som aldrig kommer att gå över. Johanna är då på besök hos sin mor och styvfar, hon är gift med kirurgen Woost, och det är otänkbart för Johann att försöka närma sig henne. Så småningom skriver Johann ett brev till kirurgen där han ber om ursäkt för sina otuktiga tankar. Han lämnar staden.

Han ger sig ut på en lång vandring som kommer att fortsätta under många år.

Det finns mycket som påminner om Voltairs Candide från 1759: en naiv och godtrogen ung man blir olämpligt förälskad, tvingas ut på vandring runt världen och upplever de mest hemska saker för att långt senare återvända till sin ungdoms kärlek som då förändrats dramatiskt. W. är mörkare; Johann dödar sin Johanna, Candide gifter sig med sin Kunigunda.

Candide tvångsvärvas till den bulgariska armén. När Johann, efter många prövningar nått Grabow i Preussen 1806 finner han ett värvningskontor, ansluter sig frivilligt till den holländska armén och blir därmed en del av det första Napoleonkriget; Holland är allierad med Frankrike.

Året därpå har de nått Stralsund som belägras i ett försök att svälta ut svenskarna, en del av Napoleons fiender. Det går inte så bra, Johann blir krigsfånge och transporteras till Sverige.

Även om kärnan i denna berättelse är djupt mänsklig, den utsatta människan, förkroppsligad av Johann, blir den också en berättelse om en tid av flera olika krig som omskapade Europa. Från ett svenskt perspektiv hade Gustav III:s ryska krig 1788-90 slutat i remi men samtidigt utarmat landet fullständigt. 1805 anslöt sig Sverige och Gustav IV Adolf motvilligt till England, och flera andra, bland annat Ryssland, i kriget mot Napoleons Frankrike. Efter många komplicerade turer, mest framgångar för Napoleon, slöt Ryssland och Preussen fred med Frankrike sommaren 1807. Återigen är Ryssland Sveriges fiende vilket leder fram till Finska kriget 1808-09 då Sverige förlorar Finland till Ryssland. Det här är ett skeende som innehåller viktiga förklaringar till hur Sverige kunde förvandlas från en stormakt till ett av Europas fattigaste länder under 1800-talet, ett århundrade när omkring en fjärdedel av landets befolkning tvingades fly fattigdomen och emigrera, de flesta till USA.

Mitt i detta skeende finns Johann, som fånge transporterad till Stockholm lyckas han så småningom ansluta sig till den svenska armé som ska tåga mot Ryssland. ”Men ryssen såg jag aldrig den gången … fast jag trodde att det var till helvetet självt jag hade kommit, om nu herr hovrådet kan föreställa sig ett helvete inte av lågor utan av is och snö.”

Längre än till Åland kommer Johann aldrig och flykten över isarna tillbaka mot Sverige blir fasansfull, mästerligt skildrad av Steve Sem-Sandberg.

Johann byter identitet, ansluter sig igen till den svenska armén och återvänder till Stralsund. Även om Johanna lever stark i hans minne försöker han upprepade gånger skapa relationer till olika kvinnor, han drömmer och längtar efter närhet, efter kärlek, och misslyckas ständigt. Den här gången är föremålet för hans trånad Marie Thiessen, prostituerad soldatänka. 1810 föder hon en flicka som Johann på något sätt föreställer sig vara hans barn och ”Lilla Hjärtat” kommer att leva starkt i hans eget hjärta under resten av livet.

Som så många gånger i hans liv går allt på tok, han vill väl men det blir alltid fel. Han fängslas och tvingas åter lämna Stralsund, nu som en del av en Mecklenburgsk styrka i Napoleons fälttåg mot Ryssland. Än en gång en katastrof, efter obegripliga umbäranden når de Dorogobuch, drygt 30 mil från Moskva, innan Johann återigen befinner sig på flykt. Helt osannolikt är han en av få som överlever och i mars 2013 kommer han för tredje gången till Stralsund, upptagen av att återfinna Marie och Lilla Hjärtat. Än en gång ett misslyckande, med stenkastning och slag drivs han ut ur staden.

Efter många andra katastrofer återvänder han så småningom till Leipzig, återser Johanna som är änka sedan länge, försöker skapa en relation, misslyckas igen, dödar henne, fälls för mordet i en rättegång 11 oktober 1821, döms till döden och avrättas tre år senare.

Att jag återger ramhandlingen i W. är ingen spoiler, den är känd sedan länge (även om Sem-Sandberg utvecklat en egen version), och den är inte det viktiga. Det viktiga är en ohyggligt stark skildring av fullständig avhumanisering, en människas totala sönderfall, nedfallet i den avgrund som Büchner menade att varje människa är. ”Han har inte ens behövt släppa taget. Det har inte funnits något tag att släppa.”

Och det på ett helt fantastiskt språk. Flera gånger går jag tillbaka för att läsa ett stycke två, tre gånger. Inte för att texten skulle vara svårförståelig, det är den inte, utan endast för att beundra de bokstäver som förvandlats till konstverk.

Det finns något väldigt Dickenskt hos Sem-Sandberg i form av dramatiska katastrofer, satirisk galghumor mitt i eländet och karaktärer som ibland utvecklas till karikatyrer. Följ till exempel utvecklingen av hans stora kärlek från den första gången han ser henne i ungdomen till den rätt groteska varelse hon utvecklats till mot slutet innan han dödar henne 20 år senare.

W. är också en berättelse om kärlek. Något av det mest citerade och vackraste som skrivits om kärlek är Paulus text i Första Korinterbrevet 13, men på sidorna 263-4 i W. har Sem-Sandberg en ”förklaring” av kärleken i tio punkter som konkurrerar väl, inte bara vackert utan även kul: underbart!

Tidigare har jag utnämnt två favoriter till Augustpriset i år: Eva-Marie Liffners Vem kan segla och Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar. W. är definitivt min tredje favorit. Det ska bli spännande att se om de finns med när nomineringarna offentliggörs 21 oktober.

Anders Kapp, 2019-09-19

Bokfakta

  • Titel: W.
  • Författare: Steve Sem-Sandberg.
  • Utgivningsdag: 2019-09-19.
  • Förlag: Bonniers.
  • Antal sidor: 422.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *