Idag offentliggjordes vilka som får Svenska Deckarakademins priser för årets bästa kriminalromaner.
Priset för årets bästa svenska kriminalroman gick till Camilla Grebe för Skuggjägaren. Även om jag rankat Tove Alsterdals Blindtunnel i topp är Skuggjägaren en av de tre som alla är fantastiska och Skuggjägaren är absolut en värdig vinnare. Camilla Grebe besökte Svenska Deckarfestivalen senast 2018.
Årets debutantpris gick till Malin Thunberg Schunke för Ett högre syfte. Här hade jag hållit tummarna för Monica Rehn som i år gjorde en mycket stark debut med boken Moratorium. Hon deltog också i nyligen i årets upplaga av Svenska Deckarfestivalen.
Priset för årets bästa översatta kriminalroman gick till Jane Harper för boken En förlorad man. Den har jag inte läst och därmed har jag inte heller några synpunkter. Det är bara att lägga in den i läskön. (Några titlar som jag saknade bland nomineringarna finns längre ner.)
Anders Kapp, 2019-11-24
20 november publicerades Kapprakts ranking:
På söndag är det dags för Svenska Deckarakademin att dela ut sina priser till årets bästa kriminalromaner. Efter att ha läst de svenska nominerade har Kapprakt gjort en ranking av dessa. Det blir spännande att se om akademins jury kommer fram till samma resultat på söndag. Så här ser listan ut, det var riktigt svårt med de tre första som alla är tänkbara vinnare (titlarna länkar till Kapprakts texter om respektive bok).
1. Tove Alsterdal, Blindtunnel. Hon fick priset 2014 för Låt mig ta din hand och var även nominerad 2012, men hon förtjänar att vinna igen. Jag skrev om Blindtunnel de första dagarna i januari, förutspådde topplaceringar och även om mycket bra kommit ut sedan dess står den bedömningen kvar. Hon har en enastående förmåga att hitta glömda delar av historien och skapa spännande berättelser om hur de påverkar våra liv idag.
2. Christoffer Carlsson, Järtecken. Efter stora framgångar växlar han spår, återvänder till barndomsbyn i Halland och skriver något helt nytt. Riktigt starkt om de självbilder som från unga år formar våra liv.
3. Camilla Grebe, Skuggjägaren. Hon är fantastisk i sin förmåga att hela tiden förnya sig själv. Skuggjägaren ger bland mycket annat starka insikter om kvinnors situation inom rättsväsendet från 40-talet och framåt.
4. Erik Axl Sund, Dockliv. Otroligt starkt om sexuellt utnyttjande av barn, men texten är alltför vildvuxen för att den ska kunna vinna.
5. Kjell Eriksson, Den skrattande hazaren. Comeback för Uppsalapolisen Ann Lindell efter tio år, intressant tema kring växande klyftor mellan stad och land, men alltför grund för att kunna vara en vinnare.
Men det finns flera andra bland årets böcker som enligt min mening förtjänar en plats i toppen:
Pascal Engman har hittills aldrig nominerats vilket är svårbegripligt. Hans tredje bok, Råttkungen, kom i september i år, det är hans bästa hittills, och den borde funnits med. Boken har också initierat en viktig diskussion om incelrörelsen och nya former av kvinnohat.
Vad jag vet har Mons Kallentoft aldrig ens varit nominerad vilket också är märkligt. På liknande sätt som Christoffer Carlsson har han med årets Se mig falla skrivit något helt nytt som dessutom är riktigt bra och borde ha varit med.
Med skräcknära thrillern Staden tog Camilla Sten i år stort steg framåt i sitt författarskap och den var väl värd en nominering.
Niklas Natt och Dag fick debutantpriset 2017 för boken 1793 men årets uppföljare, 1794, är ännu bättre och hade kunnat vara en vinnare i år.
Anders Roslund har nominerats sju gånger och vann med Tre sekunder 2009 så man kan tycka att han fått nog. Men årets Jamåhonleva är så bra att den var värd en nominering. Det är dessutom på något sätt en debut; det är hans första bok där han står ensam med hela sitt namn på omslaget.
Årets bästa översatta kriminalroman
Nominerade till priset för bästa översatta kriminalroman är:
- Jane Harper, En förlorad man
- S.A. Lelchuk, Rädda mig från farliga män
- Manda Scott, Förrädare
- Jo Spain, Förlåt oss våra synder
- Sarah Vaughan, Efter skandalen
Jag har inte läst alla och har ingen åsikt om vilken som borde vinna. Saknar ändå några fantastiska böcker bland nomineringarna.
Danske Jesper Stein har aldrig nominerats. I år kom hans sjätte bok, Svek, som kanske är hans bästa hittills. Den har också fått priset som bäst i Danmark och borde definitivt funnits med bland nomineringarna.
Jag vet att Ray Celestin fick priset för Yxmannen 2016 och var nominerad för Mafioso 2017, men hans projekt är så exceptionellt att jag gärna hade sett årets bok, Gangsterns klagan, bland de nominerade 2019.
Riktigt intressant är Där inget vissnar mera som på sätt och vis är en debut av äkta författarparet Ambrose Parry. Boken har fått stor och mycket välförtjänt uppmärksamhet. Här finns också ett visst släktskap med Ray Celestin.
På söndag får vi veta vilka beslut Svenska Deckarakademin kommit fram till.
Anders Kapp, 2019-11-20