Ett svart Edinburgh, ett spännande Janusansikte

”Edinburgh, staden vars vapensköld borde vara ett Janusansikte: ett artigt ansikte att visa utåt, ett annat att visa upp bakom lykta dörrar.” Det tänker en av huvudpersonerna i nya Där inget vissnar mera, på sätt och vis en debut av Ambrose Parry som fått stor och mycket välförtjänt uppmärksamhet. Det är en fantastiskt spännande och levande text där den viktigaste karaktären nog är Edinburgh år 1847.

I Edinburghs gamla stadsdelar påträffas på kort tid flera döda unga kvinnor. Samtliga bär spår av en utdragen, plågsam död.

Läkarstudenten Will Raven börjar som lärling hos den erkänt briljante doktor Simpson, som accepterar alla sorters patienter, rika som fattiga. I huset experimenteras det flitigt med nya medicinska landvinningar, inte minst på det spännande området bedövning. Där finns också tjänsteflickan Sarah Fisher, som med sin näsa för oegentligheter ogillar Will från första stund.

Även om motiven skiljer sig åt, har Will och Sarah skäl att undersöka de märkliga dödsfallen närmare. Sökandet för dem djupt in i Edinburghs mörkaste skuggor, där de motvilligt måste börja samarbeta för att överleva.

Huvudpersonerna i boken, unga Will och Sarah, är riktigt välutvecklade karaktärer. Will brottas med en mörk bakgrund och ett hetsigt humör men är samtidigt en ambitiös läkarstudent med ett stort rättspatos och stark vilja att hjälpa människor i nöd. Även Sarah kommer från enkla förhållanden men hon är beläst och alldeles för intelligent för att kunna passa in i tidens gällande uppfattningar om hur kvinnor, och dessutom tjänstefolk, bör uppträda.

Framför allt är detta en spänningsroman och den levererar också en välskriven, vindlande och dramatisk intrig, en läsning där det är svårt att ta en paus. Men den är så mycket mer än det.

En av många aspekter på denna text är att det är en riktigt bra kvinnohistorik som ger levande bilder av kvinnors situation ungefär 20 år innan de första suffragetterna dyker upp på scenen. Och det gäller alla klasser; från utfattiga prostituerade till de fina salongernas välklädda damer.

Texten är också en medicinsk historik med en hel del förfärande inblickar.

Bakom boken ligger uppenbart omfattande research, man känner verkligen in livet i Edinburgh i mitten av 1800-talet i allt från de allra fattigaste situation till det helt annorlunda liv som levs av överklassen. Mycket av trovärdigheten bygger på att det myllrar av verkliga personer, platser och händelser i texten. Några få exempel:

  • En stor del i handlingen har läkaren och professor I obstetrik. James Young Simpson (1817–1870). Han var också mannen bakom kloroform som kom att ersätta den svåranvända etern som bedövningsmedel vid förlossningar och operationer. (Upptäckt tillsammans med apotekaren David Waldie (1813–1889) som också dyker upp i handlingen.)
  • Dåtidens främsta kirurg, James Syme (1799-1870), i en tid innan det fanns fungerande bedövningsmedel eller antiseptika.
  • Den välkända läkaren och kemisten William Gregory (1803-1858) hjälper till med experiment för att finna fungerande bedövningsmedel.
  • Österikaren Vincenz Priessnitz (1799- 1851), en förgrundsgestalt inom hydroterapi.
  • Sir Robert Christison, baron, läkare och toxikolog som skrev standardverket om gifter under denna tid.
  • Kennington & Jenner (numera Jenners) som öppnade 1838 och är det äldsta varuhuset i Edinburgh. I boken går överklassens kvinnor dit för att finna exklusiva tyger.
  • 1841 patenterades den fotografiska processen kalotypi. Konstnären och fotografen David Octavius Hill (1802-1870) startade, baserat på den nya teknologin, tillsammans med ingenjören Robert Adamson Hill & Adamson studio i Edinburgh som dyker upp i handlingen.
  • Efter omfattande strider inom Skotska kyrkan skedde en utbrytning 18 maj 1843 då en stor grupp präster och lekmän bildade Skotska frikyrkan vilket har sin betydelse för bokens handling. (David Hill gör så småningom en mycket stor och välkänd målning av denna utbrytning.)

Här finns en del paralleller till Niklas Natt och Dags djupdykning i Stockholm på det sena 1700-talet, nu senast i 1794, men kanske ännu mer i Ray Celestins magnifika amerikanska historia om jazz och maffiavälde där han tränger djupt in i olika miljöer och tider i Yxmannen, New Orleans 1919, Mafioso, Chicago 1928 och Gangsterns klagan, New York 1947 (väntar otåligt på den avslutande fjärde delen som ska utspela sig i Los Angeles 1967 men den lär inte komma förrän 2021). Det är otroligt skickliga fusioner av verklighet och fiktion som skapar en fantastisk närvarokänsla och det gäller även för Där inget växer mera.

En möjlig svaghet i denna text är att det relativt tidigt går att gissa sig till vem som är den stora skurken. Men det spelar inte så stor roll, det är nog spännande att följa hur hen ska avslöjas. Och författarna bjuder på mycket dramatik och många överraskande vändningar på vägen.

Varför denna titel?

Jag undrade en del över den rätt konstiga svenska titeln ”Där inget vissnar mera”. Originaltiteln är “The way of all flesh” som är ett citat från en del (tveksamma) engelska bibelöversättningar. Det kommer från Första Kungaboken 2:2 ”I am going the way of all flesh”. Det handlar om att dö och att allt världsligt är förgängligt. Samma titel har använts av Samuel Butler i en mycket känd roman som skrevs på sent 1800-tal och som bland annat är en hård satir av den Viktorianska erans hyckleri. Han vågade inte publicera den under sin livstid så den kom ut först 1903, året efter hans död. Sannolikt är frasen välkänd av engelsktalande tack vare denna roman. (Frasen användes också av det franska metalbandet Gojira som titel för ett album om döden som kom 2008.)

I modern engelsk bibelöversättning lyder citatet ”I am about to go the way of all the earth” och i aktuell svensk översättning ”Jag går nu den väg allt levande måste vandra.” En tänkbar svensk titel skulle alltså ha kunnat vara ”Den väg allt levande måste vandra”. En annan tänkbar variant skulle kunna vara ”Alla dödligas väg” som är den titel Butlers roman fick när den gavs ut på svenska 1928. Men så blev det alltså inte.

I stället har översättaren eller förlaget stannat i den kristna sfären men i stället för Bibeln gått till psalmboken och Carl David af Wirséns klassiska skolavslutningspsalm En vänlig grönskas rika dräkt (Sommarpsalm) som just handlar om att allt världsligt är förgängligt till skillnad från himmelriket efter döden, ”där inget vissnar mera”, som är psalmens sista textrad. När jag kom på hur de tänkt blev jag både road och imponerad, det var riktigt intelligent! Men är fortfarande inte säker på om det är en särskilt säljbar titel?

Jag hoppas att många ändå hittar fram till denna bok, fantastisk på många olika sätt. Den är inledningen på en serie och den andra delen, The Art of Dying, har redan kommit ut på engelska. Jag ser ivrigt fram emot översättningen!

Ambrose Parry

Ambrose Parry är en pseudonym för det äkta författarparet Christopher ”Chris” Brookmyre och Marisa Haetzman. Chris Brookmyre är en internationellt framgångsrik och prisbelönt författare som skrivit ett tjugotal böcker (inga översatta till svenska). Marisa Haetzman har över tjugo års erfarenhet som narkosläkare, och fann inspiration till Där inget vissnar mera när hon arbetade på sin masteruppsats om medicinvetenskapens historia. Paret bor i Glasgow i Skottland.

Anders Kapp, 2019-10-27

Bokfakta

  • Titel: Där inget vissnar mera. (The way of all flesh. Översättning Cecilia Falk).
  • Författare: Ambrose Parry.
  • Utgivningsdag: 2019-10-22.
  • Förlag: Southside Stories.
  • Antal sidor: 427.

Länkar till mer information

  • Du kan läsa mer om boken här.

2 thoughts on “Ett svart Edinburgh, ett spännande Janusansikte

  1. Tack Hans-Olov! Det var alltså du som svarade för det imponerande intelligenta titeltänkandet 🙂 Hoppas den säljer tillräckligt bra för att det ska komma flera.
    Anders

  2. Tack för fina ord! Jag är imponerad av att du plockade ”En vänlig grönsak” och dess fjärde vers. Min första tanke när jag började fundera över titel var ”Allt kött är hö” från samma psalm, men det kändes inte rätt någonstans. Så efter moget övervägande blev det denna. Glad även att du känner en likhet med Ray Celestins produktion, det är ju precis vår avsikt!

    /Stolt förläggare

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *