Bäst hittills av Mons Kallentoft

Utmattad, nästan febrig, men med ett fånlyckligt leende på läpparna avslutar jag läsningen av Mons Kallentofts nya: Se mig falla. En stjärna som levererar sin bästa bok hittills, en text som han arbetat med i många år parallellt med att han skrivit ett antal andra bästsäljande böcker.

Det är nu fem år sedan han med sin familj flyttade till Palma på Mallorca och det är i kontrasterna mellan allt det riktigt vackra och den nattsvarta baksidan av denna plats som denna text han sin mylla.

Med mycket vånda släpper föräldrarna iväg älskade tonårsdottern Emme som med två kompisar vill festa på Mallorca. Mardrömmen inträffar, Emme försvinner en natt i ruset och kommer inte tillbaka, återfinns inte. För Tim och Rebecka, föräldrarna, slås livet i bitar och tre år senare jagar spillrorna av en pappa fortfarande efter spår i Palmas mörker.

Det här är bara för mycket, tänker jag efter 50 sidor. Du vet den där underbara känslan som finns i att vara precis på gränsen till orgasm, ett av de mest fantastiska tillstånd i livet som finns att befinna sig i, men att gå omkring i den känslan hela tiden skulle göra vem som helst vansinnig. Livet måste ha transportsträckor också, vågdalar för att kunna uppskatta topparna, sorg för att kunna njuta av glädjen och det gäller även för en text, en komposition i bokstäver; den kan inte befinna sig i ett konstant crescendo … Eller? Kanske har jag fel? Konstant ilsketvrålande punk kan ju också vara helt underbar. Punkargt är det inte i den här texten, mer åt det depressionsflimrande hållet. Kanske lugnar det sig så småningom, eller också vänjer man sig på vägen.

Kallentoft är en bokstavskonstnär, i den här boken mer än någonsin förut. Dessa konstnärer är sällsynta, men ibland dyker de upp i show-off-varianten. Du vet de där som står på scen och uppfyllda av sin förmåga utstrålar: ”Titta på mig!!” när de utför den ena magiska trollkonsten efter den andra, utan att egentligen ha något att säga; bakom den överväldigande glittriga fasaden finns bara tomhet. Men så är det inte här, i dessa bokstavsvirvlar finns det riktiga livet med svett, sorg, åtrå, förnedring, längtan, desperation, hopp, kärlek, alldeles verkliga hjärtan som bultar; ibland alldeles för hårt och ibland knappt alls.

Rent berättartekniskt är det också ett konstverk. Den dominerande rösten är pappa Tim men han byts av, andra röster kommer in med sina tonfall och perspektiv i eleganta växlingar. Emellanåt tillämpar han en alldeles ovanligt snygg rangeringsteknik: Berättarrösten A är inne i ett samtal med B och mitt i en mening byter vi kapitel och B har övertagit berättarrollen. Sömlöst för att använda ett av tidens inneord.

Miljöerna är fantastiska. Allt från de extremt rika familjer som finns på denna ö, en sorts oberörbar adel som sedan generationer tror att de kan komma undan med vad som helst, kolsvart korruption i exklusiva palats och överlyxiga yachter hela vägen till armodet i slummen.

Intrigen är imponerande; successivt uppdagas detalj efter detalj som bygger samband mellan natten då Emme försvann och något helt annat.

Karaktärerna är rika och levande; naturligtvis Tim själv och den utveckling/undergång som han går igenom, men också många fler av de människor som befolkar dessa sidor.

Mons Kallentoft har fått en del priser förut men Se mig falla är värd fler. Läs den!

Mons Kallentoft

Mons Kallentoft är född 1968. Efter uppväxten i Ljungsbro utanför Linköping bodde han flera år i Stockholm. Idag är han och hans familj bosatt på Mallorca.

Mons debuterade år 2000 med thrillern Pesetas. Sitt stora genombrott fick han 2007 med den så kallade årstidsserien om kriminalinspektör Malin Fors: Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik och Den femte årstiden. I den andra serien om Malin Fors inspirerades Kallentoft av de fyra elementen, och Vattenänglar, Vindsjälar, Jordstorm och Eldjägarna fick alla ett mycket fint mottagande. Med Djävulsdoften, som följdes av Bödelskyssen, inledde Kallentoft en ny serie om Malin Fors, inspirerad av de fem sinnena. Hösten 2018 kom den tredje fristående delen i den aktuella serien, Himmelskriket, som alltså är den tolfte boken totalt om Malin Fors.

2014 inledde han ett samarbete med Markus Lutteman och gav ut första delen i Herkulesserien, Zack. Fram till 2017 har de två skrivit ytterligare tre delar i denna serie. Den femte delen, Falco, kom ut 2018 och den skrev han tillsammans med Anna Karolina. Samarbetet fortsätter med sjätte delen, Albino, som kommer ut 16 oktober i år.

Se mig falla är något helt nytt. Så här säger han själv: ” När jag för fem år sedan flyttade till ön möttes jag av sol och stränder så klart, men också av en okänd, nattsvart baksida av droger, våld, prostitution och hämningslös korruption. Inom politiken, polisen och i princip samhällets alla institutioner. Jag har alltid haft en svår dragning till människans och världens mörker och kände direkt att här fanns en unik, spännande historia att berätta, och att det var jag som nog kunde göra det.”

Vad jag vet är det inte tänkt att bli en serie med samma huvudpersoner men jag har sett antydningar om att han tänker sig att återkomma med fler böcker från samma scen: Palma.

Mons Kallentoft är en internationell stjärna, översatt till 30 olika länder och har sålt över tre miljoner böcker.

Anders Kapp, 2019-05-02

Bokfakta

  • Titel: Se mig falla.
  • Författare: Mons Kallentoft.
  • Utgivningsdag: 2019-05-02.
  • Förlag: Forum.
  • Antal sidor: 415.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *