Mästerlig thriller om kvinnohat

Isla Vista, en kuststad i Kalifornien. Den nedgående solen speglar sig i sportbilens lack. I det svarta skinnsätet sitter 22-årige Elliot Rogers och pratar in i kameran. ”Ni är djur och jag kommer att slakta er som djur.” YouTube-videon blir viral när han laddar upp den 21.17 på kvällen 23 maj 2014. Någon timme tidigare har han mördat tre människor. Han kommer att döda tre till och skada ytterligare 14 människor innan han skjuter sig själv senare samma kväll. Han är oskuld, kvinnor vill inte ha honom och därför ska de dö. Han är Incelrörelsens hjälte. Han är Råttkungen, med rätt att hämnas.

Ingressen är alldeles sann. Utom sista meningen, Pascal Engman ger i sin nya bok en annan förklaring till titeln Råttkungen. Utöver videon publicerar Elliot Rogers samtidigt också sitt ”manifest” på över 100 000 ord fyllt av kvinnohat och rasism. Han är själv en perfekt ung man med rötter i brittisk aristokrati, en överlägsen gentleman, men ändå förvägrar kvinnor honom sex, för att i stället hoppa i säng med fula asiater, svarta och annat slödder. Han deklarerar ett krig mot kvinnor, han ska bli en gud.

Pascal Engman hade börjat på en helt annan bok när han stötte på Incelrörelsen och bestämde sig för det som tema för sin tredje bok. Elliot Rogers är inte unik. Incelrörelsen har krävt 49 människoliv i Nordamerika de senaste åren, 29 under 2018. Det är män som möts på olika forum online, förenade i starkt kvinnohat som bottnar i att de lever i ofrivilligt celibat. ”To go E.R.” existerar som ett uttryck för ett handlingsalternativ, att följa Elliot Rogers och döda dessa förhatliga kvinnor.

Jag har följt Pascal Engmans utveckling i Patrioterna, 2017, Eldslandet, 2018 och nu Råttkungen som kommer ut i dag. Jag blir allt mer imponerad och allt mer säker på att han är på väg att bli en av de största inom spänningslitteraturen.

Som jag ser det bygger hans framgång på tre kompletterande element:

  • I botten finns ett urstarkt socialt engagemang sedan barndomen. Men om den sidan dominerar helt hos en författare riskerar det att bli rätt tråkiga texter.
  • Han har en förmåga till distansering, ett mått av kvällstidningsvärdens lätt cyniska ytlighet, som också återspeglas i hans språk. Det är lättsamt. Det är korta kapitel, korta stycken, korta meningar, enkla ord; något som jag börjar blir rätt trött på inom genren när det är något uppenbart inlärt, men hos Engman är det något naturligt som fungerar fantastiskt bra.
  • Han har också en strukturell disciplin, skapar genomarbetade synopsis innan själva skrivandet som innebär att alla de element som tillsammans skapar intrigen håller ihop vilket i sin tur innebär att skrivprocessen kan fokusera på språket, allt annat är då klart.

Kombinationen av dessa tre egenskaper är ovanlig och resultatet är också ovanligt bra.

I recensionen av Eldslandet skrev jag en del om hans arkitekturförmåga som gäller även för denna bok och som jag inte ska upprepa. I läsningen av Råttkungen tänkte jag på en annan strukturell finess. Inom denna typ av actionthrillers bör alla personer och andra element vara färdigbyggda runt mitten av boken. Att skapa upplösningar som bygger på nya personer mot slutet blir bara löjligt. Ungefär tre fjärdedelar in i boken kan det vara dags för en första upplösning, som inte riktigt är en upplösning, och som följs av några till fram emot en riktigt dramatisk final. På vägen stegras tempot i rotationen mellan olika berättarperspektiv och händelser fram mot slutet när det blir fullständigt omöjligt för läsaren att lämna texten. Allt det gör Engman mästerligt.

Till min glädje inleds boken med ett känt citat från en favoritbitbok, Hjalmar Söderbergs Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” Det säger rätt mycket om det som Råttkungen handlar om.

En ung kvinna, Emelie Rydén , hittas död i sin lägenhet i Täby. Hon har dottern Nova tillsammans med grovt kriminelle Karim Laimani som hon nylige gjort slut med under ett besök i fängelset där han har kort tid kvar på sitt senaste fängelsestraff. Hon planerar att skapa ett nytt liv för sig och dottern tillsammans med Ilan Modiri i Malmö men så blir det inte. När hon hittas är hon knivhuggen över tjugo gånger i bålen. Fler kvinnomord inträffar med rätt givna gärningsmän och polisinspektör Vanessa Frank tar sig an utredningen med en känsla av att det är något avgörande som inte stämmer.

Huvudpersonen Vanessa Frank introducerade Pascal Engman i Eldslandet och hon kommer att bli kvar i en serie. I den här boken utvecklas hennes karaktär. Hon bär på ett svårt trauma, hennes dotter Adeline dog på Cuba, bara ett par månader gammal, och sedan har hon inte fått något mer barn. En del sår finns från tolv års äktenskap med notoriskt otrogne kändisregissören Svante Lidén. Under en tid har hon tagit hand om Natasja, en sextonårig syrisk flicka som blivit ett älskat ”bonusbarn”, men nu har hon flyttat till sin far som överlev kriget, en förlust som också gör ont för Vanessa.

En annan återkommande huvudperson är trettioårige Nicolas Paredes, tidigare elitsoldat a la Hamilton, halvchilenare precis som författaren, som just nu försörjer sig som flyttkarl. Han bär på en ständig oro för hur han ska kunna hjälpa autistiska systern Maria; de delar en besvärlig uppväxt. Som hos en del andra författare, t ex Larsson/Lagercrantz och Anders Roslund, tycker jag nästan att den första huvudpersonens side-kick är den mest intressanta karaktären. En av många pärlor i denna bok är relationen mellan Nicolas och brådmogna grannflickan, 12-åriga Celine, som lever med ett svin till pappa. Celine utvecklas till en självständig och viktig karaktär i boken.

Mellan Vanessa och Nicolas finns liten fling som kan bli intressant att följa i nästa bok, men samtidigt är Nicolas på väg att flytta till London för ett betydligt mer spännande och välavlönat jobb i London hos internationella AOS Security.

I handlingen finns gott om andra intressanta och välutvecklade karaktärer. Temat är inte bara Incelrörelsens extrema kvinnohat utan även många andra former av förtryck och våld mot kvinnor; något som Jasmina Kovac, ung reporter på Kvällspressen, får uppleva på jobbet genom kollegan Max Lewenhaupt och nyhetschefen Bengt ”Bullen” Svensson, och i mycket värre former utanför jobbet.

Ytterligare en pärla är skildringen av kärleken mellan Börje Rohdén och Eva Lind, uteliggarpar i 50-årsåldern som får en viktig roll i handlingen. Fyrtiotvåårige mediakändisen och manssvinet Oscar Sjölander är en klockren karaktär. Skildringen av Tom Lindbeck, med hela hans trasiga bakgrund, är både stark och trovärdig. Det finns mycket mer. Ska jag gnälla på något så tycker jag inte att karaktären Hans Hoffman blir riktigt begriplig eller trovärdig.

Bitvis läste jag Råttkungen parallellt med Steve Sam-Sandbergs nya W. vilket var rätt surrealistiskt; det är svårt att hitta två så olika sätt att skriva. Men, som så ofta, hittade jag ändå en del paralleller. Även W. drömmer om kvinnor, om närhet, om kärlek och misslyckas ständigt. Även W. dödar en kvinna. Steve Sem-Sandberg ger oss en fantastisk text om en människas fullständiga sönderfall och det gör även Pascal Engman när han ger en trovärdig förklaring till hur en människa kan förfalla till en kvinnohatande incel, ett monster. Bägge bygger sina texter på research i verkliga händelser. I bägge böckerna dör en hel del människor, betydligt fler i W. Den bokstavligt livsfarliga avhumaniseringen är ett gemensamt tema som bägge författarna behandlar skickligt även om de gör det på extremt olika sätt.

De två böckerna lever i väldigt olika världar. Sem-Sandberg hyllas i stora genomarbetade recensioner och uppmärksammas i litterära sammanhang samtidigt som Engman sannolikt hyllas av många fler läsare i olika länder som köper hans bok. Jag hyllar dem bägge.

Läs nya Råttkungen! Jag garanterar dig gastkramande spänning samtidigt som du på köpet får nya insikter om stora samhällsproblem.

Anders Kapp, 2019-09-23

Bokfakta

  • Titel: Råttkungen.
  • Författare: Pascal Engman.
  • Utgivningsdag: 2019-09-23.
  • Förlag: Bookmarks.
  • Antal sidor: 428.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *