Förra året avslutade Johanna Mo sin framgångsrika kvintett Ölandsbrotten och när hon nu startar något nytt håller hon sig kvar på Öland där hon tillbringade mycket tid under sin uppväxt. Där ljuset är inleder serien Ölandsmörkret som jag tror får en helt annan karaktär än den förra serien: mindre av polisromaner och mer av psykologisk spänning i personliga kammarspel. I just denna kammare finns familjen Bjerke som utgörs av pappa Gunnar, mamma Regina, de vuxna döttrarna Natalie och Meja samt Mejas dotter Agnes. Gunnar och Regina har haft en dotter till men deras förstfödda Emelie drunknade när hon var liten. När berättelsen startar är familjen trasig på ett sätt och när den slutar, några få dagar senare, är den trasig på ett helt annat sätt. Jag gissar att det är själva formen som är det sammanhållande i denna serie, tror inte att familjen Bjerke kommer att återkomma, men jag kan naturligtvis ha fel. Om jag räknat rätt är detta författarens trettonde bok sedan debuten 2007. Det finns många olika sätt att skriva bra och jag är alltid imponerad när författare inte nöjer sig med ett framgångsrikt sätt, som vågar pröva nya vägar, som lyckas skriva bra på ett helt annat sätt, och det är vad Johanna Mo bevisat att hon kan.

Det är de vuxna döttrarna som finns i centrum och de delar alternerande på berättarperspektivet.

Natalie är trettiosex, tidigare terapeut, numera deckarförfattare, bosatt i Stockholm men är i inledningen på väg mot uppväxtens Öland för att fira jul i barndomshemmet för första gången på tio år.

Hon lever ensam, har aldrig haft några längre förhållanden, det senaste med Edvin avslutade hon när hon fick missfall för elva månader sedan, något som plågar henne mycket, hon har inte kunnat skriva något vettigt på evigheter.

Hon oroar sig för hur det ska gå att umgås med den andra huvudpersonen, hennes fjorton månader yngre syster Meja. Hon oroar sig mindre över att mamma Regina tydligen är försvunnen enligt telefonsamtalet med en hysterisk Maja under gårdagen; hon har varit borta i fyra dagar, sågs senast i måndags, men det är inget ovanligt, hon har stuckit iväg många gånger förut, inte sällan otrogen med olika män, har alltid haft psykiska problem.

Systrarna är mycket olika, Natalie var den skötsamma under uppväxten men det var Maja inte alls, var bara tolv när hon hamnade på akuten för fylla, tretton när hon nästan körde ihjäl en annan människa med mopeden och fjorton när hon testade att köra bil första gången och greps av polisen; hennes pappa, då kommissarie på Kalmarpolisen, blev helt vansinnig.

Meja blev gravid när hon var arton, hon och dottern Agnes bor sedan länge i Malmö men nu har de kommit fram till Öland för julfirandet. Agnes är femton, har en stor roll i berättelsen; mor och dotter är inne i ett konstant och intensivt krig som Meja oftast förlorar.

Nyligen har Meja träffat Jakob, är förälskad för första gången på länge, han är fantastisk och hon hoppas verkligen att de ska bli något på riktigt även om Agnes beter sig förskräckligt illa mot honom. Jakob ska fira jul med sina föräldrar i Frankrike, de messar kärleksfullt till varandra hela tiden.

Pappa Gunnar är nu sextiosju, pensionerad från polisjobbet och är inte särskilt pratsam, ägnar mycket tid åt sport på teven. Natalie är definitivt hans favoritdotter, har alltid varit, han har svårt för Meja, blev förbannad på henne när hon igår polisanmälde mammans försvinnande, helt i onödan enligt honom.

Mamma Regina är konstnär, det är ii alla fall det hon presenterar sig som, målar mycket i ateljén på tomten men har sålt mycket få tavlor i sitt liv. Systrarnas uppväxt påverkades mycket av hennes oförutsägbarhet; basala saker som matlagning, tvätt och städning kunde fungera ibland men ofta inte alls. Och pappa var ständigt frånvarande, som ensamförsörjare jobbade han väldigt mycket.

Huset är numera rätt slitet, ligger ganska isolerat i Mittlandsskogen med få grannar. Där finns sedan länge Torbjörn som numera lever ensam, närmar sig åttio, han och Gunnar är goda vänner, har alltid gjort mycket tillsammans. Och så finns där en yngre familj från Stockholm som nyligen flyttat in i ett annat grannhus.

Systrarna funderar var för sig en hel del på försvinnandet, letar förklaringar, pratar med de få grannarna, hittar en del som skapar nya teorier. Kan det vara deras pappa som gjort något, egentligen är det obegripligt att han stått ut med hennes beteende under alla år, kanske har tålamodet tagit slut?

In i handlingen kommer också poliserna Urban och Sima som utreder försvinnandet. Författaren skruvar skickligt och successivt upp osäkerheten och spänningen, Nathalies stabila yta krackelerar sakta men säkert, särskilt när hon också utsätts för obehagliga hot. Samtidigt växer Maja, rollfördelningen mellan systrarna utmanas. Kanske kan något bra komma ur detta, kanske kan de komma tillbaka till den närhet som fanns mellan dem innan tonåren? Systerskapet är ett centralt tema.

Hela berättelsen utspelar sig några få dagar kring jul med undantag för en prolog och en epilog som utspelar sig fem månader senare. De starka upplösningarna innehåller flera oväntade vändningar. Det här är riktigt bra; en tät text där vi kommer några få människor riktigt nära med spänningsfält som så småningom kommer allt närmare det explosiva.

Författaren

Johanna Mo är född 1976, är uppvuxen i Kalmar och tillbringade då en hel del tid på Öland. Hon var ett bokslukande barn och ville bli författare redan i tioårsåldern. När det blev dags för universitetet flyttade hon till Stockholm och där bor hon fortfarande i dag med sin familj. Fram till Ölandsbrotten utspelar sig hennes böcker i Stockholmsmiljö. Hela hennes yrkesliv är fyllt av text och böcker. Utöver författarrollen har hon arbetat som redaktör, lektör, kritiker, översättare och korrekturläsare. Hon har varit redaktör på bokförlaget Modernista, arbetat med tidskrifter som Känguru, 00TAL, Ponton och Gaudeamus, skrivit kritik för Svenska Dagbladet och Norrköpings Tidningar och suttit i manusgruppen på Wahlström & Widstrand. Hon har utfört frilansuppdrag för många förlag och i flera år hade hon ett stående inslag i tidningen Skriva under vinjetten Lektören läser. Från och med 2020 är hon författare på heltid.

Hon debuterade 2007 med romanen Får i mig mer liv än jag är van vid och den följdes upp av Precis så illa är det 2010. Därefter gick hon över till spänningsgenren med en serie om Helena Mobacke:

• Döden tänkte jag mig så, 2013
• Vänd om och var stilla, 2014
• Allting trasigt ska bli helt, 2015
• Jag var tvungen att gå, 2019

Sedan kom Svarta änkan 2019 som är en fristående, mörk, psykologisk deckare.

Efter det återvände hon till uppväxtens miljöer med serien Ölandsbrotten som är såld till sjutton länder. Totalt blev det fem delar:

• Nattsångaren, 2020
• Skuggliljan, 2021
• Mittlandet, 2022
• Darrgräset, 2023
• Brottsjön, 2024

Och nu har hon alltså med Där ljuset är startat nya serien Ölandsmörkret.

Anders Kapp, 2025-10-10

Bokfakta

• Titel: Där ljuset är.
• Författare: Johanna Mo.
• Utgivningsdag: 2025-10-10.
• Förlag: Romanus & Selling.
• Antal sidor: 390.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Brottsjön.
• Kapprakt om Mittlandet.
• Kapprakt om Skuggliljan.
• Kapprakt om Nattsångaren.
• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skrivit om boken.