Augustpriset 2022: de nominerade borde vara …

Augustpriset är ett årligt spännande tillfälle att ta del av ny bra svensk skönlitteratur (det är den skönlitterära klassen som intresserar mig). Ända edan 2011 har jag lekt jury; läst, recenserat och rangordnat. Juryn och jag är sällan överens. Senare i dag offentliggörs årets böcker, men redan nu kommer Kapprakts nomineringar. Jag är en aning besviken på mig själv; de senaste åren har jag gjort oväntade fynd att lyfta fram, till exempel fjolårets debutroman Trion av Johanna Hedman (som inte fick någon officiell nominering), och året innan debutanten Lydia Sandgren med Samlade verk (som faktiskt fick priset trots starkt motstånd från en av våra tyngsta kulturredaktioner. I år finns ingen debutant bland Kapprakts nomineringar, tvärt om har tre av fem funnits med tidigare som nominerade eller prismottagare. Kanske tråkigt, men det är riktigt bra texter.

Kapprakts fem nomineringar till Augustpriset 2022, den skönlitterära klassen, presenteras här i bokstavsordning. Titlarna länkar till Kapprakts recensioner av böckerna.

Johannes Anyuru Ixelles

Hans diktsamling Städerna inuti Hall nominerades till Augustpriset 2009, romanen En storm kom från paradiset nominerades 2012 och 2017 fick han priset för De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Årets Ixelles är något helt annorlunda än det han skrivit förut med en Matrixartad upplösning av verkligheter där ”Ingenting” får en central betydelse. Det vi känner igen från tidigare är något som mullrar långt under ytan, den glödande vrede som härskar i den intellektuella konstruktionens allra djupaste källare. Läsaren kommer aldrig att glömma människorna i tjugosjuttio, ett utsatt område i Antwerpen, ett område som finns överallt, områden där samhälle och människor går sönder.

Magnus Dahlström Vesalius

Väletablerad sedan länge, både som skicklig skönlitterär författare och som dramatiker, har Dahlström vad jag vet aldrig ens varit nominerad till Augustpriset (hans Förhör fanns med bland Kapprakts nomineringar 2020). Det är hög tid nu! Med årets Vesalius som kom redan i februari har han verkligen utmanat sig själv och skriver in sig i en storartad tradition av absurdism och magisk realism, på ytan en sorts biografi över den kände anatomen Andreas Vesalius som vi möter samma år som han dör 1564. Eller också är han kanske redan död, vi befinner oss i ett underland där allt är osäkert. Ett trollbindande litterärt konstverk som på ett egensinnigt sätt rör sig bland de eviga filosofiska frågorna.

Aris Fioretos De tunna gudarna

Även han väletablerad som en av de bästa sedan länge, nominerad till priset 2015 för Mary, har Fioretos med De tunna gudarna nu skrivit något nytt, annorlunda och fantastiskt. En sorts historik över våra senaste sjuttio år fångad genom en människas växlande livsöde; Ache Middler, legendarisk rockstjärna i New York på sjuttiotalet, berättar om sitt liv i tjugo långa brev till en dotter han aldrig träffat, en text om livets mening, kärleken och allt det andra som är viktigt på riktigt – särskilt om konstens betydelse i dess olika former. Närmare femhundra sidor av uppslukande läsning.

Ia Genberg Detaljerna

Redan i början av januari kom denna lilla roman, bara drygt hundrafemtio sidor, på gränsen till en novellsamling som består av fyra berättelser om fyra personer som betytt mycket i berättarjagets liv. Den autofiktiva formen är jag rätt trött på men ibland är det, som här, väldigt bra ändå. Särskilt den inledande berättelsen om relationen med Johanna på mitten av nittiotalet är lysande. Ojämlikheten är monumental, på alla plan är Johanna helt överlägsen, eller är hon verkligen det? En text som delvis handlar om klass men också insiktsfullt om hur vi kan se på tillvaron och människan på olika sätt.

Lina Wolff Djävulsgreppet

Det här är också en autofiktiv relationsskildring, nu om en kvinna som fastnat hos en narcissistisk och våldsam man och det är en överfylld subgenre. Berättelsen har två delar och efter den första är jag inte entusiastisk; fantastiskt välskrivet naturligtvis, Wolff är en av våra bästa, men ändå något som jag läst alltför många gånger. Men så kommer den andra delen med en explosion av fantasirikedom, en svart humor och ett skruvat mod som gör att den förtjänar en nominering. I fatet ligger möjligen att hon redan fått priset 2016 för De polyglotta älskarna.

Jag har inte rangordnat de fem, men jag tycker att vinnaren i år ska bli en man.

De nominerade blev

Tillägg några timmar senare. De som juryn nominerade till årets pris:

  • Johannes Anyuru Ixelles
  • Ia Genberg Detaljerna
  • Anneli Jordahl Björnjägarens döttrar
  • Iman Mohammed Minnen av infraröd
  • Jenny Tunedal Dröm, baby, dröm
  • Lina Wolff Djävulsgreppet

En stark dominans av kvinnliga författare alltså, Johannes Anyuru är ensam man bland de nominerade. Av de tre som inte fanns med på Kapprakts lista hade jag Björnjägarens döttrar med på läslustlistan för september men den listan är alltid längre än jag klarar; den blev inte läst då men jag ska försöka läsa den nu innan det är dags för prisutdelningen. Mer tveksam om de två diktsamlingarna; jag läser sällan lyrik vilket också innebär att min kompetens när det gäller att bedöma lyrik är låg. Riktigt sorgsen över att varken Magnus Dahlström eller Aris Fioretos finns med; deras nya böcker är fantastiska och bägge skulle kunna vara riktigt värdiga vinnare 2022. Men så blir det alltså inte.

Anders Kapp, 2022-10-24

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...