Förhör: bäst i år (hittills)

Känner mig riktigt lycklig efter att ha avslutat Magnus Dahlströms nya bok Förhör som mitt i en steril byråkratis fyrkantiga hål lyckas med det omöjliga i att få runda litterära bollar att passa alldeles utmärkt; att upplösa realismens galler till det obestämda, det osäkra, skapa befriande öppningar till det verkligt och mänskligt levande. På ytan är detta en berättelse om en nyanställd utredare som ska ta reda på vad som hänt i ett antal polisärenden, men under ytan händer så mycket mer än det. Årets hittills mest intressanta svenska text och den första som är ett tydligt prospekt för en Augustnominering.

En civilanställd utredare är nyanställd hos polismyndigheten. Hon tilldelas utan vidare vägledning ett rum. Det är hon som är bokens huvudperson men hon har inte fått något namn i texten så jag kallar henne Fröken K eftersom jag är säker på att hon är den ogifta systern till Josef K, som till skillnad från sin bror hamnat på den andra sidan av skrivbordet.

Hennes uppgift är att följa upp anmälningar av sådant som ingen annan har tid med. Smärre ärenden utan omedelbar påföljd. Hon utreder fallen med hjälp av förhör med de inblandade.

På sätt och vis är detta en novellsamling, det är 13 olika fall som Fröken K utreder och de har var sitt kapitel. Till detta kommer en epilog. Varje kapitel är alltså en avslutad berättelse, men det är bara på ytan; det är mycket som binder dem samman.

Ingenting är vad som synes vara i dessa utredningar, de rör sig hela tiden åt oväntade håll, det som förefaller vara ett självklart faktum förvandlas till något helt annat.

Här finns en upptagenhet av specifika fysiska artefakter som lagboken i blått band och krukväxten på fönsterbrädan, samt några få personer, som den obegripliga kollegan Barbro Babanovic i rummet bredvid och den totalt ointresserade avdelningschefen som ständigt avfärdar henne. De beskrivs på detaljerade realistiska sätt men så upprepat att de successivt upplöses, rör sig från något superrealistiskt till någonting magiskt i läsningen.

Ständigt återkommande spegelbilder, ibland i fönstret i hennes kontorsrum men oftast spegeln på toaletten; ibland tandkrämsfläckad, ibland med ränder från slarvig rengöring, ibland våt, ibland immig från hennes andedräkt, och ständigt ett mysterium i vad som egentligen reflekteras. ”Vem är du, egentligen. Finns du över huvud taget?” ”Hon delade sig i två: ett objekt och en som såg. Allt var i stort sett på plats hos den andre, på andra sidan.”

Allting är på väg in i upplösning, allting flyter; ibland är Fröken K utredaren bakom skrivbordet och ibland flyter hon själv in i de fall hon utreder.

Villoförerskan Tara Ried som då och då dyker upp i berättelserna gjorde mig nyfiken så precis som Fröken K googlade jag namnet och, precis som hon, fick jag frågan: ”Menade du Tara Reid?” (De finns en skådespelerska som heter Tara Reid.) Funderade på om namnet är någon sorts anagram, men kom inte fram till något svar, och svarslöshet är något mycket återkommande i texten. Utöver den Kafkaartade miljön finns en ständigt återkommande dialogförvirring i dessa förhör; ibland hysteriskt skrattretande replikskiften skrivna på absurd Becket-goddag-yxskaftska.

Det finns knappast någon som kan vara oberörd av denna text, men jag tror också att olika läsare kan läsa in olika saker. För mig är det framför allt en litterär samhällskritik mot en tid som hyllar det konkreta, det bestämda, de ”sanna” svaren på olika frågor; en tid som på många sätt är omänsklig. Mot det ställer Dahlström det osäkra, det obestämda, det ständigt omförhandlade i tillvaron; alltså något sant mänskligt, livet som det verkligen är, och det tycker jag är oerhört vackert. Det är den klart bästa svenska text jag läst hittills i år, det här är stor litteratur, och den första som känns som en klar kandidat till Augustpriset.

En alldeles särskild eloge till Miroslav Sokcic för det bästa omslag jag sett på länge, fångar boken fantastiskt väl. (Också ansvarig för det fina omslaget till ett annat av årets bokfynd, Lite död runt ögonen.)

Författaren

Magnus Dahlström, född 1963, blev med sina första prosaböcker Papperskorg, 1986, och Fyr, 1987, snabbt en av den unga litteraturens mest omtalade författare. Han erhöll Aftonbladets litteraturpris 1987. Parallellt med prosan etablerade han sig som en både respekterad och omdebatterad dramatiker. Han debuterade som scendramatiker 1986 med pjäsen Skärbrännaren och har skrivit ytterligare sex pjäser. På 90-talet gav han ut romanerna Nedkomst och Hem, den sistnämnda belönades med Sveriges Radios romanpris 1997. Romanerna Spådom, 2011, och Sken, 2012, bildar tillsammans med Psykodrama, 2014, en löst sammanhållen trilogi. För Psykodrama nominerades han till Sveriges Radios Romanpris för 2015. 2018 kom romanen Hemman och i år alltså den aktuella boken Förhör.

Anders Kapp, 2020-03-29

Bokfakta

  • Titel: Förhör.
  • Författare: Magnus Dahlström.
  • Utgivningsdag: 2020-03-13.
  • Förlag: Bonniers.
  • Antal sidor: 389.

Länkar till mer information

  • Du kan läsa mer om boken här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *