Ny stark berättarröst

Det är alltid spännande att läsa debutanter; en smula nervöst, allt är ju inte bra, men desto roligare när man upptäcker ytterligare en ung och stark röst som sällar till flera andra som tillsammans representerar en stark återväxt inom den svenska litteraturen. Tjugosjuåriga Ella-Maria Nutti debuterar nu med den drabbande texten Kaffe med mjölk som kom ut för några dagar sedan, ett kammaspel om en mor och en dotter, om avstånden mellan dem; de etthundratretton milen mellan Gällivare och Stockholm är inte de svåraste. De har glidit isär, smärtsamt för dem bägge men på olika sätt och med olika bilder om varför, och när krisen står för dörren blir läget ohållbart. Det här är en berättelse med risker, den skulle lätt kunna bli överdrivet melodramatisk åt det kletiga hållet, men författaren hanterar den risken med stor skicklighet. En ny författare som det ska bli riktigt spännande att följa.

I Gällivare bor Agneta. Hon har en bra bit kvar till femtio, blev med barn tidigt, tankar på fortsatt utbildning och kanske en flytt söderut blev inte av, hon blev kvar. Det är inget hon ångrar, kärleken till dottern Tilda är stor och hon har glatt sig åt rollen som hennes mamma. Hon har inte haft det så lätt; Tildas pappa var ett brutalt svin som det tog ett bra tag att bli av med, men sedan gick rätt bra för dem när de väl blev själva, hon och dottern. Försörjt dem har hon gjort med hårt slit inom äldrevården. Efter gymnasiet tog Tilda det steg som hon själv aldrig tog, hon flyttade till Stockholm och läser nu juristprogrammet på universitetet. Även om Agneta stött det beslutet och gläds åt dotterns framgångar saknar hon henne.

Nu har hon blivit sambo med Jörgen, ett rätt korkat mähä men han slåss inte i alla fall, super inte heller. Att hon fått en sambo har hon inte berättat för Tilda, de har så svårt att prata med varandra nuförtiden, hon vet inte riktigt varför det blivit så men det är en stor sorg för henne. Nu har den stora katastrofen anlänt, den värsta diagnosen, hon kommer att dö, hon blir snabbt sämre och har ingen aning om hur hon ska klara av att berätta det för dottern.

I Stockholm lever Tilda studentliv; de går rätt bra med studierna, hon festar en del, hoppar i säng en del, men verkar ändå ha ett rätt torftigt liv. När mamma ringer och berättar att hon tänker hälsa på i Stockholm vet hon inte riktigt vad hon ska tänka.

Scenen är satt för det som är huvuddelen av denna berättelse: en mor och en dotter, en helg i Stockholm med en hel del komplikationer. ”Nu är det mer som om hon har blivit något som Tilda helst vill bli av med. Agneta, en silverfisk i ett handfat. Ofarlig men äcklig.”

Man skulle kunna tänka sig att dottern Tilda är den som står författaren närmast; de är rätt jämnåriga och på rätt likartade platser i livet men helt uppenbart är det mamma Agneta som finns i centrum. Hon är en fantastisk karaktär som lever kvar hos läsaren; en sliten, tjurig kvinna som nu är svårt sjuk, en kvinna som kanske inte alltid gjort de bästa livsvalen men som inte gnäller över sina förutsättningar, som inte skyller på andra, som tar ansvar för sitt liv så gott hon kan, som kanske inte alltid har det språk hon skulle behöva, som inte skulle få några toppbetyg i modegrenen social kompetens, men som ändå är en stark människa, hon biter ihop, hon kämpar.

Hon hatar medlidande, hon vill inte bli tyckt synd om: ”Hon möter hans blick och vill trycka ut ögonen, kasta dom på plastgolvet och hoppa på dom tills all medlidsamhet runnit ut.”

Övriga karaktärer som förekommer har små roller, mer staffagefigurer än riktiga människor, särskilt sambon Jörgen blir knappast trovärdig i sin extrema tafatthet, men det spelar ingen roll; det här är en berättelse om en mor och en dotter, om deras relation och den berättelsen är stark. Det finns en sidoberättelse om Agnetas besök hon sin dementa pappa som också den är berörande.

Språket är imponerande på flera olika sätt. Hon använder en del dialektala uttryck vilket generellt är ett högriskområde men som här används skicklig för att förmedla mer än geografiskt ursprung; här handlar det också om att förmedla olika förhållningssätt till tillvaron. Texten innehåller också en del egenuppfunna ord som också är intelligent välfunna, intuitivt och omedelbart begripliga för beskrivningar av olika fenomen.

”Mind the gap” är ett välkänt uttryck hämtat från Londons tunnelbanor som i överförd betydelse använts till mycket. Svenskans ”tänk på avståndet” från tunnelbanorna i Stockholm kanske inte är riktigt lika slående men bli här en väl fungerande hånfullhet i förhållande till relationen mellan mor och dotter.

Författaren har samiska rötter som engagerar henne, det kommer fram en del i den här berättelsen men tar inte stor plats. Det kanske kan utvecklas i kommande böcker, den samiska kulturen kan gärna ta mer plats i vår litteratur och läget för det är gott med tanke på Ann-Helén Laestadius enorma framgångar med Stöld förra året. Kanske kan hon tillsammans med sådana som Stina Stoor och Linnea Axelsson bidra till en ny generation starka svenska berättare med samiska rötter (de andra två är visserligen födda på 80-talet men borde väl fortfarande kunna kallas unga).

Mer generellt tar hon med sin debut plats bland andra nya starka unga berättare som Lydia Sandgren och Johanna Hedman. Jag har svårare att just nu komma på manliga exempel; sådana som Andrzej Tichý och David Ärlemalm är visserligen riktigt bra, men 70-talister kanske inte kan kallas ”unga” längre? I vilket fall som helst kan man inte bli annat än lycklig över att vår långa tradition av starka författarskap verkar hålla i sig. Det ska bli intressant att följa Nutti i framtiden.

Sara Rapp Acedo är definitivt inte en debutant på sitt område och har slagit till igen med ett perfekt omslag för denna bok.

Författaren

Ella-Maria Nutti är född 1995 och uppvuxen i Koskullskulle utanför Gällivare. Numera studerar hon till psykolog på Umeå universitet, tidigare har hon undervisat i samiska och studerat på Långholmens författarskola. Kaffe med mjölk är hennes debutroman.

Anders Kapp, 2022-02-15

Bokfakta

  • Titel: Kaffe med mjölk.
  • Författare: Ella-Maria Nutti.
  • Utgivningsdag: 2022-02-11.
  • Förlag: Wahlström & Widstrand.
  • Antal sidor: 189.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...