Ann-Helén Laestadius

Ann-Helén Laestadius är född 1971, uppvuxen i Kiruna och har sina samiska och tornedalska rötter i Nedre Soppero. I uppväxten fanns tre språk i hennes familj: meänkieli från pappans sida, nordsamiska från mammans sida och så svenskan som var det enda språk som hon egentligen fick lära sig som ung.

Mamman tillhörde den generation samer som förbjöds att använda sitt modersmål, majoritetssamhället skulle tvinga henne att prata och skriva svenska, vilket också innebar att hon inte förde språket vidare till dottern. För Ann-Helén Laestadius var det en stor sorg. Senare har hon tagit kurser i språket och använder en del nordsamiska ord i sin senaste roman.

Hon växte upp i en stark tradition av muntligt berättande i familjen och omgivningen. Hon lärde sig också läsa tidigt och blev ett bokslukarbarn. Flitig gäst på biblioteket i Kiruna och på bokbussen på somrarna i Soppero.

Hon har berättat att hon slukade Kittyserien som kanske inte var ”fin” litteratur men som var ett exempel på texter om starka flickor, något som senare blivit viktiga inslag i hennes eget författarskap.

Mystiken fängslade henne också, till exempel i Maria Gripes böcker, men också i de berättelser som fanns runt henne; även det något som återkommer i det egna författarskapet. Liksom det spänningselement som hon först hittade hos Agatha Christie när det blev dags för vuxenböcker.

Hon växte inte upp i en religiös familj men det var ändå något som fanns i hennes omgivning, en av hennes egna förfäder var bror till grundaren av laestadianismen, Lars Levi Laestadius. Man skulle kunna tänka sig att här finns delar av den mystik, som intresserar henne, men här finns i stället mest något hårt och fördömande. Det religiösa återkommer även det i det kommande författarskapet, och här finns inget positivt.

Här finns alltså flera element som är grunder för det egna berättandet, med det som ändå dominerar är historien om det förtryck som flera folkgrupper i norr, främst samerna, utsatts för av den svenska majoriteten, en utsatthet som finns kvar i dag.

Det skulle dröja ett tag innan den skönlitterära debuten. Hon utbildade sig till journalist och har arbetat som det på flera tidningar, bland annat som kriminalreporter. I slutet av 90-talet flyttade hon från Kiruna till Stockholm och 2007 kom hennes första bok efter framgångsrikt deltagande i en manustävling: ungdomsromanen Sms från Soppero som var inledningen på en kvartett med utgångspunkter i hennes egna rötter.

2016 fick hon Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok för ungdomsromanen Tio över ett, den första av två böcker med samma huvudperson. Hon har också fått en hel del andra fina priser för sitt författarskap.

I år kom så hennes skönlitterära debut för vuxna med Stöld som finns mitt i renskötarlivet. Bakom boken finns en hel del vånda. Hennes mamma växte upp i en renskötarfamilj, hon har flera i släkten som fortfarande är renskötare, hon har varit med och lärt sig mycket om renskötseln, men det är ändå inte riktigt hennes egen erfarenhet. Här finns flera av ovan nämnda elementen; de renskötande samernas utsatthet naturligtvis, men också sammanhållning, en stark flicka som växer upp till ung kvinna, spänning samt lite av det religiösa och det mystiska.

Mottagandet av Stöld har varit fantastiskt med många entusiastiska recensioner och väldigt många läsare, inte bara i Sverige; boken är också såld till femton länder. Dessutom utsågs Stöld nyligen till Årets bok i Sverige 2021.

Utgivna böcker

  • 2021 Stöld. Vuxen.
  • 2018 Inte längre min. Ungdom. (Maja 2).
  • 2016 Tio över ett. Ungdom. (Maja 1).
  • 2014 Bromsgatan – vi som bodde på gårdarna. Reportagebok om flytten av Kiruna.
  • 2012 Hitta hem. Ungdom. (Soppero 4)
  • 2011 Ingen annan är som du. Ungdom. (Soppero 3)
  • 2010 Hej vacker. Ungdom. (Soppero 2)
  • 2007 SMS från Soppero. Ungdom. (Soppero 1)

Anders Kapp, 2021-10-13

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *