Redan efter tjugo-trettio sidor tänkte jag ge upp. Men jag gillar det inte, känns rätt oförskämt mot författaren och dessutom har jag gjort det med en hel del böcker den senaste tiden, så jag fortsatte. Dessutom är jag genuint intresserad av att möta nya författarröster och även om Flickan som dansade är Cecilia Sahlströms sjunde bok med kriminalkommissarie Sara Vallén som huvudperson har jag aldrig läst henne tidigare. Vi befinner oss här i Lund och huvudteman är mäns våld mot kvinnor och utsatta barn, alltså rätt frekventa frågor inom genren men likafullt viktiga och starka företeelser. Var det rätt beslut att fortsätta läsningen? Tja.
Affärsmannen Patrik Rönne hittas brutalt mördad på sitt kontor på Gyllenkroks allé i Lund, många knivstick och skallen krossad. Inga spår finns på fyndplatsen eller i hans hem; bägge platserna är extremt välstädade. Från många olika håll kommer det fram rykten om att han varit en mycket otrevlig person med en historik av våld mot kvinnor och missbruk, både alkohol och kokain. Det som också framgår är att han varit mycket framgångsrik i sina affärer, en mycket välbärgad man (förblir oklart om vilka de framgångsrika affärerna är).
Fallet går till kriminalkommissarie Sara Vallén och hennes team hos polisen i Lund. ”Polisfamiljen” fungerar bra och trovärdigt, det framgår att författaren själv har personlig erfarenhet av miljön.
Kriminalteknikerna hittar så småningom en mobiltelefon och på den finns en film med en dansande flicka och en kvinna (därifrån bokens titel).
Parallellt med detta får Anna Eriks på socialtjänsten i en orosanmälan om en flicka som dels har kommit till skolan med skador i ansiktet, dels förändrat sitt beteende i klart negativ riktning samtidigt som hon inte vill berätta något om vad det är. Rapporten har ”kommit från en skolkurator” samtidigt som rapporttexten beskriver skolkuratorn i tredje person vilket blir förvirrande. Flickan påminner om den dansande flickan på filmen från Rönnes mobil.
Utredningen rullar på och vi hinner avverka flera misstänkta innan det är dags för upplösningen.
Kvinnokaraktärerna är generellt sett bättre tecknade än männen; den onda mannen är obegriplig och huvudpersonens man Anders är övergod. Bägge är platta och saknar trovärdighet.
Huvudanledningen till att jag tidigt funderade på att lägga boken åt sidan för att i stället läsa något annat är att texten innehåller för många fel. I en lång text måste man som läsare acceptera några fel, allt annat vore omänskligt, men även om jag saknar statistiska belägg uppfattar jag det som om felfrekvensen ökar i utgivningen. Och ibland till nivåer som innebär att läsaren tröttnar. Om det nu verkligen är så kan man fundera över varför förlagens textgranskningsprocesser fungerar allt sämre. Spara tid och pengar är en rimlig hypotes. Ljudböckernas allt större marknadsandel är en annan; en del rena språkfel i texten försvinner mer eller mindre automatiskt med hjälp av en kompetent inläsare. Värre kan det vara med logikfelen.
I den här berättelsen spelar till exempel en grill en viss roll. Från början är det en gasolgrill men senare är samma föremål en klotgrill med ett galler under vilket man kan gömma saker (om det är inte är fullt med kol). Det finns många fler exempel på fel av olika slag. Alltför många.
Det finns många bra sätt att förmedla starka känslor till läsaren samtidigt som det finns minst två dåliga och icke fungerande sätt; man kan övergödsla texten med starka adjektiv och man kan tala om för läsaren vad hen bör känna. I det här fallet tillämpas bägge. ”´Det är för hemskt det här´, sa Rita.” ”Det är hemskt, tycker du inte?” ”´Fruktansvärt. Och tänk om vi puttat henne över gränsen.´ Rita ryste till. ´Det är inte helt omöjligt´, sa Sara dystert.” ”´Herregudars skymning´, sa Rita.” Trots att berättelsen handlar om allvarliga och viktiga frågor om mäns våld mot kvinnor och om utsatta barn blir resultatet av detta att texten inte berör alls; en BRÅ-rapport om samma frågor berör mycket mer.
Själva intrigkonceptet är rätt ok även om vi som läser en del inom genren känner igen det, vi har mött det tidigare, och det som är tänkt som upplösningens clou är inte alls överraskande, vi har sett det komma långt tidigare.
Tråkigt nog stämde min initiala tanke om att jag borde lägga boken åt sidan för att prioritera annan läsning alltför väl.
Författaren
Cecilia Sahlström är född 1960 och har arbetat inom flera olika sektorer; från början kulturvetare som senare sadlade om till polis. Hon har tjugo års erfarenhet från polisyrket och har bland annat arbetat som chef för familjevåldsroteln vid Polismyndigheten i Skåne. Idag arbetar hon som verksamhetsutvecklare på socialförvaltningen. Hon debuterade med Vit syren 2017 och nya Flickan som dansade är hennes sjunde bok med Lundapolisen Sara Vallén som huvudperson. Författaren bor också själv sedan 2004 i Lund.
Anders Kapp, 2022-02-20
Bokfakta
- Titel: Flickan som dansade.
- Författare: Cecilia Sahlström.
- Utgivningsdag: 2022-02-08.
- Förlag: Bokfabriken.
- Antal sidor: 331.