En fantastisk grå flod av vidrighet

I morgon är det dags för Augustgalan 2014 med utdelningen av årets priser och jag har just läst ut den femte och sista av de nominerade romaner jag tänkt läsa. Det tog en bra stund och det beror inte bara på att jag haft svårt att hitta lästid eller på att det är 550 späckade sidor utan kanske ännu mer på att Steve Sem-Sandbergs ”De utvalda” på flera sätt är en tung berättelse, en vid grå flod av vidrighet med vattenmassor som långsamt vältrar sig fram bland ett myller av människor som far och gör obeskrivligt illa under krigsårens Wien.

När Göran Rosenberg vann denna klass 2012 med ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” var jag skeptisk, inte för att det skulle vara en dålig bok, det är det absolut inte, utan för att det är tveksamt om man kan betrakta den som skönlitteratur. Den kändes mer som en dokumentär facklitteratur, även om gränsen naturligtvis är flytande. Något liknande kan man kanske säga om ”Du utvalda” som baseras på ett mycket omfattande källmaterial och som till sina huvuddelar har en dokumentär känsla. Men huvudpersonerna är fiktioner och här finns ett tydligt skönlitterärt sätt att lämna den yttre realismen för att ge mig som läsare delaktighet i dessa människor tankar, fantasier, drömmar och fasor.

Steve Sem-Sandberg slog igenom på allvar med ”De fattiga i Łódź” som belönades med Augustpriset 2009 och ”De utvalda” är en sorts fortsättning av hans utforskande av Europa under andra världskriget.

Här finns centrum på anstalten Spiegelgrund i Wien som under kriget samlade tusentals barn som i nazistisk rasbiologisk mening var degenererade vilket kunde yttra sig på många olika sätt; här blandas barn med svåra medfödda missbildningar och andra sjukdomar med barn och ungdomar som var missanpassade, hade disciplinproblem eller på andra sätt inte passade in i den ariska idealbilden. Omkring 800 mördades på plats som en del av det nazistiska eutanasiprogrammet.

En av huvudpersonerna, Adrian Ziegler, lever här inlåst under större delen av kriget, genom sina yngre tonår, och lyckas på något sätt överleva en fullständigt vidrig och omänsklig behandling.

En annan av huvudpersonerna, Anna Katschenka, är inte alls nazist, är en alldeles vanlig hygglig människa, som ändå hamnar i en situation där hon som översköterska ansvarar för vidrigt våld och massmord på barn.

Det myllrar av väldigt många andra människor i handlingen. Ibland känns det i läsningen som en klassisk rysk roman med ett människomyller som kräver ett redovisat persongalleri för att man som läsare ska ha chans att hålla reda på alla och deras inbördes relationer, men det finns inte här.

Det går inte att bli annat än djupt imponerad av detta verk. På många olika sätt: i ett omfattande grävande i arkiv och annat källmaterial för att få fram allt underlag, i det moraliskt viktiga bidraget till vår förståelse för dessa vidriga brott, i en litterärt skicklig gestaltning som gör något obegripligt hemskt hemskt begripligt. Men just i detta sammanhang är det ändå den rent skönlitterära kvaliteten som står i centrum och då tycker jag det finns andra som bär ännu bättre än Steve Sem-Sandbergs tunga flodvåg.

Anders Kapp, 2014-11-23

Bokfakta

  • Titel: De utvalda.
  • Författare: Steve Sem-Sandberg.
  • Utgivningsdag: 2014-09-16.
  • Förlag: Albert Bonniers Förlag.
  • Antal sidor: 552

Länkar för mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *