Katastrofal människa men lysande författare

Sin tids rockstjärna, grovt kriminell, grav missbrukare, ut och in på fängelser och mentalvård, borgmästare, kioskförfattare, beställningsskrivare, anklagad som nazistmedlöpare, ekonomiska dundersuccéer men också ibland en viktig och riktigt stor författare. Hans Fallada var en verkligt märklig och komplex person, död 1947 men idag åter högt på försäljningslistorna runt om i världen.

Peter Walther har skrivit om denne litteraturens riktiga gossen Ruda i Hans Fallada. En biografi.

Egentligen hette han Rudolf Wilhelm Friedrich Ditzen men använde författarnamnet Hans Fallada. Född 21 juli 1893 i Greifswald i dåvarande Kejsardömet Tyskland, död 5 februari 1947 i Östtyska delen av Berlin.

Fallada föddes I Greifswald men flyttade runt mycket i sin barndom på grund av pappans karriär som jurist och domare. Han hade inte mycket vänner och svårt i skolan men ägnade desto mer tid med böcker. En av hans favoritförfattare var Charles Dickens vilket jag tycker är intressant. Det finns en hel del likheter mellan Dickens och Fallada. De är bägge mycket kommersiella författare. Med det menar jag inget negativt. Ibland har vi en bild av de stora författarna som djupa tänkare som långsamt plågar ur sig rad efter rad, ger ut några få mästerverk som inte ger några pengar, erkänns kanske först efter sin död. Naturligtvis finns de, men stora författare som Shakespeare, Dickens och Fallada kan också vara kommersiella som skriver mycket snabbt, ibland direkt på beställning, ofta mycket marknadsanpassat, som skriver på ett sätt som direkt fångar många läsare, som snabbt säljer stora upplagor. Både Dickens och Fallada skriver också mycket som publiceras i följetongsform, med cliff-hangers som håller läsarna i ett stadigt grepp.

Några händelser i hans ungdom kom att prägla hans liv: en svår trafikolycka när han var 16 blev startpunkt för ett livslångt drogberoende, först som smärtstillande preparat. Det förstärktes av en svår tyfus när han var 17, han blev mer och mer isolerad och osäker på sig själv, inte minst när det gällde hans sexualitet. Året därpå, 1911, ingick han en självmordspakt med vännen Hanns Dietrich von Necker, iscensatt som en duell. Dietrich missade men det gjorde inte Hans. Han dödade sin vän, sköt sig själv i bröstet men överlevde. Han blev relegerad, förklarad psykiskt sjuk och inledde den första av många vistelser inom psykiatrisk vård.

På ett sanatorium fick han lära sig en del om jordbruk, vilket skulle bli ett livslångt intresse, och i samma miljö började han också skriva.

1920 kom han första bok ut, Der junge Goedeschal, och 1923 den andra. Anton und Gerda, (inte översatta till svenska). Ekonomiskt hade han länge varit beroende av sin far, men efter kriget försörjde han sig mest med olika jordbruksarbeten. 1923 kom också hans första dom, sex månader i fängelse, han hade stulit säd av sin arbetsgivare och sålt för att kunna finansiera sitt missbruk. Nya stölder ledde till flera fängelsevistelser.

1929 gifte han sig med Anna ”Suse” Issel och kunde försörja sig som journalist och en del andra jobb. 1931 kom hans första genombrott med Bauern, Bonzen und Bomben (Kravallerna i Altholm på svenska 1941) som handlar om ett folkligt uppror i Schleswig-Holstein. 1932 kom hans första riktigt stora succéroman Kleiner Mann – was nun? (Hur skall det gå med Pinnebergs? på svenska 1933.)

Med dessa böcker hade han etablerat mycket av grunderna i sitt författarskap. Han perspektiv är alltid den lilla människan kamp för att hantera stora samhällsförändringar. Ungefär som hos Dickens finns det alltid ett stort myller av starka karaktärer, så starka att det ibland nästa blir karikatyrer, alltid ett fantastiskt driv i berättelserna, och ofta många sidor, han skriver snabbt och mycket. Mitt i Weimarrepublikens kollaps och nazisternas pågående maktövertagande kämpar Johannes och Lämmchen Pinneberg för att överleva i svåra tider. Boken blir en storsäljare, även internationellt, och filmatiseras i flera omgångar (bland annat Hollywood-filmen Little Man, What Now? 1934). Nu kunde Fallada leva på sitt skrivande och köpte sig en egendom i Feldberg i Mecklenburg som han hade kvar ända till krigsslutet. Han var även borgmästare där några månader under 1945.

Trots succén kommer fortsatta psykiska sjukdomsperioder, fortsatt drogberoende. Till svårigheterna kommer också en växande misstänksamhet mot honom från nazisterna som nu kommer till makten. Han fängslades av Gestapo misstänkt för anti-nazistisk verksamhet och 1935 blev han officiellt deklarerad som en icke önskvärd författare.

Många av Falladas tyska författarkollegor emigrerade under denna tid. Även Fallada var på väg flera gånger, vid ett tillfälle bokstavligen med väskan packad. Men han blev ändå kvar i Tyskland under kriget. Han kan inte skriva på något annat språk och han kan inte leva i något annat land. Hans enorma popularitet skyddade honom delvis. Ingen har beskyllt honom för att vara nazist, men han anpassade sig en del till regimen för att kunna stanna i Tyskland. Ett exempel är Der eiserne Gustav från 1938 (Hackendahl ger sig aldrig på svenska 1940) där Goebbels personligen ”övertalade” Fallada att lägga till ett nionde kapitel (nazisvansen skulle Falla senare kalla det) där huvudpersonen i sista meningen går med i nazistpartiet. För allt detta har han kritiserats hårt, inte minst författarkollegan Thomas Mann fördömde honom och hans verk efter kriget.

Han producerar hela tiden våldsamma mängder; böcker, manus och andra skrifter. Han skriver osannolikt snabbt. Mycket är banala beställningsjobb och ”försörjningstexter” utan bestående värde. Men pengar ger det. Under 1941-43 är han en av de personer som tjänar absolut mest i Tyskland. Från ungdomens problem jagar han hela tiden både pengar och officiella erkännanden. Parallellt med det återkommande vistelser i fängelse och psykvård (många av hans texter skrivs under dessa institutionsvistelaser). Och dessutom, då och då, mästerverk, böcker med bestående värde.

Mot slutet av kriget skilde han sig och gifte om sig med betydligt yngre Ulla Losch, rik, vacker och hans partner i gemensamt svårt missbruk fram till hans död. Efter krigsslutet lever han i den del av Berlin som blir en del av DDR, en del av Sovjetunionen. Han var en stor kändis och DDR:s blivande kulturminister Johannes R Becher gav honom i en konfiskerad villa där han levde till sin död. Under ett par månader hösten 1946 skrev han sitt kanske största mästerverk Jeder stirbt für sich allein (på svenska En mot alla, 1948 och Ensam i Berlin, 2012), vilket publicerades efter hans död i februari 1947.

Några av hans verk

Hans produktion är mycket omfattande och innehåller en enorm blandning av olika saker. Mycket av det han skrev var kommersiella beställningsverk; böcker, artikelserier, filmmanus ja allt möjligt strömmade fram ur hans flyhänta skrivande. Tidvis var han ekonomiskt mycket framgångsrik, en av de som tjänade absolut mest i Tyskland under kriget. Delar av produktionen kan absolut inte kallas stor litteratur, men vissa böcker är det definitivt. Hållbara över tid berättar de viktiga saker. Här kommer några exempel som också är tillgängliga på svenska tack vare en imponerande satsning på nyutgåvor och delvis nyöversättningar av förlaget Lind & Co. Alla dessa är mycket läsvärda.

  • Kleiner Mann, was nun?, 1932. Hur skall det gå med Pinnebergs? Översättning Gerd Bausch-Lilliehöök, Bonnier, 1933 och nyöversättning av Aimée Delblanc, Lind & Co, 2014.
  • Wolf unter Wölfen, 1937. Varg bland vargar. Översättning av Knut Stubbendorff, Bonnier, 1939 och moderniserad nyutgåva, Lind & Co, 2015.
  • Der eiserne Gustav, 1938. Hackendahl ger sig aldrig. Översättning av Knut Stubbendorff, Bonnier, 1940 och nyutgåva, Lind & co, 2018.
  • In meinem fremden Land: Gefängnistagebuch 1944. I mitt främmande land. Fängelsedagboken. Översättning av Sofia Stenström, Lind & co, 2016.
  • Der Trinker, skrevs i hemlighet under en fängelsevistelse 1944 men publicerades först 1950, efter Falladas död. På livstid. Översättning Knut Stubbendorff, Bonnier, 1952 och nyutgåva Lind & co 2015.
  • Jeder stirbt für sich allein, 1947. En mot alla. Översättning av Knut Stubbendorff, Bonnier, 1948 och i fullständig översättning av Knut Stubbendorff, kompletterad av Per Lennart Månsson och språkligt moderniserad av Corinna Müller som Ensam i Berlin, Lind & Co, 2012.

Biografin som genre

Peter Walther Foto Steffen Mühle

Det finns biografier av många olika slag. Peter Walthers bok om Hans Fallada faller inom kategorin fackböcker. Ett gott hantverk som ger en korrekt information om en person men annars rätt tråkigt att läsa.

En typ är mer skönlitterär, en författare skriver om någon som hen på något plan känner sig besläktad med. Det är fortfarande en korrekt och realistisk redovisning av en person, men samtidigt ett personligt verk, en intressant läsning. Ett exempel som jag nyligen skrev om är den franska författarinnan Marie Darrieussecqs vackra bok Härligt är att leva här om konstnärinnan Paula M. Beckers liv.

En annan typ är ännu mer skönlitterär. Den tar sin utgångspunkt i en eller flera verkliga personers liv men är ändå helt självständiga skönlitterära verk som kan handla om något helt annat. Jag har nyligen läst två fantastiska exempel: Eva-Marie Liffners nya Vem kan segla som på sätt och vis är en biografi över den svenska skeppsbyggaren Fredric Henric af Chapman på 1700-talet och Språkets sjunde funktion av Laurent Binet som på sätt och vis är en biografi över franska intellektuella på tidigt 1980-tal.

I en fjärde version är den biografiska kopplingen ännu svagare. Ett bra exempel kan hämtas från just Hans Fallada och hans Hackendahl ger sig aldrig där Fallada utgår från en verklig händelse, en verklig person, men det är bara en inspiration till en bok som är ren fiktion, ren skönlitteratur.

Som vanligt anser jag att den riktigt goda skönlitteraturen, fiktionen, alltid är intressantare att läsa samtidigt som den ger oss ”sannare” och viktigare insikter om världen och livet än vad facklitteraturen förmår.

Så om du inte läst Hans Fallada förut men blivit nyfiken så börja inte med Peter Walthers bok, då blir du bara uttråkad. Börja med någon av Falladas böcker i stället som finns i bra nyutgåvor (lista ovan och länkar till några recensioner nedan). Om du sedan blir Fallada-biten på allvar kan det vara dags för Walthers biografi.

Anders Kapp, 2019-03-05

Bokfakta

  • Titel: Hans Fallada. En biografi. (Hans Fallada – Die Biographie. 2017. Översättning Per Lennart Månsson.)
  • Författare: Peter Walther.
  • Utgivningsdag: 2017-12-29.
  • Förlag: Lind & Co.
  • Antal sidor: 422.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *