En tysk Candide som fylld av optimism går rakt in i katastrofen

En familjekrönika, en undergång, en dystopi, en stark berättelse om vad som kan hända människor i tider av förändring. Strukturer som faller, förändringens oro, växande rädsla, fruktan, hot och hat, allas krig mot alla, sökandet efter de enkla svaren, lögner förklädda till stora sanningar, jakten efter räddningen, den starka ledaren, den bibliska Leviathan, då en Adolf Hitler och i dag?

1938 skriver Hans Fallada romanen Hackendahl ger sig aldrig. Förra året gav Lind&Co ut en moderniserad nyutgåva som jag just läst och är än en gång förundrad av Falladas förmåga som författare.

I april 1928 ger sig Gustav Hartman av från Berlin med sin hästdroska för en två månaders färd tur och retur Paris. Det är dels en protestaktion mot tidens dramatiska och svåra förändringar i allmänhet och hur bilarna ersätter hästarna när det gäller drosk-branschen i synnerhet. Samtidigt är det också en utsträckt hand för relationerna mellan Tyskland och Frankrike, svårt ansträngda efter kriget och Versaillesfreden. Detta är sant och var en megastor mediehändelse.

Denna händelse tar Fallada som utgångspunkt för sin bok. Gustav får efternamnet Hackendahl och utöver den avslutande Parisresan finns det inga samband mellan denna fiktion och Gustav Hartmans liv.

Innan kriget är Gustav Hackendahl stolt ägare an ett stort droskföretag med många hästar och kuskar. Han är stolt över sin älskade fru och sina fem barn. Han är starkt förankrad i preussiska ideal; allt blir bra så länge vi med ärlighet och disciplin tar vårt ansvar och respekterar den rådande samhällsordningen. Han är en mycket tysk version av Voltaires Candide som lever i den bästa av världar som med en oändlig optimism rider rakt in i den fullständiga katastrofen.

Vi får följa familjen under ungefär 15 år, från tiden innan första världskrigets utbrott, genom krigets elände in i Versaillesfredens nästan ännu större elände med fattigdom, hyperinflation, brottslighet och våldsamma strider mellan olika falanger, fram till det sena 20-talet med nazismen på väg till makten.

Trots de bästa av föresatser, eller kanske på grund av dem, rasar alla delar av familjen ner i elände; när botten är nådd visar sig en lucka ner mot något ännu värre. Men Hackendahl ger sig aldrig.

På sätt och vis är det här en skönlitterär version av Thomas Hobbes Leviathan från 1651. Det är en viktig bok på vägen från medeltidens föreställning om gudomligt legitimerad makt mot upplysningens samhällskontrakt där medborgarna legitimerar (och begränsar) den politiska makten. Ett välkänt citat är ”allas krig mot alla” och det exakt det vi ser på Berlins gator i Falladas bok. Allt faller samman i avsaknad av något sorts gemensam ordning.

När nyutgåvan kom ut för ungefär ett år sedan såg jag någon kalla detta för en ”SD-bok”, alltså en bok som skulle hylla fascistiska idéer. Det är både okunnigt och löjligt. Men det finns ett mått av sanning. Goebbels personligen ”övertalade” Fallada till att lägga till ett annars omotiverat avslutande nionde kapitel och i bokens sista mening säger Gustav själv ”Nåja. Jag är med.” vilket innebär att han skulle tacka ja till att bli medlem i nazistpartiet. Det är helt i strid mot hans karaktär i boken och Fallada själv kallade senare kapitlet ”nazistsvansen”. Boken som helhet är en stor varningsklocka och en övertygande förklaring till varför något sådant som det nazistiska enväldet kunde uppstå. På det sättet är den också en lärorik och viktig bok för vår samtid. Men precis som Gustav vill Hans Fallada överleva, han anpassar sig en liten del till den rådande makten för viket han kan kritiseras och även har kritiserats våldsamt. Trots det är han varken nazist eller medlöpare; denna bok liksom hela hans författarskap är varmt humanistiskt, det handlar om den lilla människans kamp för ett värdigt liv i svåra omständigheter, i stor förändring.

Och samtidigt en myllrande skröna fylld av Dickenska karaktärer, en berättelse som är svår att släppa ifrån sig med ett fantastiskt driv i handlingen; en liten klatsch med piskan från kuskbocken så drar vi iväg …

Anders Kapp, 2019-03-05

Bokfakta

  • Titel: Hackendahl ger sig aldrig. (Der eiserne Gustav, 1938. Översättning av Knut Stubbendorff, Bonnier, 1940 och moderniserad nyutgåva, Lind & co, 2018.)
  • Författare: Hans Fallada.
  • Utgivningsdag: 2017-12-29.
  • Förlag: Lind & Co.
  • Antal sidor: 751.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *