Spökfångad av tegelstensspänning

När Yxskeppet av Jens Henrik Jensen kom på svenska förra året blev jag först glad, en ny bok av författaren till den fantastiska Oxen-kvartetten!, och sedan jättesur; den var inte alls ny, den var 15 år gammal och inte alls lika bra som Oxen-böckerna. Men nu har jag läst den sista delen av trilogin om Nina Portland, Spökfången, som nyligen kom på svenska och kan konstatera att det varit en intressant resa. Under åren 2005-2010, när serien ursprungligen skrevs, har författaren uppenbarligen utvecklats rejält, det här är riktigt bra. Dessutom har förlag och översättare gjort ett bra jobb med att rensa bort de språkgrodor som belastade läsningen av de två tidigare delarna. Jensen är en verklig intrigmästare; med rötterna i danska Esbjerg får vi som läsare följa med på en vindlande internationell thriller på mer än 500 sidor, perfekt läsning för stundande helgledigheter (men hoppa gärna över de två tidigare delarna, de är sämre och behövs inte för att direkt komma in i denna berättelse).

Det finns tre utgångspunkter för historien.

I Esbjerg på danska västkusten, hemmaplan för denna trilogi, startar ett gängkrig. Två ledande personer i rivaliserande kriminella grupper hittas kallblodigt avrättade, inga spår alls. Den ena gruppen har bosniskt ursprung, den andra turkiskt, och konfliktnivån i samhället stiger snabbt med dagliga krigsrubriker i landets alla medier; trycket på polisen är enormt, alla jobbar dygnet runt, men kommer ingenstans.

Den andra utgångspunkten finns på Island där en man är fängslad. För bara 13 dagar sedan levde han ett bra liv i Malmö. Framgångsrik småföretagare som arbetar med import och export av möbler. Han är född i Pakistan och heter Zulfikor Wur. Lyckligt gift med Britt och tillsammans har de ett fint familjeliv med barnen Mats och Annika. På parkeringsplatsen utanför ICA blev han professionellt kidnappad och förd till Island för förhör, han är uppenbarligen misstänkt för att vara terrorist. Just nu ska han transporteras vidare till någon hemlig plats i Rumänien, sannolikt för mycket mer brutala förhör. Det lilla planet ska mellanlanda i närheten av Esbjerg för att fylla på bränsle, han lyckas skruva loss bojorna, slå ner de två sovande fångvaktarna och tvinga piloten till en våldsam nödlandning vid den danska kusten. En dör och de andra skadas. Han försvinner. Det nationella medieuppbådet blir nu internationellt, världens blickar är riktade mot Esbjerg.

I den lilla världen grips Ninas son Jonas för snatteri. Han nekar, Nina tror honom, men vad ska hon göra, de dramatiska händelserna innebär att hon måste jobba all vaken tid.

Det finns två delar som är riktigt bra här, men också i de två tidigare delarna. Det ena är karaktärsteckningarna. Det är omöjligt att inte älska polisen och människan Nina Portland, en smart, tjurig och envis kvinna som ofta går sina egna vägar, ensamstående mamma till sonen Jonas, kanskekärleken till Tim Weise, just nu på uppdrag för dansk underrättelsetjänst i Islamabad med liten kontakt, de kärleksfulla relationerna till hennes fosterföräldrar, vägen mot att hitta relationer till pappan som återvänt efter att ha varit borta i många år. Detta liksom alla levande och intressanta karaktärer bland kollegerna inom polisen är riktigt bra författat.

Det andra som genomgående är riktigt bra är intrigbygget där man kan känna inspirationen från mästare inom internationella thrillers som Alistair McLean, Frederick Forsyth, Robert Ludlum, Len Deighton och John Le Carré. Det blir riktigt spännande att läsa, helt utan det frosseri i våld som genren ibland innehåller.

Berättartekniken i de två tidigare delarna var under all kritik. Flera hundra sidor av entonigt malande från en enda berättarröst, Nina Portland själv, men här startar berättelsen direkt med rösten från en märklig person, uppenbarligen svårt traumatiserad av hemska upplevelser som FN-soldat, och sedan fortsätter historien i en rörelse mellan olika perspektiv, olika berättarröster, mest Nina men hon är inte alls lika dominerande. Den här gången kan jag inte alls klaga på omfånget, med något enstaka undantag är alla de 537 sidorna välmotiverade, det blir aldrig tråkigt. Undantaget är ett kapitel 63 på slutet där författaren omständligt låter en av berättarrösterna under åtta sidor förklara den komplexa bakgrunden till allt som skett. ”Titta så smart jag är”, känns det som om författaren vill säga till mig som läsare, men det behövs inte alls, han är en mästare på intrigkonstruktion och det begriper jag alldeles själv, jag behöver inte få det skrivet på näsan.

En problematik i utgivningen av gamla böcker handlar om hur pass förankrade de är i den tid då de ursprungligen skrevs. I Yxskeppet från 2005 ingick effekterna av Sovjetunionens sönderfall och Irakkriget i berättelsens fond vilket fungerade bra då, men mycket sämre när boken kom på svenska 2019. I Kolmannen från 2007 var en central fråga Turkiets eventuella anslutning till EU; stekhet fråga då som hunnit bli stendöd när boken kom på svenska i våras. I Spökfången från 2010 finns kriget mot terrorismen inklusive CIAs kidnappningar och brutala förhör på hemliga platser med som en viktig bakgrund och den frågan har tålt tidens tand bättre än de andra; även om inte just CIA har figurerat så mycket de senaste åren har vi även nu återkommande skandaler med statligt sanktionerade kidnappningar av misshagliga personer. Det bidrar till att göra denna avslutande del av serien om Nina Portland mycket mer läsvärd än de tidigare.

Så efter att ha klagat en del på de två tidigare delarna kan jag varmt rekommendera Spökfången!

Författaren

Jens Henrik Jensen, född 1963, är en dansk författare och journalist (numera författare på heltid). Han debuterade 1997 med spionthrillern Wienerringen. Efter det kom Kazanski-trilogin, sedan trilogin om Nina Portland och först därefter kom det stora internationella genombrottet med de fyra böckerna om krigsveteranen Oxen som finns utgivna på många språk, bara i Sverige har de sålt i närmare 300 000 exemplar, och arbetet med en filmatisering pågår. Jens Henrik Jensen är gift och har två barn. När han inte skriver ägnar han sig gärna åt fiske, fotboll och film.

Anders Kapp, 2020-12-08

Bokfakta

  • Titel: Spökfången (Spøgelsesfangen, 2010, översättning Leif Jacobsen 2020).
  • Författare: Jens Henrik Jensen.
  • Utgivningsdag: 2020-10-28.
  • Förlag: Polaris.
  • Antal sidor: 537.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *