Inte alltid spännande med gamla nyheter

Jag har med gillande läst danska Jens Henrik Jensens serie om krigsveteranen Niels Oxen och blev förtjust när Yxskeppet dök upp nu i oktober. En ny serie med en ny huvudperson, Nina Portland. Men jag hade läst på dåligt. Boken är 15 år gammal men översattes då inte till svenska. Åldern märks. Dels är handlingen förankrad i sin samtid, dels har författaren blivit bra mycket bättre sedan dess.

I starten av en ny serie vill författaren ofta ägna en del tid åt att presentera sin hjälte, i detta fall Nina Portland som är kriminalassistent vid Esbjergspolisen och ensamstående med en tioårig son. Men Jensen överdriver detta kraftigt. Det blir omständligt och utdraget, jag tror att man utan förlust skulle kunna kapa 150 av bokens första 200 sidor. Det dröjer ända till sidan 220 innan Nina kompletteras med en annan berättarröst och boken blir mer levande.

Under Ninas första år som polis 1993 var hon delaktig i ett mystiskt fall som aldrig löstes. Ett övergivet skepp hittades omkringdrivande på Nordsjön och alla spår talade för att hela besättningen mördats och kastats överbord. Huvudmisstänkt yxmördare var en rysk sjöman, Vitalij Romanjuk, men trots flera års rättslig prövning i både Danmark och Tyskland dömdes han inte, till slut friades han helt i brist på bevis. För Nina är det ett fall som hon inte kan glömma.

Elva år senare, i nutid när boken gavs ut 2004, är Nina på en poliskurs i Tallinn i Estland. Hon har ett tips, spanar i hamnen och tycker sig känna igen Vitalij och hans mycket speciella leende. Hon inleder en jakt för att själv lösa fallet. Jakten leder henne till en början ut i det estniska vinterlandskapet och därefter till London och Skottland, innan hon hamnar hemma i Esbjerg igen och i sitt eget förflutna, där lögner och hemligheter hon inte hade en aning om plötsligt stiger upp till ytan. Är hon den som jagar eller är hon själv den jagade?

Det hela växer ut till en internationell spionthriller som inkluderar både brittisk säkerhetstjänst och islamistiska terrorister. Själva historien skulle kunnat vara riktigt bra efter en kraftfull redigering och kapning av onödiga delar. Språkligt är den inte alls lika bra som han senare böcker. Funderade på om det vara ett översättningsproblem, men det är samma översättare, Leif Jacobsen, så det är det nog inte.

I bokens huvudsakliga tidsperspektiv, 1993 och 2004, har handlingen starka kopplingar till aktuella händelser; effekterna av Sovjetunionens sönderfall respektive Irakkriget. De fungerade säkert bra när boken gavs ut första gången, men fungerar inte lika bra nu, 2019.

Han är riktigt bra på miljöskildringar. Jag har aldrig varit i Esbjerg men en hel del i både Tallinn och London, där delar av handlingen utspelar sig, och igenkänningsfaktorn är hög.

Med tanke på Oxen-seriens framgångar förstår jag det lockande i att nu ge ut hans tidigare, ej översatta, böcker men fruktar att det är fler än jag som kommer att bli besvikna.

Författaren

Jens Henrik Jensen är född 1963 och arbetade som journalist när han debuterade med Wienerringen 1997. Han har kommit ut med en trilogi med CIA-agenten Jan Jordi Kazanski som huvudperson och därefter kom trilogin med kriminalassistent Nina Portland i centrum, 2004-2010. 2012 kom De hängda hundarna, den första delen i serien om krigsveteranen Niels Oxen. Den serien gav honom ett stort internationellt genombrott. Från början var den tänkt som en trilogi även den, men fjärde delen, Lupus, kom ut 2018.

Anders Kapp, 2019-11-26

Bokfakta

  • Titel: Yxskeppet (Økseskibet, 2004. Översättare Leif Jacobsen.)
  • Författare: Jens Henrik Jensen.
  • Utgivningsdag: 2019-10-07.
  • Förlag: Polaris.
  • Antal sidor: 480.

Länkar till mer information

  • Du kan läsa mer om boken här.

1 Kommentar on “Inte alltid spännande med gamla nyheter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...