Det känns som om året börjat med många debutanter och en av dem är Gustaf Skördeman med nya hårdlanserade Geiger som redan sålts till 17 länder. Boken har en dramatisk inledning med rara mormor som plötsligt och kallblodigt skjuter sin 85-årige man. Dramatiken fortsätter i högt tempo genom hela denna bok i en intrig som hela tiden fylls på med nya och oväntade ingredienser både från historien, där nya förklaringar till olika samhällshändelser avslöjas, och i samtiden, där en tickande bomb hotar med internationell katastrof. Geiger är en välskriven och underhållande thriller, men jag har en invändning.

Det två döttrarna Malin och Lotta har haft en veckas semester tillsammans med sina män och under tiden har deras barn varit hos mormor och morfar i Bromma. Mest hos mormor om man ska vara ärlig, morfar, en gång den stora nationalkändisen som TV-underhållare, drar sig oftast undan till sitt älskade trädgårdsarbete. Han har hunnit bli 85 och har bott länge i den exklusiva funkisvillan på en stor strandtomt vid Mälaren med utsikt över Kärsön. Den intensiva barnbarnsveckan tar slut och just när mormor vinkar av dem och deras föräldrar ringer den fasta telefonen. Ur luren kommer ett enda ord, Geiger. I decennier har hon vetat att detta skulle kunna ske och allting gungar till. Hon vet vad det innebär, letar fram vapnet, skruvar på ljuddämparen, smyger fram bakom sin man och sätter mynningen vid hans tinning. Sedan trycker hon av och försvinner.

Det här är inledningen på en 366 sidor kort, intensivt vindlande berättelse, som till stora delar har sin grund i kalla krigets motsättningar.

Huvudpersonen heter Sara Nowak. Hon är nu polis och arbetar med prostitutionsfrågor i Stockholm; har stort engagemang för att försöka hjälpa utsatta kvinnor och minst lika intensivt hat mot de män som utnyttjar dessa ofta unga tjejer. Som barn bodde hon i ett litet annex på den stora strandtomten tillsammans med sin mamma, flykting från Polen, som då arbetade i hushållet i funkisvillan. Sara, Malin och Lotta lekte många somrar där under uppväxten.

Det är en av Saras bästa vänner Anna, också hon polis, som får ansvaret för utredningen av mordet på den 85-årige kändisen. Anna vet att Sara känner familjen mycket väl och tar hjälp av henne. Trots att det inte är hennes fall sugs Sara in i utredningen och trotsar många gränser i en intensiv jakt som avslöjar många hemligheter från det förflutna och som kastar in henne i en förödande plan som väntat i en evighet på att få iscensättas.

Det finns flera teman i Geiger: det är en kriminalroman om ett brott, det är en bok om utnyttjande av unga kvinnor, det är en spionhistoria, men det är framför allt en konspirationsthriller. Den är mycket välskriven och har en skickligt genomarbetad dramaturgi (det märks att författaren har lång erfarenhet av att skriva för film och TV). Tempot är högt och antalet överraskande och förbluffande vändningar är nästan oändligt. Den går fort att läsa och det här är riktigt bra underhållning.

Konspirationen är ett mycket populärt tema i skönlitteraturen. Hela spionthrillergenren finns där, men det finns många andra exempel. Det finns olika sorters konspirationer. Det finns de som arbetar med en verklighetsnära trovärdighet, John le Carré är ett fantastiskt exempel. Det finns de som arbetar med konspirationer som kanske inte är trovärdiga men som ändå är tänkbart möjliga och bygger bra historier på det. Ingar Johnsruds Bejertrilogi som avslutades med Korset förra året tycker jag är ett riktigt bra exempel. Det finns de som arbetar med fullständigt orealistiska premisser där både karaktärer och händelser är parodiskt skruvade, men där det inom dessa premisser ändå finns en logisk inomkonsistens. Jag tycker att Jussi Adler-Olsen är ett riktigt bra exempel på hur underhållande det kan bli vilket jag skrev om när hans senaste bok, Offer 2117, kom ut i början av november.

Ett problem inom genren är att det faktiskt finns väldigt många människor som tror på konspirationsmyter. Myten om den judiska världskonspirationen har rötter i medeltiden och har spelat en stark roll för brutal antisemitism. Dagens framväxande högerpopulism bygger bland annat på konspirationsmyter om samhälleliga eliter som sviker nationen och som måste bekämpas av det ”riktiga folket”. Om konspirationslitteraturen närmar sig detta blir det inte riktigt smakligt. Jag tyckte mycket om Louise Boije Af Gennäs Motståndstrilogi, men för mig tangerade den detta problem (diskuterade det när jag skrev om avslutande boken Verkanseld förra året).

Var befinner sig då Geiger i detta försök till grov konspirationskartering? Han är inte i närheten av den obehagliga konspirationsmyten, utan befinner sig någonstans mellan Johnsrud och Adler-Olsen skulle jag vilja påstå, och det är ingen riktigt bra plats. Här finns liknande problem som jag tyckte mig se i Martin Österdahls Järnänglar från förra våren (tredje boken om Max Anger). Det handlar om att ta i för mycket, konspirationen ska förklara alltför många stora, kända, historiska händelser, det finns inte ens en tänkbar trovärdighet, fiktionen/lögnen är inte tillräckligt bra, många händelser och vändningar fungerar inte för mig som läsare. Och samtidigt handlar det om att ta i för litet, några steg till hade det kunnat bli bra underhållning av Adler-Olsens karaktär. Men att stå mitt emellan dessa positioner fungerar inte riktigt bra. Min gissning är att det skulle passa Gustaf Skördeman bäst att röra sig mot det ännu mer skruvade (om han ska fortsätta på konspirationstemat i kommande böcker, den udda duon från tyska säkerhetstjänsten är redan där). Jag tror att det skulle kunna ge en lysande uppföljare till en riktigt bra debut.

Författaren

Gustaf Skördeman är född 1965 i Nederkalix och arbetar som manusförfattare, regissör och producent. Han har även medverkat i Stockholm Live och varit verksam som serieskapare. Geiger är hans skönlitterära debut.

Anders Kapp, 2020-03-17

Bokfakta

• Titel: Geiger.
• Författare: Gustaf Skördeman.
• Utgivningsdag: 2020-02-25.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 366.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.