Spännande konspiration på hög internationell nivå

I nya Järnänglar av Martin Österdahl får vi åter träffa en av den svenska spänningslitteraturens mest intressanta hjältar, Max Anger. I de tidigare två böckerna med Max Anger har intresset främst vänts österut, mot Ryssland, men i nya Järnänglar rör sig kompassnålen i många olika riktningar.

Det är en fantastisk spänningsroman på hög internationell nivå, men jag en invändning; i den nya boken ljuger inte Österdahl tillräckligt bra.

I inledningen får vi träffa Gustav Barck på hans lyxiga hotellrum i Jerusalem. Det är 4 september 2001, Gustav Barck är en högt uppsatt tjänsteman på svenska UD med ansvar för frågor om export av krigsmaterial. För att vara en vanlig statstjänsteman är han ovanligt förmögen. En lyckligt lottad man kanske. Med det hjälper inte, snart ligger han död på gatan många våningar ner från sitt hotellrum. Mord eller självmord? Och om han tagit sitt eget liv, vad beror det i så fall på? Oron sprider sig direkt i svenska regeringskretsar och som extern konsult från Vektor får Max Anger i uppdrag att tystlåtet undersöka dödsfallet.

Dagen efter, 5 september, bestämmer sig den omåttligt rike Lawrence Watts III, en av USAs ledande kapitalförvaltare, för att så omärkligt som möjligt sälja av gigantiska aktieinnehav.

En knapp vecka senare, den 11 september 2001, flyger två flygplan in i World Trade Center, en händelse som raderar ut intresset för allt tänkbart annat i medierna, en svensk tjänstemans självmord eller några amerikanska aktieaffärer är i sammanhanget helt ointressant.

I jakten på sanningen kommer Max Anger ett hemligt svenskt brödraskap på spåren, med starka kopplingar till utländska krafter. När han utmanar dem blir han snabbt den anklagade, misstänkt för de dödsfall han utreder.

Jag gillar verkligen konspirationen som tema i spänningslitteratur, den fungerar ofta riktigt bra. Någon typ av hemligt maktcentrum, gärna framväxt över lång tid med en alldeles egen agenda, osynliga men med stort inflytande är de den egentliga förklaringen till … ja det kan egentligen vara vilka frågor som helst som med konspirationen ges en helt ny förklaring. Allt detta har Järnänglar i stora mått.

I denna sub-genre ingår naturligtvis att konspirationen är en fiktion, en lögn (det finns en hel del människor som verkligen tror på denna typ av konspirationer och då blir det inte underhållande alls, det kan vara riktigt vedervärdigt). Inom fiktionens ram måste konspirationsteorin ändå vara trovärdig. Jag är ingen jättebeundrare av bästsäljande Dan Brown men just när det gäller detta är han riktigt skicklig. I lagom takt bygger han ett mönster av många pusselbitar, många historiskt sanna, som leder fram till en helt fiktiv och spännande bild av den stora konspirationen som hjälten, ofta Robert Langdom hos Brown, successivt avslöjar i dramatiska skeenden där hjältens liv hotas på än det ena, än det andra sättet av den hemliga makten.

Läste nyligen sista delen i Ingar Johnsrud konspirationstrilogi som även den bygger en mycket trovärdig fiktion, en alldeles logisk lögn.

Det är just det här som jag har en del problem med i Martin Österdahls Järnänglar (mindre problem i de två tidigare böckerna i serien). Konspirationsbygget är inte riktigt hållbart. Ibland går det för långsamt och ibland för snabbt. Ofta är det inte så att Max Anger skickligt letar reda på de små ledtrådar som successivt bygger pusslet. Ofta är det så att han bara öppnar dörren och direkt snubblar på ett berg av information. Till det kommer att Österdahl tar i rejält när det gäller det som konspirationen ska förklara. Om man väljer just Sveriges kanske största trauma, Palmemordet, och dessutom det gigantiska internationella traumat, 9/11, tvillingtornen på Manhattan, blir det kanske lite för mycket för att konspirationen ska få de trovärdiga drag som genren kräver. Lögnens nödvändiga sanningshalt blir lite för låg.

Det är egentligen den enda invändning jag har mot Järnänglar som annars är mycket välskriven, har ett drivande samhällsengagemang och är riktigt, riktigt spännande. Österdahl levererar verkligen när det gäller starka karaktärer, en effektiv dramaturgi, intressanta miljöer, internationellt maktspel, överraskande vändningar i intrigen och en stark upplösning. Även om jag inte tycker att Järnänglar är bäst hittills av Österdahls böcker, kanske fungerar Rysslandsrelationerna ännu bättre för honom, ser jag verkligen fram emot att få träffa Max Anger igen!

Martin Österdahl

Martin Österdahl är född 12 oktober 1973 i Sollentuna och har en innehållsrik karriär inom media bakom sig innan han debuterade som författare 2016.

På gymnasiet blev det Adolf Fredriks musikskola och redan tidigt fick han erfarenheter av andra länder på resor med skolans kör. Tidigt föddes med detta ett intresse för Ryssland. På Uppsala universitet valde han Österuropastudier kombinerat med ekonomi och ryska. I mitten av 90-talet bodde han i S:t Petersburg. Han skrev en uppsats om telekombranschens etablering i Ryssland och intervjuade ryska entreprenörer som smugglade in mobiltelefoner i landet.

Första jobbet blev på MTG där han bland annat hade ansvar för ZTV, TOPP40 och uppstarten av tidningen Metro i Holland. Han arbetade också med att sälja i Ryssland och kom i unga år i direktkontakt med starkt korrumperade och ibland rent kriminella organisationer, något som gjorde starka intryck och som han senare använt i sitt författarskap.

Han bodde också i New York under tiden direkt efter 9/11, erfarenheter som han också tagit med sig in i författarskapet.

2008 gick han över till Sveriges Television, först som programbeställare och initiativtagare till kända TV-program som Mästarnas mästare, Allt för Sverige, Skavlan och Vinterstudion. 2013 blev han programdirektör och bland mycket annat ansvarig producent för Eurovision Song Contest 2013 och 2016. Han utnämndes av Svenska Projektakademien till Årets Projektledare 2013.

Under många år hade han närt författardrömmar, men hade svårt att ta steget från en framgångsrik mediekarriär till författarskapet. Det var vännen och numera författarkollegan Mons Kallentoft som hjälpte honom att ta steget.

– En dag sa han till mig: ’Vad väntar du på? Det är ju det här du ska göra, det vet både du och jag’. Då insåg jag att jag hade skjutit upp det länge nog och att det var dags nu, säger Österdahl i en intervju.

I augusti 2016 debuterade Österdahl som författare med spänningsromanen Be inte om nåd, första delen av serie om rysslandspecialisten Max Anger och tankesmedjan Vektor, starkt inspirerad av hans erfarenheter från Ryssland i mitten av 90-talet.

Hans böcker säljs i tiotalet länder. Även filmrättigheterna har sålts och den första boken är på väg att bli en TV-serie i åtta delar: “With One Eye Open”.

Utgivna böcker

  • Be inte om nåd, 2016, Max Anger del 1.
  • Tio svenskar måste dö, 2017, Max Anger del 2.
  • All Business Is Show Business, 2018, fackbok om ledarskap.
  • Järnänglar, 2019-04-17, Max Anger del 3.

Anders Kapp, 2019-05-06

Bokfakta

  • Titel: Järnänglar.
  • Författare: Martin Österdahl.
  • Utgivningsdag: 2019-04-17.
  • Förlag: Forum.
  • Antal sidor: 440.

Länkar till mer information

  • Du kan läsa mer om boken här och här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *