Inte sällan sägs att bokförlagen befolkas av fegisar, de enda manus de vill ge ut är texter som de redan känner igen; om någonting fungerat förut fungerar något liknande säkert igen, det är onödigt att chansa på något nytt och okänt. En biotechthriller med inslag av skräck, militärhistoria, SF och en hel del både över- och undernaturliga ting, dessutom en tegelsten på närmare femhundra sidor, det har vi inte riktigt sett förut så den är bara att refusera direkt! Men Roger Löfgrens debutroman Skymningsläge är faktiskt utgiven nu. Dessutom blir det minst en till, tvåan i serien Svenska tigrar är i stort sett färdigskriven. Applåder till förlaget som vågar ge ut dem! Jag är inte alls säker på om det finns en marknad för den här boken men jag är förtjust, om man prioriterar originalitet högt handlar det här om årets bästa svenska spänningsdebut. Bland mycket annat finns här ett beundransvärt element som rätt få författare behärskar; förmågan att gäva fram märkliga, okända och högst verkliga företeelser och sedan foga in dem som byggstenar i den egna fiktionen.
Det finns två originella fenomen som spelar en viktig roll i den här berättelsen.
Den ena kallasför olika saker, ibland för EMEV, Elektromagnetiskt Eterväsen, ett fenomen äldre än AI som i vissa fall självständigt kan kommunicera med och manipulera människor och som existerar i en eter som utgörs av elektriska strukturer, Elektriciteten är ju ingen mänsklig uppfinning, den har alltid funnits men på 1800-talet upptäckte vi mycket när det gäller hur människor kan hantera elektricitet. Ingen vet därmed riktigt hur länge EMEV har existerat.
Det andra handlar om balansen mellan flora och fauna, speciellt mellan människor och underjordiska företeelser, mycelier och rotnätverk, om metamorfoser där människor, och andra djur, kan attackeras och successivt ges växters egenskaper.
Bägge dessa fenomen utvecklas mycket skickligt, författaren använder många verkliga komponenter som grund för sina fantasirika konstruktioner. Det finns också en del samband mellan de två.
Jag har problem med geografin, trots det bokstavligen fantastiska i berättelsen använder författaren många verkliga komponenter så varför inte de geografiska platserna. Vi befinner oss i huvudsak i Utanhede i närheten av Gråberget som ska ligga i Norrlands inland. Utanhede finns inte men det är en förekommande felstavning av Utanede som finns på flera platser. Det finns många höjder som kallas Gråberget. De enda förekomster som ligger hyggligt nära varandra hittar jag i östra Jämtland, Ragunda/Bräcke men de stämmer inte av ett annat skäl: någon som kör norrut på E4 tar av mot Ljusdal och har då fyra timmar kvar. På fyra timmar därifrån kommer man längre norrut i inlandet, kanske till Dorotea, men där hittar jag varken Utanhede eller Gråberget. Så platserna är sannolikt fiktiva men bör ligga en knapp mil väster om Dorotea.
En annan förekommande plats i texten är Nausta men den är högst verklig, finns ungefär fyrtio mil norr om Dorotea. Där genomfördes ”Naustasmällen” som egentligen var flera smällar 1956-57. De var en del av det hemliga svenska kärnvapenprogram som startade 1945 och drevs av FOA, Försvarets forskningsanstalt. Syftet med smällarna var att studera skadeverkningarna av en atombomb och som substitut användes mycket stora mängder vanligt sprängämne, upp till femtio ton. Kratern blev en sjö som kallades Foajaure, en sammansättning av FOA och det samiska ordet för sjö;
En hypotes i boken är att avslöjandet av det hemliga kärnvapenprogrammet bara var till för att dölja ännu större hemligheter. Kanske Naustasmällarna skadade naturliga balanser mellan flora och fauna, skador som sedan studerades i FOAs stora och mycket hemliga laboratorium inuti Gråberget med katastrofala resultat.
Här finns många starka karaktärer men om någon ska utpekas som huvudperson så är det Alice Antoine som under bokens nutid, april 2017, kommer till Utanhede där hon hyrt en stuga, hon har kört dit från Jönköping tillsammans med sin katt Medusa och majsormen Satan. Tanken är att hon ska skriva på en bok, om en vecka ska hennes kärlek Erik ansluta.
Hon tror det var en slump att hon hittade just den här stugan. Hon har fel. Hennes hyresvärd, den åttioårige mysfarbrorn Knut Skarsgård är någon annan än hon tror, detsamma gäller hans granne och goda vän Zackarias Dutlow. Något bokskrivande blir det inte heller. Hon har valts ut på grund av sina speciella förutsättningar, något som funnits i hennes familj sedan länge, redan hennes farfarsfar Jean Louise Antoine skrev en bok där han matematiskt försökte bevisa vissa fenomen. Alice kan både höra och se sådant som andra inte kan.
Hon har också fel när hon tror att hennes kärlek heter Erik, han heter egentligen Magnus Eklöf och har många års erfarenheter som en mycket speciell militär, vi får en scen från Karlsborg 1986 när han på sätt och vis rekryteras redan som barn och en scen från Afghanistan 2009 när han försvinner. Han har i hela sitt liv haft kontakt med EMEV.
Stugans förra hyresgäst var Patrik Stenfjäll som studerade den höga signalaktiviteten i området, han försvann plötsligt, lämnade efter sig en hel del saker som Alice hittar.
1960 har unga Ingrid Modigh fått jobb som telefonist i Falun (precis som författarens mormor). Generaldirektör Håkan Sterky är på besök och passar på att prata med Ingrid om ett brev som hon skrivit. Det handlar om märkliga saker som hon hört på nätet. Samtalet leder till att han anställer henne som sin assistent i Stockholm. I berättelsens nutid är Håkan Sterky naturligtvis borta, han dog 1992, men Ingrid har vuxit ut till sorts grå eminens som utan att synas har stort inflytande. Hon och Zackarias Dutlow (som Alice lär känna i Utanhede) är ett par, de bor i exklusiva Villa Fylgia på en strandtomt på Tranholmen nära Lidingö i Stockholm.
Det vimlar av udda scener över ett stort tidsspann, jag tror de första inträffar 1915. Ett exempel: I mars 2001 får Magnus i uppdrag att ta sig till Aspuddens tunnelbanestation där det finns en bronspingvin, skapad av konstnären Pär Gunnar Thelander, som verkar vilja säga någonting. Och vad är det med lådan på magen, kan den verkligen innehålla alla världar?
Som jag antar framgått är det här en djärv författare med kreativa konstruktioner, men den mest tänkvärda finns mest i bakgrunden, lyfts egentligen aldrig upp i strålkastarljuset. Televerkets mångårige och verklige generaldirektör Håkan Sterky förekommer en del i texten. 1958 fick han i uppdrag av statsminister Tage Erlander att bilda en hemlig grupp till försvar för svensk demokrati och frihet. Gruppen avslöts till rörelsen Stay-behind men med en mycket svensk och korporativ struktur där ledare för samhällets alla olika sektorer träffades regelbundet. Det blev en rätt stor gruppering som hade en viktig roll under några decennier men inflytandet klingade av från åttiotalet och det hela avslutades helt runt år 2000.
”Ockupationen kom smygande, så naturlig att motstånd aldrig blev aktuellt …” skriver författaren om tiden efter den här organisationens starka inflytande, alltså från åttiotalet och framåt. Till detta bidrog att den externa fienden blev mindre tydlig, menar han, men i övrigt utvecklar han det inte. Han har en poäng, vi vet att perioden 1880-1980 var Sveriges gyllene århundrade med en utveckling som inget annat land i världen kan konkurrera med; vi vet varför, vi vet att mycket gått utför sedan dess, vi vet att det kan förklaras med införandet av New public management, växande klyftor av olika slag, växande främlingshat, den nya extremismen baserad på nynazism, drastiskt sjunkande tillit och mycket annat. Jag antar att det är detta han avser med sin ”ockupation” och det skulle vara intressant om han utvecklar det i seriens fortsättning.
Titeln Skymningsläge ges fler betydelser: det kan handla om tiden innan öppet krig, att arbeta i det fördolda och naturligtvis den tid på dygnet när det börjar mörkna.
Ett vanligt sätt att skapa intensitet i speciella scener är att öka punktfrekvensen, alltså skriva kortare meningar vilken kan fungera; men det är en metod som måste användas försiktigt, blir det för långa partier bli läsningen irriterande sönderhackad och det inträffar ibland. Jag har inga problem alls med upplösningen, men kan garantera att vissa läsare kommer att bli sura.
Det är mycket lätt att se filmpotentialen, det finns gott om scener som med modern filmteknik skulle kunna samlas till en fantastisk skräckrulle.
Totalt sett är jag enormt imponerad; det här är originellt, kreativt, intelligent, välresearchat och sällsynt läsvärt.
Författaren
Roger Löfgren är född 1977 och bosatt i utkanten av Falun tillsammans med hustrun Jennie som driver företaget Studio Pica Pica, sysslar med grafisk design och har skapat debutbokens omslag. Roger själv är polis och brottsplatsutredare men han skriver absolut inte polisromaner. Han har många intressen, bland dem ornitologi, och det var i samband med fågelskådning i närheten av Gävle som en idé till debutboken föddes. De gick på mossa och plötsligt blev underlaget hårt, det hördes ett ihåligt ljud och tankarna började snurra: vad kan egentligen dölja sig under mossan? Han är mycket intresserad av industrihistoria och tekniska innovationer som också visar sig i debutboken Skymningsläge, första delen i serien Svenska tigrar.
Anders Kapp, 2026-08-31
Bokfakta
- Titel: Skymningsläge.
- Författare: Roger Löfgren.
- Utgivningsdag: 2026-08-28.
- Förlag: Polaris.
- Antal sidor: 483.