Storm i fängelset

Häxyngel är en den sjunde och sista boken jag betat av i läsprojektet The Hogarth Shakespeare där välkända författare skrivit sina versioner av olika verk av Shakespeare. Häxyngel är Margret Atwoods version av Stormen som här blivit till en teateruppsättning av samma pjäs i ett fängelse i samtidens Kanada och en utstuderad hämnd där den svikna teaterchefen Felix tolv år senare tar sig an sina fiender. Bitvis fantastiskt underhållande, riktigt kul, men knappast en text som man bär med sig efter avslutad läsning.

Stormen är ett av Shakespeares sista verk, sannolikt skrivet 1610. Originalhandlingen i korthet: För tolv år sedan har Prospero avsatts som hertig av Milano av sin bror Antonio med stöd av Alonso, kung av Neapel. De förvisade honom och hans då treåriga dotter Miranda till den ö där handlingen utspelas. Prospero har magiska krafter och befriar luftanden Ariel från fångenskapen hos häxan Sycorax, som därefter förvisas från ön. Kvar där är hennes son Caliban som lär Prospero hur man överlever på ön och Prospero har i gengäld lärt honom religion och språk. Men Caliban har försökt att våldta Miranda, varför Prospero straffat honom med att göra honom till sin slav.

Prospero får reda på att Antonio och Alonso håller på att passera ön med ett skepp. Med sina magiska krafter skapar han en storm som får fartyget att förlisa. Hans fiender och en del andra blir skeppsbrutna på olika platser på ön. Handlingen fortsätter i tre parallella intriger. Temat är olika former av hämnd men leder så småningom fram emot försoning och förlåtelse. Stormen är ett av Shakespeares mest komplexa verk och har tolkats på många olika sätt, allt från det djupt mänskliga med hat / hämnd och försoning / förlåtelse till vidare frågor om relationer mellan civilisation och naturtillstånd.

Atwood väljer en rätt vanlig form för en cover på en pjäs: en grupp människor som i en samtid arbetar med att göra en uppsättning av den aktuella pjäsen. Ett exempel på samma form är musikalen och filmen Kiss me Kate baserad på Shakespeares Så tuktas en argbigga. Formen ger tre metanivåer, ursprungstexten, teatergruppen och den nya föreställningen, vilket ger en intressant dynamik.

Huvudpersonen i Atwoods cover är den hyllade teaterchefen Felix Phillips (Prospero) som just ska sätta upp sitt mästerverk, Stormen, när han förråds av sin rival Anthony ”Tony” Price (Antonio) och tvingas bort från teatern. I tolv år lever han isolerad och hämndlysten medan han sörjer sin bortgångna dotter Miranda. Hon dog när hon var tre men för honom finns hon hela tiden vid hans sida och växer upp tillsammans med honom i hans mycket enkla bostad.

Men så får han jobb som teaterlärare på ett fängelse i närheten. Ingen vet att han är den kände teaterregissören Felix, i det nya jobbet uppträder han under namnet Mr Duke. Han gör tre mycket lyckade uppsättningar av Shakespearepjäser med fångar som skådespelare. De får en del uppmärksamhet och när det är dags för årets uppsättning av Stormen ska de få besök av två ministrar. Det är dels Tony, som nu blivit kulturminister och justitieministern Sal O´Nally (Alonso), Tonys kumpan i flera olika sammanhang och en av de medskyldiga när Felix fick sparken för tolv år sedan. Felix ser möjligheter att äntligen få sin hämnd, att straffa sina fiender.

Det är en välskriven och intressant berättelse. Speciellt levande är diskussionerna i teatergruppen där fångarna hittar många kul sätt att tolka och iscensätta pjäsen. Bildligt sett är originalets ö på sätt och vis ett fängelse, på sätt och vis en teaterscen och det är rätt lyckat att placera covern bokstavligt i en teateruppsättning på ett fängelse.

Jag är inte så förtjust i översättningen. Bland annat förekommer det av naturliga skäl en del citat från originalpjäsen och det är klokt att använda någon etablerad översättning av Stormen. Det finns ett tiotal översättningar till svenska och det är knappast klokt att använda den första, Carl August Hagbergs översättning från 1851, som ger en knappt begriplig svenska idag.

Bitvis är det fantastisk roligt och lekfullt men Atwoods cover innehåller ingenting av originalets djup och det är ingen text som man bär med sig efter läsningen. Och den är inte ens i närheten av Steve Sem-Sandbergs version av Stormen som också kom ut 2016.

Författaren

Margaret Atwood är född 1939 i Ottawa och är en av Kanadas ledande författare, nämnd i Nobelprissammanhang. Hon debuterade som poet och har givit ut ett trettiotal uppmärksammade diktsamlingar, essäböcker och romaner. Hennes internationella genombrott kom med Den ätbara kvinnan 1969. Bland hennes romaner märks Tjänarinnans berättelse, Kattöga, Rövarbruden och Alias Grace. Den senaste romanen är Gileads döttrar från 2019. Hon bor i Toronto.

Anders Kapp, 2020-01-17

Bokfakta

  • Titel: Häxyngel. (Hag-Seed 2016, översättning Manne Svensson.)
  • Författare: Margret Atwood.
  • Utgivningsdag: 2017-12-28.
  • Förlag: Wahlström & Widstrand.
  • Antal sidor: 333.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *