Kerstin Bergman

Kerstin Bergman är född 1970 och levde sina första år på Ekerö utanför Stockholm, en plats som hon återvände till i sin debutdeckare Oskuld och oleander från 2020. Just platser är väsentliga för hennes författarskap, bland annat inspirerad av irländska författaren Anthony Quinn som betonar platsens betydelse för berättandet och, den historik som finns inbäddad i landskapet. I hans fall handlar det om gränstrakterna mellan Nordirland och Irland men i Kerstin Bergmans fall blev det barndomens Ekerö i debutromanen och barndomssomrarnas Dalsland i uppföljaren Förgätmigej.

För henne själv blev det åtta år på Ekerö innan familjen flyttade vidare. Redan då hade hon hunnit bli ett läsande barn. Kulla-Gulla men också de mer spänningsorienterade Kitty-böckerna och Fem-böckerna av Enid Blyton är sådant hon särskilt kommer ihåg från barndomsläsandet. Hennes pappa var mycket förtjust i Maria Lang, och hade alla hennes böcker, de blev också en viktig del i Kerstins läsande som ung.

Resten av uppväxten bodde hon i Sturefors utanför Linköping och det var också på Linköpings universitet som hon började studera efter gymnasiet. Hon läste konstvetenskap och litteraturvetenskap och valde att efter grundutbildningen fortsätta som doktorand i litteraturvetenskap. I samband med forskarstudierna bytte hon till Lunds universitet och Lund har varit hennes bostadsort sedan dess.

– Några av mina doktorandkolleger kom från Växjö och hade kontakter med Smålandsposten. Det ledde fram till att jag fick uppdrag att recensera deckare för den tidningen och recensioner har jag ägnat mig en hel del sedan dess.

Men när hon disputerade 2003 var det på en doktorsavhandling om Lars Gustafssons författarskap och även om hans Historien med hunden från 1993 ibland kallats för en filosofisk deckare är han knappast känd som spänningsförfattare.

– Det var först efter disputationen som jag började specialisera mig mer mot kriminallitteraturen.

Utöver många artiklar, både akademiska och populära har hon givit ut fackböckerna Kriminallitteratur (med S. Kärrholm 2011) och Swedish Crime Fiction (2014), samt varit redaktör för antologin Deckarnas svenska landskap (2014). 2009 blev hon docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet.

2011 blev hon ledamot av Svenska deckarakademin och har i flera år varit dess sekreterare.

2014 lämnade hon universitetet för att satsa på det egna företaget CrimeGarden där hon arbetar med kriminallitteratur på många olika sätt; som föreläsare, moderator, recensent och skribent i andra former. Dessutom åtar hon sig en hel del trädgårdsjobb.

Hon har under åren blivit allt mer intresserad av att också prova på att skriva skönlitterärt och 2019 började hon skriva på det som skulle bli hennes debutbok. Hon ville utgå från en plats och valde barndomens Ekerö dit hon, bortsett från ett kort besök på 90-talet, aldrig återvänt.

– Jag ville bygga väldigt mycket av berättelsen på Ekerö som det var för mig under 70-talet, så det var först rätt långt in i skrivprocessen jag ändå åkte dit. Mycket av boken utspelar sig i nutid så jag behövde se alla de förändringar som inträffat sedan jag var barn.

Debuten fick många många mycket positiva recensioner och för uppföljaren valde hon en annan av barndomens platser.

– Min pappa har sina rötter i Dalsland, jag tillbringade mina somrar där som barn och det är dit som Iris kommer att åka i den nya boken.

Vi får träffa huvudkaraktären Iris Bure igen, som utöver den uppenbara flirten med Maria Lang lånat en del drag och erfarenheter från författaren. Även denna gång står platsen i centrum, men nu handlar det bland annat om ett försvinnande i Dalslandsskogarna.

Anders Kapp, 2020-09-16 (uppdaterad 2021-09-02)

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *