Dramatisk uppföljare efter succédebut

Med betydande erfarenhet av att skriva för film och TV gjorde Gustaf Skördeman för ett år sedan succé med sin romandebut Geiger; boken såldes snabbt till 20-talet länder. Den hade faktiskt en av de bästa öppningsscener jag läst inom spänningslitteraturen och många andra kvalitéer; en fartfylld och dramatiskt underhållande konspirationsthriller. Nu är uppföljaren Faust ute och liksom i den gamla tyska folksaga som främst Goethe gjorde känd på tidigt 1800-tal är Faust någon som står djävulen nära; det är en riktigt otrevlig person som blir den återkommande huvudpersonen Sara Nowaks huvudmotståndare i den nya boken. Det är en verkligt underhållande läsning även om jag har ett par invändningar.

Vi får återse Sara Nowak som har det trassligt på olika sätt. Dottern Ebba har flyttat hemifrån och Saras relation med henne blir allt sämre, något bättre går det med sonen Olle som fortfarande bor hemma. Ebba är bortskämd som få, får allt hon pekar på av rika pappa Martin Titus och ännu rikare farfar Eric Titus. Sara har en helt annan bakgrund. Hennes mamma Jane flydde från Polen och arbetade i många år som städerska åt en rik familj (tar större plats i Geiger) där hon också bodde med sin dotter nära Sara växte upp. Sara var så förbannad på sin mamma när hon flyttade bort dem från den lyxmiljön; i många år vägrade hon att prata med sin mamma men nu börjar de hitta tillbaka till varandra.

Hon älskar sin man Martin som våndas av att 50-årsdagen närmar sig. Han valde sin egen väg, inte pappans stora koncern, och har byggt upp ett stort internationellt och framgångsrikt arrangörsföretag som drar in mycket pengar. Just nu har han lyckats få den största internationella artisten av dem alla till Sverige, den osannolikt populära unga rapparen Uncle Scam. Samtidigt är han rätt barnslig; försöker se mycket yngre ut än han är och älskar att uppträda med sitt gubbrockband Speedwagon.

Sara Nowak med familj har naturligtvis en viktig roll i berättelsen, men det är ett annat spår som inleder Faust. I den första scenen får vi träffa medelålders Gunilla som efter en hel del kamp lyckats ta sig in i makens jaktlag. Hon missar sitt första försök på en råbock men när de råkar stöta på två stora skurkar, på väg att dumpa en kropp, och blir beskjutna är det bara Gunilla som har tillräckligt med sinnesnärvaro, mod och en häpnadsväckande träffsäkerhet med sin Tikka T3 för att hantera situationen. Det är bra, inte lika fantastiskt som öppningsscenen i Geiger, men ändå riktigt bra!

I nästa öppningsscen möter vi prästen Jürgen Stiller som i panik försöker balansera på en stol med en snara om halsen. ”Vad har du sagt till Sara Nowak” är en av de sista frågorna som Faust ställer innan Stillers groteska död filmas av hans mördare.

Med dessa komponenter, och många fler, bygger författaren en dramatisk historia som inkluderar brutalt utnyttjande av unga kvinnor, olika händelser som hotar att fullständigt rasera resterna av Saras familj och en internationell konspiration. En hel del av konspirationsthrillern delar har sina rötter i Andra världskriget och hos östtyska Stasi efter kriget. I hemliga terrorceller som skapades under den tiden, som visat sin existens i många dåd och som fortfarande, efter många år, lever vidare i skuggorna. I bakgrunden finns den grå eminensen Julius Schönberg som från sitt extremt bevakade lilla slott i Pullach Kolbermoor (sydligaste Tyskland) håller i trådarna.

Det blir riktigt spännande i en högdramatisk berättelse som snabbt rör sig mellan olika delar och perspektiv i riktning mot en katastrofal upplösning. Det finns så mycket att applådera, men också några funderingar.

Faust är del två i en serie som bär med sig mycket från den första delen. Det här är en utmaning som författare hanterar på olika sätt. Det finns en balansgång där nya läsare måste få reda på det som behövs för att komma in i kontexten samtidigt som de som läst den tidigare boken inte får tråkas ut. Här tycker jag inte det fungerar riktigt bra. Det infogade återberättandet känns ganska konstruerat och ointressant för mig som läst Geiger och samtidigt sannolikt otillräckligt för nya läsare som hoppar in i del två. Det beror bland annat på att det är rätt många och rätt komplexa komponenter som författaren för vidare mellan böckerna. Det här är en generell problematik som jag stött på flera gånger den senaste tiden och gissar att det snart kommer en text på Kapprakt om detta.

Konspirationen är ett stort och bra litterärt tema och i samband med den första boken funderade jag över några olika inriktningar inom temat. Jag ska inte upprepa det här, men det landade i en undran om Geigers position inom det landskapet var optimal; om det inte skulle kunna bli ännu bättre genom att ta i ännu mer. I Faust har författaren vandrat i andra riktningen och tagit bort de mest skruvade elementen från debuten. Ett bra val? Jag är inte riktigt säker.

Men även om jag har några invändningar så är detta riktigt underhållande och välskriven spänning med en fängslande dramaturgi. Det ska bli intressant att se hur Gustaf Skördeman tar oss vidare i en kommande tredje del. Med tanke på hur Faust slutar har han skapat en del utmaningar för sig själv.

Författaren

Gustaf Skördeman är född 1965 i Nederkalix och arbetar som manusförfattare, regissör och producent. Han har även medverkat i Stockholm Live och varit verksam som serieskapare. Geiger var hans skönlitterära debut 2020 som snabbt såldes till 20-talet länder och TV-serieoptionen vanns i auktion av det brittiska produktionsbolaget Monumental. Nu finns uppföljaren Faust ute.

Anders Kapp, 2021-03-21

Bokfakta

  • Titel: Faust.
  • Författare: Gustaf Skördeman.
  • Utgivningsdag: 2021-03-08.
  • Förlag: Polaris.
  • Antal sidor: 361.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *