Lögnens väg mot katastrofen

Och där ligger hon i soffan och knappar in alla dessa bokstäver som blir till ord, meningar, stycken och till slut en bok och en till och en till och när nu den fjortonde kommit ut i handeln vet vi alla att hon gör det bättre än de flesta och att det är ett klokt val att läsa alla hennes inknappade bokstäver. Det handlar naturligtvis om de senaste årens storprisdrottning Camilla Grebe och hennes nya bok Alla ljuger. Det här är ett familjedrama som berör på allvar; det värsta av allt inträffar när en dotter försvinner spårlöst och det blir ännu värre när hennes pappa grips, misstänkt för att ha dödat henne. Språk, karaktärer, berättarteknik, spänning – allt finns på högsta nivå – och dessutom bjuder denna författarstjärna oss på fler bonuspresenter.

Maria Foukara är lycklig. Efter en lång tid som ensamstående mamma till Vincent har hon träffat sin stora kärlek Samir. Vincents pappa Brian försvann när han fick reda på att Maria var gravid men åren med sonen har gått bra ändå, nu har han hunnit bli tio. Hon trodde inte att hon skulle träffa någon ny man, men Samir och hon älskar verkligen varandra och är nu gifta. Han är en fransman med bakgrund i Nordafrika, läkare och cancerforskare på Karolinska institutet.

I Frankrike träffade han Anna, en svensk au pair, de gifte sig och fick döttrarna Yasmine och Sylvie. När Yasmine var fjorton dog hennes mamma och lillasyster i en bilolycka. Yasmine var med i bilen, men klarade sig oskadd. Samir och Yasmine flyttade till Annas hemland Sverige för att starta om. Nu har de fyra: Maria, Samir, Yasmine och Vincent byggt upp en ny familj. Visst kan Yasmine vara rätt besvärlig ibland, lever ett ganska stökigt liv men det är ju inte så ovanligt i slutet av tonåren. Det är ändå en fin familj, de har ett bra liv.

Den sextonde december år 2000 inträffar katastrofen. Yasmine försvinner spårlöst. Först misstänker polisen självmord men senare blir Samir gripen för mord på sin dotter. Hennes kropp hittas inte. Deras liv faller samman. Den första delen av boken äger rum i dåtid och successivt växer karaktärerna ut till levande människor som vi kommer allt närmare i en text som rör sig skickligt mellan olika perspektiv. Sedan hoppar vi tjugo år fram i tiden.

I denna löst sammanhållna serie finns en del återkommande karaktärer inom polisen och nu är det en ny person som intar huvudrollen, Gunnar. Han var med i utredningen om Yasmine då och blir det än mer i nutid när en kropp hittas i havet utanför Kungsudd, inte långt från de klippa där någon senast såg Yasmine. Alla tror att det är hennes kropp som äntligen hittats. Vi får lära känna Gunnar väl. Han brottas med sitt åldrande, jobbar för mycket, bor i en lägenhet som är oförändrad sedan han flyttade in där tillsammans med hustrun Li för tjugo år sedan. Efter hennes dramatiska död har han legat med många kvinnor, men inte sovit med någon.

Det tjugo år gamla fallet väcks till liv igen och ingenting visar sig vara som man då trott. Det blir en fantastisk och vindlande berättelse med många oväntade vändningar i jakten på svar. Underbar spänningsläsning med så mycket mer.

Jag är innerligt trött på en viss typ av infantil litteraturkritik som dyker upp då och då; nu senast när Aftonbladets litteraturredaktör, professor Sven Anders Johansson, i debatten och i sin nya bok Litteraturens slut, gråter över samtidens elände. I strid mot tillgänglig statistik hävdar han att det går utför med läsandet, men det blir sant i hans värld där Litteratur är något som exkluderar merparten av alla läsare och författare. Bland det som är Litteratur i hans stockkonservativa värld ingår naturligtvis inte spänning. Jag läser mycket, främst traditionell skönlitteratur, utan genrebeteckning i övrigt, och spänningslitteratur. Om professor Johansson hade läst samtida spänning skulle han inse att det är en form som kan fyllas med allt möjligt. Naturligtvis ges det ut en del som inte är bra, så är det inom alla genrer, men det finns också fantastiska texter med hög språklig kvalitet, som brottas med existentiella frågor, som utmanar läsarnas syn på människan och världen, som ger människor nya insikter, som bekämpar samtidens lögner och omänsklighet och som gör det i en form som kan nå många läsare.

Camilla Grebe är ett utmärkt exempel och i den nya boken finns tre komponenter som jag verkligen älskar:

De flesta föräldrar har i alla tider sagt till sina barn: ”Det är fel att ljuga”. Och ändå är det just det vi hela tiden gör. Inför oss själva och inför andra. Av många olika skäl. De flesta kan sammanfattas i en skala från obehag till behag där lögnen syftar till en förflyttning i riktning mot det senare, i alla fall kortsiktigt. Ett specialfall är att göra en komplex värld begriplig genom enkla svar på svåra frågor, ofta i form av att allt problematiskt är hostis (främlingens) fel vare sig hostis definieras som jude, svart, kvinna, kulturelit, kines eller något annat. I diskussioner har jag ofta stött på argument om att det skulle kunna vara snällt att ljuga; att skydda någon (eller sig själv) från obehag. De har helt enkelt fel och det illustrerar Grebe väldigt väl. Parallellt har jag läst Jan Stolpes fantastiska nyöversättning av Albert Camus bok Fallet (kanske duger som Litteratur i professor Johanssons värld?) som delvis brottas med samma frågor. Han gör det fantastiskt och jag älskar den texten (ska skriva om den snart). Men Grebe når fler och andra än de som läser Camus.

Camilla Grebe har ingen i sin familj eller bekantskapskrets med diagnosen Downs syndrom. Men hon ville lära sig mer och med hjälp av att läsa på och intervjua skaffade hon sig kunskaper för att kunna skapa karaktären Vincent, en av de viktiga berättarrösterna i den nya boken. Karaktärer med olika nyanser inom autismspektrat, diagnosticerade eller ej, är inte helt ovanliga inom litteraturen men jag tror inte att jag stött på någon med Downs syndrom tidigare. Hon gör det fantastiskt och att ta del av hans sätt att se på tillvaron ger mig som läsare nya insikter. Det är riktigt bra läsning och dessutom viktigt i en tid som på många sätt präglas av dehumanisering i många olika former.

Samir är en framstående forskare, en i högsta grad sekulariserad människa, men han har en bakgrund från Algeriet, han förknippas med arabvärlden och islam vilket resulterar i misstankarna om hedersvåld. Hedersvåld är ett stort problem, i högsta grad reellt, men att överföra det till en enskild individ på grund av hens bakgrund är inget annat än farliga fördomar, en lögnaktig generalisering av något till en hel grupp är något som det finns alldeles för mycket av i samtiden. Det problematiserar Grebe väldigt väl.

Utöver en fantastisk spänningsläsning så får vi läsare alltså en hel del bonuspresenter på vägen. Tack för det!

Så, är det dags för ytterligare ett prisregn över Grebe nu? Nej!! Nu är det dags för en liten paus, vi gillar inte monopol inom prismottagarbranschen. Vad jag vet har det aldrig tidigare skett att någon fått pris som bäst i Sverige (Deckarakademin) och bäst i Norden (Glasnyckeln) för två böcker inom samma serie men det har hon fått för del två, Husdjuret, och för del fyra, Skuggjägaren. Det var välförtjänt och en av förklaringarna till det var att Skuggjägaren skilde sig radikalt från de tre första delarna på många olika sätt. Själv begreppet Serie används för att beskriva väldigt olika fenomen (måste återkomma till den frågan snart) och för denna serie är kopplingen mellan delarna svag, det handlar i hög grad om fristående romaner. Efter de tre första delarna tyckte jag mig funnit seriekoden; den höll inte alls för Skuggjägaren men håller hyggligt för Alla ljuger.

Nästan oavsett hur bra den nya boken är, och det är den, är det dags för någon annan att träda in i strålkastarljuset i år. Det är bara mars ännu, mycket återstår av årets utgivning, men redan nu har jag läst två spänningstexter som konkurrerar väl med Grebe: Christoffer Carlssons Brinn mig en sol och John Ajvide Lindqvists Vänskapen, liksom Grebe kombinerar dessa två fantastisk spänningsläsning med viktiga insikter om samtiden.

Men läs Camilla Grebes nya bok, jag garanterar dig fina timmar i sällskap med hennes text; och försök verkligen att ljuga lite mindre …

Författaren

Camilla Grebe är född 1968 och bor i Stockholm. Hon är utbildad civilekonom vid Handelshögskolan och var bland annat med och startade ljudboksförlaget StorySide samt har arbetat som marknadsdirektör på Lernia och som vd för Vin & Sprits dotterbolag Amfora Vinhus.

Grebe debuterade 2009 tillsammans med sin syster Åsa Träff med Någon sorts frid. Serien om psykoterapeuten Siri Bergman följdes upp med Bittrare än döden 2011, Innan du dog 2012, Mannen utan hjärta 2013 och Eld och djupa vatten 2015.

Camilla Grebe har även skrivit thriller-trilogin Moskva Noir tillsammans med Paul Leander-Engström.

2015 debuterade Camilla Grebe som författare på egen hand med psykologiska thrillern Älskaren från huvudkontoret. 2017 kom den fristående uppföljaren Husdjuret, 2018 Dvalan, 2019 Skuggjägaren och nu alltså Alla ljuger.

Hennes skönlitterära böcker älskas av mängder av läsare i mer än 20 länder, har toppat bästsäljarlistorna i många av länderna, hon har fått massor av priser och håller på att filmatiseras i USA.

Hösten 2020 kom hon också ut med fackboken Marknadskriget: tio verkliga rättsfall som hon skrev tillsammans med Anders Torelm.

Anders Kapp, 2021-03-19

Bokfakta

  • Titel: Alla ljuger.
  • Författare: Camilla Grebe.
  • Utgivningsdag: 2021-03-15.
  • Förlag: Wahlström & Widstrand.
  • Antal sidor: 416.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *