Svenska deckarundret goes down under

Produktiva författaren Christina Wahldén kommer i dag ut med Nämn inte de döda, första delen i en ny deckarserie. Från studieåren har hon en passion för Australien och det är dit vi får följa med henne i denna bok, närmare bestämt till staden Darwin och den hårda miljön längst i norr. Här består en ovanligt hög andel av innevånarna av ursprungsbefolkningen. Deras kultur och situation får stort utrymme i handlingen. Det finns en hel del intressant i denna första del, men jag har också en del invändningar.

Det finns två huvudpersoner. Det är den något äldre kriminalpolisen Bluey; bufflig, sliten, en historik av alkoholmissbruk, lever för jobbet, hans kvinnor har lämnat honom. En extremt vanlig stereotyp i genren med andra ord. Den andra är Jess, en yngre kvinnlig polis, ambitiös och kompetent. Också en karaktär som vi mött många gånger. Inte särskilt originellt eller uppiggande. De har också en rätt korkad polischef som bara bryr sig om siffror och presskonferenser. Vi har träffat honom förut. Så småningom utvecklas de en del till mer intressanta karaktärer.

Det initialt udda är egentligen bara platsen. Det finns få orter i Sverige som inte redan är inmutade av svenska deckarförfattare, inte minst kvinnliga, men hittills ingen som valt Darwin i norra Australien dit Christina Wahldén förlagt handlingen. Det är en intressant miljö. Norra territoriet är gigantiskt, men här bor bara drygt 200 000 människor, hälften av dem i huvudstaden Darwin. Det är en på många sätt extrem miljö med hårda förhållanden och svagt myndighetsinflytande. I hela Australien består endast tre procent av innevånarna av ursprungsbefolkningen men i detta territorium är andelen 25 procent. Jess är en av dem och en av mycket få som är poliser.

Det finns väldigt mycket referenser till denna miljö och till ursprungsbefolkningens kultur som uppenbarligen engagerar författaren mycket, ett engagemang som hon för vidare till läsarna. Men det finns en hel del australiska uttryck på engelska och svårbegriplig svengelsk slang i texten som känns onödig och störande i läsningen. Är det någon som till exempel hört talas om ”journos”?

Svenska Greta har tagit ett sabbatsår i studierna för att bearbeta ett trauma. Hon kommer till Darwin där hon fått jobb på en bar. När hon är ute och morgonjoggar hittar hon en död kvinna på stranden, kroppen är svårt sargad, går knappt att identifiera, men man inser att hon tillhör ursprungsbefolkningen. Det är upptakten på själva fallet i denna bok och det är Bluey och Jess som får ansvar för utredningen. Strax därpå får de ett annat larm; på en institution för ”vanartiga” unga flickor har en av dessa flickor begått självmord. Är det verkligen ett självmord? Finns det någon koppling mellan de två fallen? Därefter rullar handlingen på i ett allt högre tempo.

Riktigt irriterande är hur framför allt Jess direkt snubblar över lösningar. De får en vag information om en tänkbart misstänkt man, Jess kliver ut från polishuset och på några minuter har hon hittat honom. De har ett svårt skadat offer, nästan omöjligt att identifiera, men Jess känner naturligtvis direkt igen henne från sin uppväxtmiljö. Det finns en hel del sådant. Om man nu ska skriva polisdeckare blir det intressantare om lösningar baseras på intelligent polisarbete.

Här finns ett lovvärt försök att förklara hur en man kan hamna i ett så våldsamt kvinnohat att han tar till våld, till och med dödar. Han får också ett eget berättarjag i boken. Det är rätt ok även om delar är långsökta. Påminner starkt om en karaktär i Pascal Engmans Råttkungen från i höstas, men den karaktären är mer trovärdig.

Darknet, den hemligaste delen av Internet, dyker upp i många böcker och så även här. Här kan man göra affärer med det mest förbjudna och handla med kryptovaluta. Inslaget känns svagt förankrat, ytligt googlat.

En galen prepper dyker upp i handlingen, också en rätt vanlig karaktär, men vad han har för funktion i den här handlingen förstår jag aldrig.

Här finns IT-nörden Liz som jobbar på nätterna, sover på dagarna och snabbt knappar fram de mest obegripliga ösningar. Ännu en stereotyp som vi mött många gånger.

Det är rätt mycket som är förutsägbart. Vid något tillfälle i läsningen tänker jag: ”Snälla, låt henne inte stoppa in det också”, varpå det naturligtvis dyker upp några sidor senare.

Som framgått är jag inte överförtjust. Det känns rätt ofta som författaren stoppar in en massa komponenter som bör höra hemma i en modern spänningsroman, följer någon sorts outtalat recept, utan att riktigt landa i någon av dessa komponenter, utan personliga erfarenheter eller tillräckligt djupgående research.

Men det finns delar som jag gillar. Vi får en del inblickar i ursprungsbefolkningens situation och kultur som är intressanta. Porträtten av de unga drabbade flickorna Poppy och April är starka. Här finns ett uppenbart och äkta engagemang när det gäller våld mot kvinnor som berör. Här finns en modern och effektiv skrivteknik med snabba perspektivskiftningar som skapar driv och tempo i riktning mot flera dramatiska upplösningar. Alla delar kanske inte är så trovärdiga, men nog bygger hon spänning.

Det finns tillräckligt för att jag nog ska göra ett nytt försök när nästa del av denna Darwinserie kommer. Men då hoppas jag på något färre ingredienser i receptet och inga halvfabrikat.

Författaren

Christina Wahldén är född 1965 i Järfälla i Stockholm. Hon har en 25-årig journalistkarriär bakom sig, bland annat som kriminalreporter på Svenska Dagbladet där hon särskilt intresserade sig för våld mot kvinnor och flickor. Hon debuterade som författare 1998 med ungdomsromanen Kort kjol och sedan 2013 arbetar hon som författare på heltid. Hon är en mycket produktiv författare och har givit ut tolv barnböcker, femton ungdomsromaner, fler än 30 LL-böcker, två vuxenromaner och fyra kriminalromaner. Hon är ledamot i Svenska Deckarakademin.

1993 fick hon ett stipendium för ett års studier i Sydney och det födde en passion för Australien dit hon återvänt många gånger. Det är bakgrunden till att hon valt att förlägga sin nya deckarserie dit.

Anders Kapp, 2020-01-22

Bokfakta

  • Titel: Nämn inte de döda.
  • Författare: Christina Waldén.
  • Utgivningsdag: 2020-01-22.
  • Förlag: Forum.
  • Antal sidor: 362.

Länkar till mer information

  • Du kan läsa mer om boken här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *