Jag har problem med Tom Malmquist. Efter några diktsamlingar prosadebuterade han 2015 med I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv som är en urstark, vacker, brutal och glimrande välskriven biografisk kärleksroman som borde ha nominerats till Augustpriset men som fick en del andra välförtjänta priser. 2019 kom All den luft som omger oss som han börjat skriva på innan debuten, som också har biografiska inslag men som var en rätt tråkig true crime. Nu kommer hans första roman som är ren fiktion och jag såg verkligen fram emot läsningen av Döda löv. Det är en historia om bluesartisten Nils, ett musikaliskt underbarn som fick sitt internationella genombrott tidigt, som lämnade föräldrar och alla andra i den speciella byn By dit han återvänder många år senare sedan pappan dött för att hitta hem, kanske till sig själv. Det är en helt underbar berättelse, bara den bild som titeln rymmer är magnifik, innesluten i ett underbart omslag av Sara R. Acedo men jag kan för mitt liv inte begripa varför författaren skjuter sig själv i foten.

Nils är berättelsens huvudperson och vi rör oss genom boken fram och tillbaka i tiden. Inledande ”Intro” är en epilog sju år efter huvudberättelsen när han får beskedet om att hans gamla blinda mamma Gölu avlidit. Han kan inte åka till begravningen, ligger på ett sjukhus hemma i New York efter en njurtransplantation, men han beställer den största begravningskrans han kan få tag på. På den står Döda löv. Han var inte på sin pappas Bengts begravning heller för mer än sju år sedan; skyllde på jobbet och skickade inte ens en krans.

Som rekordung blev Nils en gång antagen till landets viktigaste musikskola, ett musikaliskt underbarn som rädd i hågen flyttade till Stockholm med inriktning mot klassiskt piano men blev upptäckt som något helt annat, blir en internationell tonårsstjärna under artistnamnet Anil och flyttar vidare till New York. Oändligt många konserter runt om i världen har det blivit genom åren liksom mängder av droger för att klara pressen. På sistone har karriären börjat gå i stå.

Ett halvår efter pappans död åker Nils hem till By för första gången på tjugofem år. Det är en fiktiv plats som verkar ligga i norra Bohuslän, inte långt från västkusten och rätt nära norska gränsen. By är känd för sin gruvdrift sedan järnåldern med förstörd natur som följd men sedan den verksamheten avvecklades har orten blivit känd för Nordens bästa ölbryggerier; platsen präglas av gigantiska humleskogar. Han träffar människor från förr och det är en särpräglad skara av olika original som vi får möta.

På många sätt är detta en myllrande skröna fylld med absurda scener som är fullständigt underbara. Som när Nils möter barndomens älskade hund, tjugofem år senare lever Biff fortfarande, omskriven som väldens äldsta hund och deras återförening är rätt galen. Eller när Nils äntligen tar sig till faderns gravplats, sorgsen över att pappan inte fick sin önskan uppfylld om att askan skulle spridas vid eken därhemma, bestämmer han sig för att åtgärda det, men är så full att det går alldeles tokigt. Eller när barndomsvännen med sina eviga författardrömmar, ständigt gäckade av otaliga refuseringar, plötsligt blir antagen, öppnar den i många år sparade årgångschampagnen och firar stort tills det visar sig att han skickat in fel manus; det är inte hans text. Det finns så många fler exempel på en alldeles speciell fantasirikedom. Och mitt i detta myller finns sökandet efter vägen hem till sig själv.

Och så titelns döda löv. Pappa Bengt var bland annat expert på fjärilar och en gång trodde han sig ha sett en Kallima inachus vilket knappast är sant, den finns bara i Sydostasien. Däremot kommer mamma Gölu väl ihåg den från tiden på barnhemmet i Indien där hon bodde innan hon blev adopterad till Sverige. Just denna art kallas också ibland för dött löv; när den fäller samman vingarna ser den ut just som ett dött löv, ett väl fungerande kamouflage. Men när den fäller ut vingarna sprakar den av färger. Gölu menar att Bengt på sätt och vis ändå kan ha sett den, ”de finns i oss alla” säger hon. Jag tycker det är galet snyggt som bild av människans möjligheter.

Det finns så mycket som är underbart, men inte allt. I den här texten stavar författaren delvis ljudhärmande, alltså ”sej” i stället för ”sig”, ”säja” i stället för ”säga” och liknande vilket han inte gör i de tidigare romanerna. Om det tycker jag inte. Utvecklade varför i en text om Kerstin Strandbergs bok Liten historia – stor kyss nyligen och ska inte upprepa det. Men hos Malmquist finns fler konstigheter än hos Strandberg. Ett exempel: I stället för att skriva ”människa” skriver han genomgående ”männska”. Visst, en del människor utelämnar ”i” i sitt talspråk men de säger i så fall något som ljudhärmande skulle kunna stavas ”männsha” eller något liknande. Om det nu är en ljudhärmande stavning uttalas ”sk” alltid på samma sätt som till exempel i ”mask” och med det i åtanke finns det inte en enda människa som säger ”männska”. Han skriver också ”dom” i ställer för ”de” och ”dem” vilket är fult men går att leva med.

Det absolut värsta är att han genomgående ersatt ”och” med ”&” i texten. Det är som en vandring på en stig där det hela tiden dyker upp lömska rötter och stenar som varje gång gör ont i tårna och får vandraren att tappa balansen. Jag hoppades att det skulle gå till sig, att jag så småningom skulle se ”och” i stället för boksidans ”&”, men så blev det inte; det gjorde fortfarande lika ont på sista sidan. Varför gör han så? Det är för mig helt obegripligt och det blir näst intill oläsligt.

Personligen läser jag mycket hellre än lyssnar på böcker men just i de här fallet skulle jag starkt rekommendera dig ljudboksversionen där inläsaren förhoppningsvis inte hittat på något konstigt ljud för ”&” utan säger ”och”. I så fall kan du få lyssna på en helt underbar berättelse i lurarna.

Författaren

Tom Malmquist, född 1978 och bosatt i Stockholm, romandebuterade 2015 med den flerfaldigt prisbelönta I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv som 2019 följdes av All den luft som omger oss. Han har tidigare även utgivit diktsamlingarna Sudden death (2007) och Fadersmjölken (2009).

Anders Kapp, 2021-10-15

Bokfakta

• Titel: Döda löv.
• Författare: Tom Malmquist.
• Utgivningsdag: 2021-10-15.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 231.

Länkar till mer information

• Kapprakt om All den luft som omger oss.
• Kapprakt om I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv.
• Läs vad andra skrivit om boken.