Tredje generationen

Vi har nu kommit fram till den tredje delen av Susanna Alakoskis kvartett, en familjekrönika som följer fyra generationer kvinnor i Finland och Sverige; deras kamp med enskilda utmaningar av olika slag mot en bakgrund av nittonhundratalets strukturella omvandlingar. Den tredje generationens kvinna, titelns Dotterdottern, heter Kathrine och finns i centrum för den nya berättelsen men hennes mamma Greta tar en hel del plats och mormor Hilda lever fortfarande. Hilda tog sig ur jordbrukets slavande till en annan sorts slaveri i och med industrialiseringen på tidigt tjugotal, arbetade i många år på ”Bomullen” i Vasa. Greta ville allt annat än att gå i mammas fotspår, ville bort från tekoindustrin och fattigdomen i krigshärjade Finland; tog sig till Stockholm nittonhundrafemtiosju, sedan vidare till London för att så småningom ändå gravitera tillbaka till rötterna, nu i form av Algots Nord i Skellefteå där vi återfinner henne, nu runt femtio i mitten av sjuttiotalet, inledningen av den svenska tekoindustrins död, och hennes dotter Kathrine i tidiga tonår. Styrkan i sviten finns i spänningsfältet mellan det personliga och det samhällsstrukturella och i trean mattas den spänningen en del; kanske är det så att Kathrine är den som står författaren närmast, de är jämnåriga, och att därför det personliga dominerar på det strukturellas bekostnad?

Det är nittonhundrasjuttiofem och vi återser Greta som bor tillsammans med döttrarna Kathrine, Heidi och Ingrid i Skellefteå. Livet har blivit rätt tungt sedan hennes man, och flickornas pappa, Henri, dog för ett år sedan; Kathrine, som dominerar berättelsen, tänker på honom hela tiden men har ingen att prata med om denna saknad.

Kvinnlig vänskap är ett återkommande tema i sviten. Hildas vänskap med Helli håller fortfarande i sig efter alla år och alla olikheter; trots att de nu är gamla och skröpliga håller de fortfarande kontakten (mina favoritkaraktärer i sviten!). Greta hade sin Aili som nära vän när de gav sig iväg från Vasa för att söka lyckan i Stockholm. Och Kathrine har sin bästa vän Viveka; i inledningen pimpar de sig innan de ska iväg på en fest, bland annat målar de rådjursögon (ett ord som återkommer överraskande ofta).

Vi får en rätt normal tonårsberättelse; revolt för revoltens skull, utseendefixering, första fyllorna, usla killar. Till skillnad mot vänskapen mellan Hilda och Helli, där de på många sätt stärkte varandra, är Kathrines och Vivekas vänskap ganska destruktiv.

Under gymnasiet hoppar Kathrine av och flyttar till Göteborg där hon får en del hjälp av sin morbror Jonni med att komma igång. Hon läser vidare på Komvux och vågar äntligen erkänna för sig själv att hon tycker det är rätt kul att studera. Hon får en ny vän, Petra, och tillsammans drömmer de om en gemensam utlandsresa. När det väl är dags hoppar Petra av och Kathrine ger sig iväg själv med målet att lifta till Rom. Riktigt så blir det inte men det blir en mycket läsvärd roadtrip med många bra scener.

Det finns fler bra scener och en av de bästa handlar mer om Greta och hennes arbetskamrater. Två kvinnor från en av tidens rätt många fria och radikala teatergrupper har bestämt sig för att skapa en pjäs om sömmerskornas kamp under sjuttiotalets tekokris. Mötet mellan deras teoretiska bild av en kämpande arbetarklass och sömmerskornas praktiska verklighet är fantastiskt träffsäker.

Historiska berättelser kräver tidsmarkörer som ger läsarna en känsla av den tid vi befinner oss i. Här finns det gott om sådana, väl många kan jag tycka, bland mycket annat finns en rundvandring i en rätt nybyggd finare villa som blir till en sorts sjuttiotalskatalog.

Alakoski har ett eget språk som emellanåt är bländande. Kathrine i unga tonår på en för henne klassfrämmande villafest: ”Att dansa med vitskjortan var som att trampa blötsnö med kissiga strumpbyxor och aldrig komma fram hem.” Under hennes roadtrip: ”Vägdammet rullade svetten brun, korvade sig till svarta små skinnmaskar.” Hon använder ibland en teknik för att skapa intensitet med hjälp av mycket korta meningar, ibland bara bestående av ett ord, som kan fungera riktigt starkt. Men även här kan jag tycka att det blir väl mycket av det goda så att effektiv intensitet ibland kan glida över mot lässtörande stackato.

I avslutningen har vi hoppat till sommaren nittonhundranittiofem, Kathrine är trettiofyra år och bor på Ekerö utanför Stockholm tillsammans med Ulf och deras dotter Barbara. Hon jobbar inom socialtjänsten och är nu äldst i släkten sedan mamma Greta nyligen dött. Kanske är det Barbara som ska finnas i centrum av svitens fjärde och avslutande del?

Under de tjugo år som den här berättelsen omfattar inträffar stora samhällsförändringar. Industrisamhällets dominerande roll klingar av för att ersättas av något annat. De exempellösa framgångarna under Sveriges gyllene århundrade tar slut på tidigt åttiotal för att ersättas av något annat med välfärdens successiva förfall, privatisering, individualisering, minskande tillit och växande klassklyftor. Av det märks litet i texten, utöver tekoindustrins död, och det kan jag sakna.

Naturligtvis är det en bra text, det här är en riktigt bra författare, men som framgått är jag inte helt läslycklig, jag hade hoppats på mer. Ser ändå fram emot finalen.

Författaren

Susanna Alakoski är född 1962 i Vasa i Finland, uppvuxen i Ystad och bosatt i Gustavsberg. Hon är författare, dramatiker, föredragshållare och krönikör, har publicerat mängder av artiklar och essäer i olika tidningar och tidskrifter. Hon är utbildad socionom, utsågs år 2015 till hedersdoktor vid Malmö högskola och har som den första tilldelats professuren i Moa Martinsons namn vid Linköpings Universitet. Hon debuterade 2006 med romanen Svinalängorna, som belönades med Augustpriset och som filmatiserats. 2010 kom hennes andra roman, Håpas du trifs bra i Fengelset. Hon har dessutom givit ut två dagboksessäer: Oktober i Fattigsverige 2012 och April i Anhörigsverige 2015. Hennes böcker finns utgivna på fler språk än svenska. Hon har även publicerat noveller, skrivit dramatik och givit ut flera barnböcker.

2019 utkom Bomullsängeln, första boken i en kvinnohistorisk romansvit där vi får följa fyra generationer kvinnor – mödrar och döttrar i Finland och Sverige. Andra delen i sviten, Londonflickan, kom 2021 och nu finns alltså den tredje delen, Dotterdottern, ute.

Anders Kapp, 2024-01-31

Bokfakta

  • Titel: Dotterdottern.
  • Författare: Susanna Alakoski.
  • Utgivningsdag: 2024-01-19.
  • Förlag: Natur & Kultur.
  • Antal sidor: 371.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...