Det mörka vemodets skönhet

I succédebuten Silvervägen 2018 och uppföljaren Ödesmark 2020 kunde läsare i trettiotalet länder följa människor i norra Sveriges glesbygd med komplexa relationer i ett spännande mörker. Med tanke på de enorma framgångarna kan man bara imponeras av Stina Jacksons mod när hon med Förinta världen ikväll byter både genre och spelplats, från uppväxtens Västerbotten till Denver i USA där hon sedan snart tjugo år är bosatt. Men skiftet är mindre dramatiskt än det kan verka, det finns en hel del vi kan känna igen. Här finns komplexa relationer på olika nivåer som har det gemensamt att vi med sorg i hjärtat kan känna hur de alla är på väg mot katastrofen, frågan är bara i vilka former den kommer att gestalta sig. Och Västerbotten finns fortfarande kvar på flera sätt. Här finns också ett bländande språk, hon är en stor bokstavstalang som dessutom verkar vara oerhört ambitiös, vill hela tiden utveckla sin förmåga vilket hon också lyckas med. Då och då under läsningen kan jag känna att det nästan kan bli för mycket av det goda; riktiga delikatesser kännetecknas bland annat av sällsynthet, om de serveras hela tiden riskerar de att förlora en del av sitt värde. Men det är ju ett sällsynt lyxproblem.

I den här läsningen får vi träffa många intressanta människor men det är tre som dominerar.

Ewa bor i Skellefteå, jobbar på ett apotek och en del som pianolärare på fritiden. Hon är en räddhågad kvinna, blyg, försagd, ofta obekväm i sociala sammanhang, får ibland attacker av panikångest. Hon har en dotter tillsammans med Christian, en man från en helt annan samhällsklass som övergav henne innan dottern föddes. Han har egentligen aldrig funnits i dotterns liv, har en annan familj i en exklusiv del av Stockholm, är en välkänd åklagare som inte sällan förekommer i teve. Ibland skickar han över pengar till dottern, det är allt. Mor och dotter fick en allt besvärligare relation under tonåren, Ewa kan inte räkna alla de nätter hon cyklat runt i Skellefteå för att hitta henne, för att rädda henne undan allt elände som hon hela tiden ställer till med, är välkänd som ”morsan” av alla dotterns jämnåriga i Skellefteå. Men nu är dottern borta, långt borta. Ewa ringer varje dag men får aldrig svar, följer sociala medier hela tiden för att se om hon lägger ut någon bild, för att se om hon lever.

Tyler hade en riktigt hård uppväxt med sin prostituerade och missbrukande mamma; ända sedan han var riktigt liten var hans enda uppgift i livet att försöka skydda sin mamma, att vaka över henne under ett ständigt kuskande runt västra USA, från den ena sunkiga platsen till den andra. Till slut misslyckas han med sin livsuppgift och går under; som hemlös missbrukare har han knappast lång tid kvar av sitt liv. Men så räddas han av Yesenia som driver ett riktigt billigt motell i en av de mest utsatta delarna av Denver. Under de senaste tjugo åren har varje dygn upprepats på samma sätt, han tar hand om receptionen på nätterna, har sett allt elände som finns i tillvaron, och när morgonen kommer tar han de trettio stegen till sitt lilla rum på motellet. Han får mat och husrum, knappt någon lön, mest bara fickpengar då och då, men han håller sig nykter, han överlever från dag till dag. Jag tror inte hans ålder finns utskriven men hans långa hårfläta har börjat bli grå så han är kanske drygt femtio.

Berättarperspektivet skiftar främst mellan Ewa och Tyler; den människa som dominerar bägges tankar och liv är Matilda, Ewas dotter och Tylers protegé / flickvän / älskarinna.

Matilda hade lyckats ta sig från Skellefteå till Florida där hon träffat Joshua, en äldre man som blir förälskad i henne. Hon övertalar honom till en roadtrip över USA, hela vägen till västkusten; han lämnar fru och barn, de ger sig av västerut och så småningom kommer de till Denver där de tar in på det motell där Tyler jobbar. Joshua behandlar numera Matilda väldigt illa, hon ber Tyler om hjälp, ber honom rädda henne, vilket han också gör, han har än en gång fått en livsuppgift; att försöka skydda en kvinna som gör det mesta för att skada sig själv. De har nästan inga pengar alls när de ger sig iväg västerut med hans gamla bil. Relationen mellan Tyler och Matilda är fantastiskt skildrad i all sin komplexitet; han älskar henne, vill av hela sitt hjärta ta hand om henne samtidigt som han hela tiden förser henne med alkohol, hon är i princip konstant berusad och missbrukar allt hon kommer över, och han är en äldre man som utnyttjar en mycket yngre kvinna sexuellt.

Trots sin trasighet är Matilda mycket vacker med en fantastisk utstrålning; när hon uppträder med sin gitarr och sina sånger från scenen på någon nedsliten bar lyser hela den manliga publiken och när hon dansar blir männen galna.

I Skellefteå träffar Ewa mot all förmodan en man, den storvuxne taxiföraren Nils som trots att han är så social, han pratar hela tiden och känner väldigt många människor, knappast någonsin haft en kvinna; alla hans bekanta blir överraskade när Ewa plötsligt börjar dyka upp vid hans sida. Nils har en tvillingbror som heter Isak, när de var unga kunde ingen skilja dem åt så de gick bägge under namnet Nils-Isak. Lika på ytan men annars väldigt olika; Isak var ett musikaliskt underbarn som lyste samtidigt som Nils fick stå i skuggan, så småningom kom han till och med in på en mycket prestigefylld musikalisk utbildning i Helsingfors. Men så gick det snett, han vågade inte längre stå på scen, vågade senare inte ens träffa andra människor, flyttade hem till Skellefteå och har länge levt nästan helt isolerad i sitt rum i källarvåningen i föräldrahemmet som bröderna sedan många år äger själva, Isak är helt och hållet beroende av Nils.

Det är en märklig värld som Ewa kommer in i där de mesta stått orört i många år, det stora sovrummet har ingen använt sedan mamman dog, alla hennes kläder och andra saker finns kvar, Nils bor kvar i sitt gamla pojkrum där han nu delar sin smala säng med Ewa, då och då hör de hur Isak spelar nere i källaren. Ewa har semester och när Nils är ute med sin taxibil söker hon kontakt med Isak, först via musiken, hon på pianot uppe, han med sin fiol nere i källaren: ”En ton som sa, jag är här, jag hör dig – och Ewa log rätt ut i ensamheten, så lycklig blev hon av denna blygsamma kontakt.”

Vi rör oss hela tiden fram och tillbaka mellan Ewa i Skellefteå och Tyler och Matilda på resa västerut från Denver i riktning mot Los Angeles. Vi får leva i ett omväxlande vemod i väntan på de hotande katastroferna och på vägen mot stupen njuter vi av språket:

  • ”Han var samma pojke nu, en pojke i en åldrad kropp som fortfarande stod utanför stängda dörrar och väntade på att få komma in.”
  • ”… han var bara en andfådd varelse som lät sig ledas från ett mörker till ett annat.”
  • ”Mannen hade ett stort kors tatuerat över högerhanden, men i hans ögon fanns ingen gud.”
  • ”… det var han och ingen annan som måste ge henne alla de där sakerna. Kärlek och sedlar var intimt sammanlänkade, det ena kunde inte existera utan det andra.”
  • ”… kanske var det havet som lärt honom att kärleken och rädslan gick hand i hand och att man aldrig blev så synlig som när man lekte riktigt nära döden.”
  • ”… sökte barnets doft bara för att upptäcka att den dunstat bort, allt som fanns var den syrliga lukten av den egna rädslan.”

Det finns också en hel del skrivtekniska godsaker att glädja sig åt. Låt mig ge ett exempel på olika sätt att räkna upp någonting:

  1. … en dotter, en syster och en förlorad kärlek …
  2. … en dotter, en syster, en förlorad kärlek …
  3. … en dotter, en syster, och en förlorad kärlek …
  4. … en dotter en syster en förlorad kärlek …

1 är det vanligaste, det vi fick lära oss i skolan, 2 ser man också ofta, 3 ser man hos en del, knappast lyckat, men 4 ser man rätt sällan. För mig förmedlar de olika känslor, version 4 förmedlar en ton av någon sorts febrig intensitet, och den använder den här författaren i just det syftet, inte alltid, det skulle bli tjatigt, men då och då där det passar in i sammanhanget. Det finns mycket sådant läsglädjande att finna för den som vill detaljstudera texten.

Om jag ska försöka hitta något som jag inte uppskattar så är det alla dessa kursiveringar som används för en del tankar, för rekapituleringar av dialoger och annat. För mig tillför de inget värde alls, de är bara lässtörande.

Men på totalen är detta en stor roman, en underbar läsning och även om vi merparten av tiden befinner oss i västra USA lever texten i den storartade litterära tradition från Västerbotten som Stina Jackson är en framstående representant för i vår tid. Tack för glädjen att få läsa denna text!

Anders Kapp, 2023-12-11

Bokfakta

  • Titel: Förinta världen ikväll.
  • Författare: Stina Jackson.
  • Utgivningsdag: 2023-09-20.
  • Förlag: Bonniers.
  • Antal sidor: 421.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...