Texten öppnar dramatiskt. Linda Lauri är på väg norrut från Umeå efter en fest kvällen innan; det är kallt och snöstorm, svårt att se, svårt att köra även om hon har en fyrhjulsdriven jeep. Hon tar det försiktigt, har dyrbar last, hon är äntligen gravid. Ungefär halvvägs till Skellefteå, vid Ånäset, svänger hon vänster mot inlandet. Hon är orolig, har försökt ringa Jens både i går kväll och i dag utan att få något svar. Äntligen ser hon deras lilla gård som de köpte billigt, men efter hårt arbete fått riktigt fin. Infarten är oskottad, snön ligger djup men jeepen tar sig fram ändå. På vägen studsar bilen till, det måste vara någon gren som blåst ner tänker hon. Huset är alldeles tomt och när hon ser att Jens ytterkläder hänger kvar i farstun blir hon ännu mer orolig. Det visar sig att det är Jens hon kört över, han låg ihjälfrusen under snön, en bonde är död. Paret Negar Naseh och David Sandström svarar för en av årets bästa svenska spänningsdebuter och den heter just: En bondes död.
Ett halvår senare, veckan efter midsommar, har Marika Widmark äntligen friskförklarats efter en lång kamp med den cancer som hon länge trott skulle ta livet av henne. Hon firar tillsammans med sin syster Monika på hennes kolonilott, systern har varit ett fantastiskt stöd under den svåra tiden, oron för sjukdomen och sjukskrivningens outhärdliga tristess. Hon längtar verkligen tillbaka till jobbet som utredare hos polisen men det dröjer ett tag till innan hon får jobba igen. I stället drar hon iväg norrut mot Brännliden i Västerbotten, hennes älskade barndomstrakt som hon återvänder till varje sommar.
Det var ett plötsligt beslut att lämna lägenheten på Södermalm och när hon på vägen ringer Monika för att be henne vattna blommorna påminner syrran om planen: hon skulle egentligen åka ett par veckor senare och då tillsammans med sitt barnbarn Karla. Inget problem tycker Marika, Karla är tio, tillräckligt stor för att flyga upp själv. Men det tycker inte Frida, Karlas mamma och Marikas dotter. Karla och Marika har en väldigt nära relation, med där ingår inte Frida; Marika blir som vanligt utskälld av sin dotter som tycker att mamma är fullkomligt oansvarig.
Drygt sju timmar tar det att köra men när hon äntligen är framme i huset vid sjön känner hon sig lugn och glad, det här är hennes bästa plats, här känner hon sig hemma. Huset har funnits i familjen länge, i alla fall sedan mitten av artonhundratalet. Byn Brännliden har nu ett trettiotal hushåll och sammanhållningen är stark, här hjälps man åt, tar hand om varandra. Marika känner de flesta väl sedan länge.
Med liten omväg till Robert Putnam kan man säga att den här byn är mycket rik på socialt kapital. Och som han visat i sin mångåriga forskning är det något som ger många positiva effekter, men det finns också en baksida. Just denna dualitet kan sägas vara ett huvudtema i den här texten.
Hon träffar grannen Gunnar som är en nära vän. Han hjälper henne en hel del, de har fantastiskt sex då och då utan att ha någon ambition att utveckla det till någon mer permanent relation. Hon träffar också sin äldsta vän Berit och tinar upp den frost som finns mellan dem. Marika har pratat med mycket få om sin sjukdomsperiod, inte med Berit som naturligtvis fått reda på det ändå, hon är en person som vet det mesta om de flesta, och tycker inte om att hon blivit exkluderad. Men det ordnar sig.
Och så träffar hon naturligtvis Nancy som blir den här berättelsens mest älskansvärda karaktär. Hon är inte någon huvudperson i texten, men en sorts huvudperson för Marika, en sorts extramamma som hon alltid kunde komma till med sina problem under uppväxten, insiktsfull, klok och stark är hon någon som Marika alltid pratat med, även under sjukdomstiden. Nu är hon snart nittio men har inga problem att ta hand om gården Valles, döpt efter hennes pappa Valentin Aronsson som under sin livstid byggde många av de hus som finns i området. Udda skapelser, han var en prisvärd snickare men villkoret var att han formgav husen efter eget huvud, mest udda är naturligtvis Vallen som också innehåller många av hans hemsnickrade möbler. Efter sin död erkänd av Länsmuseet som också dokumenterat hans arkitektur och hans möbelsnickeri.
Bland många egenheter har Nancy en förmåga att spruta ur sig smarta oneliners som verkligen lyckliggör oss läsare. Inledningens Linda var en ganska trasig människa redan tidigare, hade en svår uppväxt, men efter Jens död gick hon sönder fullständigt. Hon klarade inte av att bo kvar i huset, hon bor numera hos Nancy som tar hand om henne. Linda vägrar att prata med någon annan människa, håller sig mest på sitt rum i Valles samtidigt som magen bara växer, det är inte långt kvar nu.
Genom Nancy får Marika reda på vad som hände i vintras, Jens Forsgrens död som polisen skrivit av som en olyckshändelse. Hon blir nyfiken, tar reda på mer och tycker det finns en del som inte verkar stämma.
Hon tar kontakt med Alf ”Ella” Eliasson, chef på grova brott i Umeå, som ansvarade för utredningen och beslutet om att lägga ner den. De träffas över en lunch i Umeå och han är ointresserad av att ta upp fallet igen. Marika får ändå en liten öppning och en kontakt med avdelningen yngsta medarbetare, Bahar Parsipour. Även om hon är färsk som kriminalpolis är hon mycket smart och ambitiös, hon vet vem Marika är, har koll på en del av det hon gjort och blir mycket glad över att få arbeta med, och lära sig av, en så erfaren och skicklig utredare. Det framgår snart att hennes förtroende för chefen Ellas kunskaper och ambitioner är mycket måttlig. Därmed har den udda duon Marika och Bahar skapats, huvudpersonerna i den här boken och sannolikt även i den kommande seriens fortsättning.
Marikas ställning är oklar, hon är ju egentligen en sjukskriven civil utredare från Stockholm, har inget mandat att arbeta med ett fall i Västerbotten, men det gör hon ändå. Under utredningens gång får vi lära känna många intressanta karaktärer, och många av byns hemligheter. Maritas bild av sin hembygd förändras en del på vägen, tänker om sig själv: ”hon är en myra som släpar ännu ett barr till en oändlig stack av elände”.
Det starka sociala kapitalets styrka, att människor med hjälp av varandra löser det mesta, utan yttre stöd, kan också bli en baksida. Lösningarna går vid sidan av myndigheter och regler av olika slag, inom självpåtagna hierarkier utanför demokratin; det utvecklas lätt till brottslighet där delar kanske uppfattas som fullt acceptabla i det lokala samhället men det kan också glida över till en brottslighet som knappast kan accepteras av någon. Detta tema levandegörs starkt av författarna.
Låt mig också dela några Nancycitat:
- ”Vi är alla överkänsliga mot livet, men det går över snart nog.”
- ”Han kan konsten att förinta nytta med nöje” om Berits man P-O som skämtar om det mesta.
- ”Som vilken kärlek som helst, men med avigsidan ut” om Linda och Jens, två trasiga själar som ändå fungerade tillsammans.
- ”Om familjen inte ställer kärlek på bordet så kommer barnet att hitta annan näring.”
- ”De starkaste krigarna är tålamod och tid.”
- ”Vissa vaktar sina trauman som om de vore juveler.”
Det här är riktigt bra, går absolut in på den korta listan med årets bästa spänningsdebuter.
Författarna
Negar Naseh, född 1984, arbetar som läkare inom psykiatrin. Hon debuterade som författare 2014 med Under all denna vinter som blev nominerad till Borås Tidnings debutantpris. Hennes senaste roman, En handfull vind, utkom 2022 och blev nominerad till Tidningen Vi:s litteraturpris.
David Sandström, född 1975, är musiker och låtskrivare. Han är mest känd som grundare till och trummis i det legendariska hardcore-bandet Refused från Umeå. Han har sina rötter i Västerbotten och när en stor kärlek till glesbygden och bondekulturen.
Under några år bodde paret i Brände i Västerbotten där de ägde en gård men de är numera bosatta i Uppsala. Författarduon debuterar i spänningsgenren med En bondes död, första delen i Brännlidenserien.
Anders Kapp, 2023-10-04
Bokfakta
- Titel: En bondes död.
- Författare: Negar Naseh och David Sandström.
- Utgivningsdag: 2023-09-04.
- Förlag: Romanus & Selling.
- Antal sidor: 426.