När Mons Kallentoft med Kärlekens algoritm startade sin nya serie Underdogs förra året fanns Erik och Elle Videman i centrum, far och dotter, han livstidsdömd för ett mord han inte begått, hon kämpandes för att få honom fri tillsammans med en udda grupp individer, ett band av underdogs på olika sätt. Erik är nu fri men förekommer knappt alls i den nya boken, arbetar med sina algoritmer på avstånd i Kalifornien, och jag tror mig förstå att det är ett av koncepten för serien: kollektivromaner där några får stora roller, försvinner och ersätts av andra. Ny i Älska dig länge är Elissar som framställer sig som romsk tiggare, väldigt kort, svårbedömd ålder, kan vara tolv, kan vara trettio, men hon är en kristen kopt från Egypten och hon har givit sig själv ett uppdrag: hon ska finna den okände svenske man som en gång våldtog hennes mamma, han som är hennes biologiske far. Hon har också speciella förmågor och jag gissar att hon kommer att få en stor roll i nästa bok. I Sverige har hon bara en enda människa som hon pratar med, hennes vän Johan, och hon hittar honom död i lägenheten i Skärholmen, groteskt ritualmördad, starten på denna berättelse om en internationell seriemördare.

Ibland kan jag bli lätt allergisk mot de förlagstexter som på baksidor eller i andra sammanhang försöker sammanfatta böcker men här finns faktiskt en mycket välfunnen formulering; det här är en serie om ”en samtid där Gud tycks ha övergivit människan och det enda som återstår är hoppet om kärlek”. I vår samtid med växande klyftor, samhällen som går sönder på många olika sätt, finns människor som har och de som inte har, centrum och periferi, girighet och resurslöshet, synlighet och osynlighet och det är människorna i utkanterna som intresserar Kallentoft.

Som Elissar som ingen ser där hon brukar sitta utanför tunnelbanestationen i Skärholmen och tigga. ”Den som inte finns är röken som stiger ur människors näsborrar när de andas i kylan. Ser du den röken? Det är jag.” Och om någon ändå skulle se henne ser de alltid ner på henne, både bokstavligen och bildligen. Hon larmar polisen anonymt på väg ifrån lägenheten, hon vill inte bli inblandad.

Från den förra boken återvänder polisen Leo Madvig; spelberoende, alkoholiserad och hans hem är värre än en svinstia. Ibland också våldsam, han senaste avstängning handlade just om övervåld i tjänsten. Efter lång tid är han tagen till nåder igen och det är han som får fallet med den mördade Johan Edahl. När han kommer till brottsplatsen brinner fortfarande stearinljusen i de hålor där Johans ögon en gång funnits. Hans hjärta är också borta. Det är väldigt ljust, kroppen är omgiven av trettio lysande Ikealampor. På väggen finns ett krucifix och bredvid kroppen finns en gammal jordglob, inget av dessa föremål verkar ha varit Johans. Uppenbart någon sorts ritualmord.

Veckorna går, utredningen kommer inte framåt, inga spår, inga förklaringar. Leo har länge närt en dröm om att åka till Tokyo och nu genomför han det; pengarna som finansierar resan är allt annat än hederligt förtjänade. Vid en lyxig hotellbar träffar han en kollega, Satu Kayama närmar sig pensionen och hon är lika intresserad av alkohol som Leo. Så småningom börjar de prata jobb och det visar sig att Satu har ett fall som är mycket likt Johanmordet, likheterna är så stora att de inser att det måste vara samma förövare.

Leo blir avstängd igen, övervåld igen, denna gång dokumenterat av en mobil och filmen sprider sig viralt i alla medier. Han struntar i det, fortsätter att jobba med fallet, liksom många andra av författarens skapelser är han komplex, må vara rätt usel människa på många sätt men är samtidigt också en skicklig och engagerad polis som nu gör allt för att få tag på seriemördaren.

Via en kontakt hos Interpol får Leo tips om ytterligare ett fall, denna gång i Paris. Han tar kontakt med den ansvariga utredaren, Nadia Delon, och reser till Frankrike för att träffa henne. De delar en del egenskaper, de är bägge både ohederliga och samtidigt engagerade poliser, men framför allt delar de en stark och ömsesidig attraktion; de inleder ett passionerat förhållande och försöker på olika sätt hantera det besvärande geografiska avståndet dem emellan.

Det kommer att bli fler fall.

Vi får återkommande träffa Consuelo Casales, första gången i ett övernattningsrum i Hongkong, fjorton kvadratmeter där upp till tio flygvärdinnor kan tvingas trängas med varandra. Hon är från Filippinerna, har där sin lille son Jesus som hon inte träffat på länge, hennes mamma tar hand om honom, Consuelo skickar alla pengar hon kan till dem. Hon är inte den enda flygvärdinnan som dyker upp i texten som bilder av förtingligade människor, funktioner snarare än individer, med väldigt exakta normer för hur de ska se ut och fungera, lika utbytbara som en gång arbetarna vid Fords löpande band.

Leo får hjälp av en del människor som också återkommer från den förra boken. Här finns transan Lulu som är två meter lång och kan slå ner vem som helst. Hon har aldrig brytt sig om någon operation, kuken finns kvar, men på alla andra sätt är hon en kvinna. Hon hoppar i säng med tillfälliga ragg, inte minst med Leo då och då, men hennes stora kärlek är Vic, en kort liten man som väger mindre än hälften så mycket som henne. Han lider av en ovanlig muskelsjukdom, kan knappt röra någonting alls där han sitter i sin avancerade rullstol, är mycket skör, men samtidigt är han ett datageni som drar in massor av pengar; det mesta skänker han bort, är en sorts modern Robin Hood, men han finansierar också en exklusiv våning centralt i Stockholm och den vårdpersonal han ständigt är beroende av, särskilt Leyla, papperslös flykting från Syrien med speciella resurser.

Lulu och Vic älskar verkligen varandra och en stor fråga som författaren brottas med en hel del i denna text är denna: kan man älska någon människa så mycket att man också är beredd att döda den människan? Vic vill att hon ska vara beredd att göra det, han blir bara sämre och han vill inte ha ett ännu värre lidande under den sista tiden. Han kan inte ta sitt eget liv, han måste få hjälp av Lulu, men för henne är det en oerhört svår fråga, hon vill inte förlora honom.

I ett tredje kärleksförhållande i texten återfinner vi Elle Videman från förra boken. Hon träffar nu Jadje från Husby som arbetar som flygvärdinna på ett lågprisbolag. De inleder ett passionerat förhållande som möjligen kan hotas av Jadjes ambitioner; hon vill göra karriär även om det innebär att hon måste flytta från Sverige. Och under kläderna har Elle världens mest värdefulla tatuering.

På resan runt om i världen, färden mot upplösningen, kan vi hela tiden njuta av författarens speciella språk. Några få exempel:

• ”Under dem sprakar Tokyo, sträcker på sig i natten, viskar: ´När ni tror att ni vet vem jag är, är jag sedan länge en annan´.”
• ”… och hon greppar tag i hans hår, drar honom närmare mot sig, hennes varma hud, och hon doftar som hemmet han aldrig haft …”
• ”Han var väldigt godtrogen och jag tror han älskade alla. Men inte sig själv.”
• ”Att fladdermusvingen slår, slog, har slagit honom ända hit …”

Det finns mycket att verkligen gilla i den här texten; utöver det briljanta språket finns de särpräglade och komplexa karaktärerna samt det starka engagemanget för människor i samhällets utmarker. Det är svårt att skriva om motivbilden bakom dåden utan att spoila men det känns som att den skulle kunna vara ännu starkare och tydligare förankrad i seriens grundläggande tematik. Det hindrar inte att jag tveklöst kommer att läsa nästa del, med serien Underdogs har Kallentoft skapat en speciell, egen och originell värld som vi läsare gärna vill återvända till.

Anders Kapp, 2023-10-06

Bokfakta

• Titel: Älska dig länge.
• Författare: Mons Kallentoft.
• Utgivningsdag: 2023-10-06.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 283.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Mons Kallentoft inklusive länkar till texter om andra böcker.
• Läs vad andra skriver om boken.