Blommande spänning

Dags för ytterligare en av årets svenska spänningsdebutanter: Markus Grönholms bok Lelo handlar om en försvunnen flicka; tolvåriga Lena Karlsmark säger hej då till kompisarna i stallet för att cykla hem men hon kommer inte fram. Själva grundkonceptet för den här historien är långt ifrån originellt: något elände som hänt för länge sedan ligger länge och pyr för att slå tillbaka i berättelsens nutid är nog den vanligaste form som används inom genren, men det är väl genomfört och här finns en riktigt intressant huvudkaraktär, polisen Erik Eriksson som kämpar med sitt sista fall samtidigt som kampen mot hjärncancern i stor sett är över, han kommer att dö inom några månader. Det som verkligen är originellt är språket, på gott och ont, som är ovanligt blommigt, utsirat, garnerat. Här finns riktigt vackra rosor som talar för att det här skulle kunna bli något riktigt intressant, men också en hel del ogräs; det är lite som en övervuxen rabatt som om den bara ansats en del skulle ha fyllt betraktaren med glädje.

Boken öppnar med att Enköpingspolisen Erik Eriksson och hans kollega Mikael ”Musslan” Söderström besöker Fredrik Hansson, känd pedofil som enligt vittnesuppgifter tidigare befunnit sig vid stallet i Olsbo. Han är en av de först misstänkta i utredningen av flickans försvinnande, en utredning som kommer att röra sig mellan många olika hypoteser. Försöken att hitta samband och förklaringar till vad olika vittnen sett och de tekniska bevis som dyker upp är skildrat på ett intressant sätt.

Musslan har en personlig koppling till fallet som ställer till det en del, hans hustru Jasmine är nära vän till den försvunna flickans mamma, Frida Karlsmark, och deras döttrar, Lena och Miranda, är riktigt nära kompisar. De två vuxna kvinnorna betyder väldigt mycket för varandra, stöttar varandra i hanteringen av de svåra trauman de bägge gått igenom; Jasmine från uppväxten i Kongo och Frida från uppväxten på Kamonillgatan i stadsdelen Årsta i Uppsala. Då hette hon Eloise Sjöstedt men hon bytte namn så fort hon blev myndig, hon ville lämna allt det gamla bakom sig. Som Frida träffade hon sin man, Magnus Karlsmark, en hjärtkirurg som när dottern försvinner är borta på ett uppdrag i Afghanistan. De har byggt ett fint familjeliv tillsammans, ett liv som nu slås sönder.

Huvudpersonen Erik är lätt att tycka om, han är en vänlig och intelligent människa, djupt engagerad i Lenas försvinnande. Han är riktigt bra på att läsa människor, här finns mycket välskrivna långa dialoger där hans vindlande samtal med olika människor skickligt gräver fram nya och oväntade uppgifter. Då och då måste han ta ledigt för att passa sina tider på Akademiska sjukhuset inne i Uppsala. Det går inte bra, hans hjärncancer går inte att bota, han kommer snart att dö. Han blir sämre, sjukskriven, stängs av från jobbet, från utredningen, men fortsätter ändå. Han är besatt att finna svaret på frågan om vad som hänt Lena.

Så till frågan om språket, det mest originella med denna debut. Låt mig ge några citat som exempel:

”Han knuffar upp bildörren och stiger sedan ur med planetens ständigt föränderliga kärna av likgiltig magnetism mullrande under sina fötter.” ”Tonerna rör sig över kullerstenstorgets blygrå vidder och tränger igenom Kvarnens gallerialandskap av streckkoder och transaktioner för att komma ut här på andra sidan och ge stillheten på den lugna gatan en dimension som inte låter sig fångas i ord.” ”… låter sig omslutas av ett nav av krökt och buktande betong för att snart därefter stiga uppåt mot Enköpingsvägen i sned och välvda grader.” ”… utanför fönstret dansar en fjäril i ett vindkast för att kasta en knappt skönjbar skugga över hennes finskurna drag, tillfällig och efemär.” ”Det finns en närhet i vattnets möte med huden, i musklerna som sträcks ut och dras samman och långsamt klyver han sin väg genom dess svala motstånd och kanske kan han inte göra annat än att acceptera det djup som finns under jagets spegling av en nödvändig uppsättning kollektiva tabun.” ”Hon är glåmig som på en målning.” ”Rörelsen var död som en klocka.”

Här finns absolut embryon till någonting intressant och personligt som skulle kunna bli riktigt bra, någonting som skulle kunna sticka ut i den stora floden av svensk spänningslitteratur. Men om det ska ske skulle författaren sannolikt behöva hjälp av en skicklig redaktör för att rensa bland ogräset så att rabattens vackra blommor kan få komma till sin rätt.

Författaren

Markus Grönholm är född 1970 och uppvuxen i Uppsala. Efter många år i Göteborg är han numera bosatt i uppländska Heby där också hans debutroman Lelo delvis utspelar sig.

Anders Kapp, 2022-04-27

Bokfakta

  • Titel: Lelo.
  • Författare: Markus Grönholm.
  • Utgivningsdag: 2022-03-04.
  • Förlag: Modernista.
  • Antal sidor: 443.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *