Roliga moraliteter med bismak

”Det här är inte en roman, inte heller en samling noveller eller berättelser. Moraliteter hade legat närmast till hands om termin alltjämt varit i bruk.” Så inleder Lena Andersson sin Studie i mänskligt beteende, det är alltså dags för ytterligare en av årets Augustnominerade böcker. Enligt Svensk ordbok betyder moralitet ”att ha (förment) riktig in­ställning till rätt och orätt” vilket i sammanhanget är rätt kul men det är nog ordets andra betydelse som författaren är ute efter, ”typ av allegoriskt, sedelärande skådespel” (SO), ”versifierat (allegoriskt) drama med i allm. moraliserande tendens … i vilket dygder o. laster o. andra abstrakta begrepp uppträdde personifierade som rollinnehavare …” (SAOB). Oavsett vad författaren säger är det ju faktiskt en samling av ”korta koncentrerade prosaberättelser”, alltså en novellsamling, så det verkar enklast att använda det ordet även om citatet från SAOB stämmer väl; det finns en genomgående tematik, det finns karaktärer som kan vandra genom flera noveller och som fungerar allegoriskt, som personifierar författarens åsikter om vad som är dygder eller laster i tillvaron, åsikter som författaren gärna vill upphöja till generell sanning. Bitvis blir det också fantastiskt roligt, här finns en riktigt välvässad penna.

I texterna möter vi främst kvinnor med olika utmaningar i tillvaron; både första novellen Caroline och sista, Karolina, handlar om upptäckter av mannens otrohet med helt identiska inledningar men olika avslutningar av de mycket korta texterna vilket är ett kul grepp. Väldigt mycket, inte allt, handlar om relationer och ofta kan händelser och personer från en novell återkomma i en annan, då ofta med andra perspektiv, vilket sammantaget skapar en sorts skickligt skapad mosaik. Ofta samtal med en viss absurditet som aldrig når fram till något gemensamt: ”Det här märkliga förhållandet till språket och verkligheten får Ellinor att känna sig otillfredsställd efter deras möten. Liselotte påminner henne om en fluga som hörs hela tiden men är svår att lokalisera, och när man får syn på den är den redan någon annanstans.”

Språket är ofta ganska formellt, omständligt, nästan myndighetsartat, vilket i sammanhangen kan bli roligt men också emellanåt bli till ett tröttsamt uppifrånperspektiv. Likartat är det med humorn, och det här är bitvis en fantastiskt rolig text, där skrattet inte sällan kommer uppifrån, där det handlar om att skratta åt, inte att skratta med.

Jag läste inte den här boken när den kom i början på september och det beror mest på att jag, liksom många andra, har svårt för Lena Andersson. För rätt länge sedan tyckte jag att hon var en intressant debattör, läste med intresse hennes ofta skarpa krönikor, men successivt blev hennes positioner allt mer aparta. Mitt intresse för henne som debattör tog definitivt slut när hon i maj 2020 försvarade prostitution och människohandel utifrån någon sorts extrem marknadsliberal position, långt ifrån den vidriga verkligheten: ”Man köper en tjänst och avtalad tillgång till en kropp för en begränsad tid. … Huruvida ömsesidigheten åstadkoms genom lust eller pengar är för de inblandade att avtala om.” För henne var det en frivillig transaktion mellan jämbördiga parter på en marknad som bör vara fri, sexköpslagen bör avskaffas. Då slutade jag att läsa hennes krönikor och var bara tacksam när hon försvann från Dagens Nyheters sidor.

Hon har också drivit samhällsdebatt i bokform, bland annat ”fackboken” Om falsk och äkta liberalism från 2019 som inte är någon fackbok alls, en faktaresistent text, absurt nog ett exempel på den kunskapsbefriade relativism som är en huvudfiende i många av hennes texter och som även återkommer på många ställen i hennes nya bok, särskilt uttalat i novellen Olga: ”Det var ju inte en skola som beskrevs utan en social institution grundad i en oriktig världsbild.”

Extrem relativism, ”anything goes”, är naturligtvis en absurd position, men det är också en position som omfattas av mycket få, mycket färre än den här författaren beskyller för det. Ett av få exempel jag kan komma på är Paul Feyrabend som i sin Against Method från 1975 argumenterade för en anarkistisk kunskapsteori men den är i huvudsak en mycket kompetent kritik av olika vetenskapsteoretiska skolor, inte ren relativism. Att skapa en fiktiv och riktigt korkad motståndare är en argumentativ teknik som vi känner igen sedan flera tusen år. Det hindrar inte att hon emellanåt har poänger, det existerar ett verkligt och farligt kunskapsförakt som absolut bör kritiseras.

Men enligt min erfarenhet är det många fler som omfattar den andra extremen, en överdriven tro på enkla och absoluta sanningar. Där delar jag den uppfattning som Erasmus av Rotterdam uttryckte på tidigt 1500-tal, ”Sanningen med stort S bär ofta svärd i hand.” Det är inte bara en absurd position, den är också farlig, dessa ”sanningar” är basen för populismens obehagligt stora framgångar i vår samtid.

Jag har alltid tyckt mer om hennes skönlitteratur, gillade verkligen hennes Augustprisade Egenmäktigt förfarande från 2013 även om jag hade Per Olov Enqvists Liknelseboken som vinnare det året. Naturligtvis ville jag också läsa hennes nya bok, försöker läsa alla Augustnominerade skönlitterära böcker, men vill vara tydlig med att min läsning sannolikt är färgad av en negativ förhandsinställning. Kanske är det också därför som jag, trots idoga försök, har så svårt att förstå varför den här boken Augustnominerats.

Författaren

Lena Andersson är född 1970 i Stockholm, uppväxt i Tensta där hon även är bosatt i dag tillsammans med sambon Björn Linnell. I ungdomen var hon aktiv inom längdskidåkning och studerade vid skidgymnasiet i Torsby, Värmland. Hon har en filosofie kandidatexamen i engelska, tyska och statsvetenskap från Stockholms universitet och började arbeta som journalist, inte minst som profilerad krönikör i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och tidskriften Fokus.

Hon romandebuterade 1999 med Var det bra så som i skönlitterär form behandlade problem i Stockholms förorter. Sedan dess har hon kommit ut med ett tjugotal böcker, inte bara skönlitteratur, och fått många priser, bland annat Augustpriset 2013 för romanen Egenmäktigt förfarande som också belönades med BMF-plaketten och Svenska Dagbladets litteraturpris.

Anders Kapp, 2023-11-21

Bokfakta

  • Titel: Studie i mänskligt beteende.
  • Författare: Lena Andersson.
  • Utgivningsdag: 2023-09-06.
  • Förlag: Polaris.
  • Antal sidor: 260.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...