En IT-strateg som gillar att överraska! Hans Söderlunds väl mottagna debutroman Okänt besök fick omgivningen att höja på ögonbrynen och denna sci-fi thriller är ett ovanligt inslag i den svenska spänningslitteraturen.

Han är född 1963, uppvuxen på Alnö utan för Sundsvall och har blivit orten trogen förutom en period av studier och några års arbete i Uppsala och Stockholm. Numera huserar han i Njurundabommen strax söder som Sundsvall där han bor med hustrun Eva och katt.

Stormakternas rymdkapplöpning pågick som mest under slutet av 60-talet och början av 70-talet och gav starka intryck.

– Jag minns hur jag fascinerat följde äventyret på den svartvita teven. Uppskjutningen av den mäktiga Saturn-V raketen, de gryniga bilderna från månen och hur rymdkapseln landade i havet. Fallskärmarna var så vackra!

Intresset för rymd och rymdfart är något som funnits med under hela livet även om det inte blev hans yrkesbana. Numera arbetar han med framtida planering på CSN och har även arbetat på Digitaliseringsmyndigheten med att utreda hur artificiell intelligens borde tillvaratas inom det offentliga.

Utöver att bygga raketer i mindre skala, bidrog drömmarna om rymden till att ta steget att skriva en roman.

– Med åren tror jag de flesta blir mer realistiska, det gäller även mig. Men fantasi och drömmar är viktigt för vår livslust. Det är en gnista som inte får falna. Om jag inte får uppleva rymden i verkligheten, ville jag skapa en historia som tar rymden till Sverige och inte minst Norrland.

Thrillern anknyter dock mer än till rymden. Det är en spännande berättelse ur flera karaktärers perspektiv och har många bottnar.

– Bokens handling och dess karaktärer innehåller en hel del av min livsresa och de värderingar som jag tycker är grundläggande. Ett budskap och en fråga är varför vi människor och nationer så ofta måste konkurrera med varandra i stället för att samarbeta för mänsklighetens bästa. Tänk en så mycket bättre värld vi skulle kunna skapa tillsammans. Om man ska hårdra det, är vi fortfarande bara en knapptryckning från att förinta hela mänskligheten. Det skrämde mig många gånger som barn under kärnvapenkapprustningens era.

Utöver drömmar och invävda budskap drivs författandet av mer.

– Skrivarglädje. Det är en gåva och förmån att kunna dela med sig av en ny värld med läsarna. Jag är så tacksam för att ha fått den möjligheten.

Det verkar som om författarkarriären inte stannar vid en bok, ytterligare en är på gång.

– Jag börjar närma mig slutfasen för fortsättningsromanen med arbetsnamnet De ofrivilliga. Den ska kunna läsas fristående, men jag tror att den ger än mer om man först läser den första. Jag lovar att fortsätta skriva så länge jag känner skrivarglädje. Som det känns just nu kommer den att hålla i sig länge än!

Länkar till mer information

• Kapprakt om Okänt besök.