Madonnan och de tre trasiga männen

Liksom väldigt många andra, i många länder, blev jag förtjust över Britta Röstlunds debut 2016 med Vid foten av Montmartre. Så när nu den nya boken Där solen går upp i väster kommit ut är det klart att jag ville läsa.

Backar nästan när jag får syn på omslaget. Det här ser ut som en riktigt löjlig bok. Kan inte ens gissa vad förlaget tänkt på. Visst, hon är riktigt svår att kategorisera men är det något hon verkligen inte är så är det löjlig. Detta är en riktigt, riktigt bra text, en varm öppen och i djupaste mening mänsklig bok, underbar läsning som samtidigt ger insikter om oss människor med alla våra brister men också en del möjligheter.

När jag förtjust avslutat läsningen 340 sidor funderar jag över vad den egentligen handlar om. Fastnar vid en bisats mitt i boken och gör en liten utflykt.

Efesos, idag ett litet samhälle på Turkiets västkust, var både under grekisk och romersk antik en metropol, ett ekonomiskt centrum, en viktig hamnstad med 250 000 innevånare, platsen för ett av väldens sju underverk, Artemistemplet, som enligt traditionen grundades av amazoner. Sedan långt tillbaka dyrkades här en modergudinna. Kybele (dokumenterar sedan 7 000 f kr). När grekerna tog över området kring 1 000 f kr sammansmälte Kybele med grekernas egen fruktbarhetsgudinna Artemis och kallades ”Artemis från Efesos”. Detta är alltså en plats där kvinnan, modern sedan mycket lång tid funnits i centrum av tron, av den rådande världsbilden. Enligt den kristna traditionen var det också hit som jungfru Maria, Jesu moder, tog sig tillsammans med aposteln Johannes efter korsfästelsen och det var även här hon dog. Vad tusan har det med Britta Röstlunds nya bok att göra, frågar du dig kanske med all rätt. Men ta det lugnt, vi kommer dit.

Även när romarriket börjar falla sönder består Efesos som en viktig plats. Tidigt 400-tal beskriver påven Celestinus I Efesos som platsen för jungfru Marias himmelsfärd. Den bysantinske kejsaren Theodosius II samlade 431 Konciliet i Efesos (det tredje av kristendomens första sju koncilier, kyrkomöten som fattar olika beslut om vad som ska gälla inom den kristna kyrkan). Mötet kom fram till att jungfru Maria var Theotokos, Guds moder, alltså inte bara någon som enbart fött Kristi mänskliga varelse utan verkligen, bokstavligen Guds moder. Detta leder fram till en bestående Marialogi. Efesos nämns bara i en bisats i Röstlunds bok men det är ändå en plats som är minst lika viktig för denna bok som det kustsamhälle, Ploumanac’h i Bretagne på den franska västkusten, där merparten av handlingen äger rum. Om man skulle utse en geografisk plats på jorden som centrum för föreställningar om den heliga modern, kvinnan, madonnan så är den platsen Efesos, sedan nästan 10 000 år tillbaka.

Och det är kvinnan som står i centrum för denna bok även om handlingen domineras av tre män: Monsieur Bennet, den unge polisen Pierre och börsmäklaren Léon.

Britta Röstlund berättar själv om vad som blev utgångspunkten för denna bok:

–Vi var på en weekend i Ploumanac´h. Jag och mina två barn satte oss ner på en hög granitklippa för att se på utsikten. Min man som lider av svindel tyckte, med all rätt, att det var en dålig idé och lämnade därför klippan. Jag höll båda barnen i händerna. Då vi skulle resa oss upp slant min son med foten. Jag försökte dra upp honom. Även om det bara varade någon sekund, så hann jag fråga mig själv om jag skulle släppa min dotters hand, rädda henne, men tog snabbt beslutet att inte släppa någon av mina barn. Väl på säker mark var det den tanken som skrämde mig mest och idén till boken kom.

Olycka, självmord eller brott?

Platsen är känd för sin mycket ovanliga rosa granit och det är just på en sådan klippa vid havet som Léon förlorar sin fru och sina två barn. Olycka, självmord eller brott? Ingen vet. Polisen Pierre, som efter ett trauma i Paris flyttat tillbaka till Bretagne får uppdraget att utreda fallet. Den betydligt äldre kufen Monsieur Bennet, ansedd som galen i lokalsamhället, bor i sitt pampiga hus (en gång byggt av Gustave Eiffel) med utsikt över klippan.

Händelsen påverkar dessa tre män på olika sätt. Alla tre domineras av relationer till kvinnor; för en av dem är hon död, nästan okänd, men väcks successivt till liv; för en av dem död sedan länge men dagligen levande i Marias gestalt och för en av dem är hon i högsta grad levande, till och med gravid, men för honom nästan okänd, nästan död.

Boken är en sorts utvecklingsroman, i den meningen att vi får följa dessa tre mäns förändring, men det är en speciell form av utveckling. Alla tre är inlåsta på olika sätt, fasta i sin synd, sina brister, oförmögna att kommunicera, kan inte prata, öppna sig.

Det finns en underbar (sorglig) bild av ortens skvallercentrum, baren där alla samlas för att prata, alla de andra som skvallrar om mig och just därför går ingen dit, baren står egentligen tom, den tvingas i konkurs. ”Alla i byn är syndare, rädda sådan” säger ägarinnan när hon packar för stängningen. ”De andra” finns inte, alla är lika rädda, lika inlåsta. Det sista som plockas ner från väggen är en tavla av Hemingways Den gamle och havet, kampen mot demonerna, sonens relation till Modern med olika bibliska kopplingar. (Det finns gott om symboler i texten.)

På något sätt kommer jag att tänka på Joseph Schumpeters teori om kreativ förstörelse, att verkligt innovativ förändring kräver att det som finns måste förgöras, slås sönder, för att något nytt ska växa fram. Samma bild finns på många andra håll, i bibeln både syndafallet och syndafloden, Atlantis i grekisk mytologi och på många andra håll (skrev om det i samband med recensionen av Eva-Marie Liffners nya bok Vem kan segla nyligen). De tre männen går sönder på olika sätt, blir galna, i egnas ögon och/eller i andras ögon, men kanske är just sönderfallet inte galenskap utan en både värdefull och nödvändig resa på vägen till något nytt?

Var försiktig med guideböcker! Gör ren skorna ordentligt! Och om dörren inte går upp på första försöket kanske du ska försöka en gång till.

Och framför allt: läs Britta Röstlunds nya bok!

Britta Röstlund

Britta Röstlund är född 28 augusti 1975 i Täby, utbildad samtalsterapeut, har studerat konstvetenskap vid Stockholms universitet och vid La Sorbonne. Hon flyttade 2001 till Paris där hon arbetade som frilansjournalist och som chefredaktör för tidningen tête à tête. 2016 debuterade hon som romanförfattare med Vid foten av Montmartre som har sålts till tretton länder.

Anders Kapp, 2019-03-23

Bokfakta

  • Titel: Där solen går upp i väster.
  • Författare: Britta Röstlund.
  • Utgivningsdag: 2019-03-13.
  • Förlag: Norstedt.
  • Antal sidor: 340.

Länkar till mer information

  • Du kan läsa mer om boken här och här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *