Har avslutat Korparna av Tomas Bannerhed, en debutant i år som också är nominerad till Augustpriset. För mig som stadsbarn är miljön främmande; huvudpersonen Klas lever på 70-talet i sina tidiga tonår i den småländska glesbygden där familjen, sedan generationer, driver det fattiga småbruket Undantaget.
Det är en bräcklig familj på väg mot undergång. Familjerelationer i sönderfall är inget ovanligt motiv. På scen har vi mött det hos Miller, Albee, Norén och många andra men Bannerhed gör det på sitt eget sätt, men sitt eget tonfall, i sin egen litterära form. Språket är häpnadsväckande för en debutant. Det är en naturlyrisk prosa med leriga stövlar som driver en sorgligt vacker tungfotad balett. Jordens tyngd, det eviga monotona slitet och enformigheten kontrasteras mot tillvarons sprödhet, de outtalade hoten, rädslorna, drömmarna. Inte fantastisk, men riktig bra. (Kanske särskilt spännande för fågelskådare; fåglar är Klas stora passion och flyktväg.)
Anders Kapp, 2011-10-27
Bokfakta
- Titel: Korparna
- Författare: Tomas Bannerhed
- Utgivningsdag: 2011-03-15.
- Förlag: Weylers förlag.
- Antal sidor: 414