Arvsynden slår till i Boden

Dags för ytterligare en av årets många svenska spänningsdebutanter. Tina N Martin tar oss med till sin hemstad Boden, med omgivningar, där vi i Befriaren får erfara just det ordets mer obehagliga betydelse; att bli befriad är inte alltid något positivt, snarare tvärt om. Det är riktigt välskrivet och spännande med inslag av skrämmande sekter, mäns våld mot kvinnor och mycket annat. Det är en mörk berättelse som handlar om arvsynd, inte i biblisk mening utan snarare i form av hur elände på olika sätt kan fortplanta sig genom generationerna. Särskilt imponerad är jag av karaktärsutvecklingen, här byggs både levande och komplexa människor som det är intressant att möta. En av årets starkare debuter.

Här finns en dramatisk inledning när framgångsrike och förmögna direktören Vidar Vendel avslutat arbetsveckan, är på väg hemåt denna varma fredagskväll 21 augusti, närmar sig den lyxiga villan i Sävast i utkanten av Boden; en femtiosjuårig man som är rätt nöjd med livet och ser fram emot en kväll tillsammans med hustrun Eva. Snart kommer livet att förändras. I hallen finner han Eva hängande i takkroken. Hon är död och någon har spikat två tjocka spikar genom hennes händer.

Det här är första delen i en ny serie, den återkommande huvudpersonen är kriminalinspektör Idun Lind och hon kommer till huset i Sävast på natten. Det finns flera detaljer som förvånar henne och chefen för forensiska, Mikael ”Malmen” Malm. När utredningen drar igång har de riktigt svårt att hitta något tänkbart motiv för varför denna medelålders lärare mördats, hon verkar vara omtyckt av alla, hon verkar inte ha några fiender alls.

Det är en bra ”polisfamilj” som författaren skapat. Här finns Iduns närmaste kollega Calle Brandt, deras chef är polismästare Anders Eriksson, civilanställda Siv Liv är den som har koll på allt, rättsläkaren Svetlana Moritz och några till. Väl utvecklade karaktärer som kompletterar varandra och som utvecklas på intressanta sätt. Detsamma gäller för Tareq Shaheen, gruppchef vid grova brott i Stockholm som kommer för att förstärka gruppen sedan en av dem blivit skjuten.

Den historiska berättelsen börjar 1971 och vi får följa den sorgliga historien som leder fram till att en trasig familj bestående av en mamma och hennes två barn, en pojke och flicka, efter domstolsbeslut 1989 är på väg till ett skyddat boende i Bredåker utanför Boden. Det är pastor Mattias Selberg och hans fru Ellenor öppnar på Paradisgården för den lilla familjen.

Utredningsgruppen jobbar på och det uppstår en hel del olika spår: en vuxen styvdotter som uppträder märkligt, en möjlig otrohetsaffär och en hel del annat. Onsdag 1 september kidnappas femåriga Elin från sin förskola. Hon har diabetes som hanteras med hjälp av en insulinpump och hennes blodsockernivå behöver kontrolleras hela tiden. Kidnapparen har knappast kunskap om detta och risken för att hon ska dö är stor. Pådraget för att hitta henne är enormt. Möjligen finns det något samband med mordet på Eva?

Berättelsens tempo höjs skickligt på vägen mot upplösningen, spänningsnivån stiger, händelserna rör sig in i Iduns egen familj.

Boken är inte särskilt originell. Att något traumatiskt som hände för länge sedan slår tillbaka i nutid är vanligt, liksom att förlägga handlingen till en mindre ort och att använda hämndmotivet. Ondska bakom en frireligiös fasad har vi mött många gånger. En berättarteknik där vi i nutid rör oss mellan ett begränsat antal röster och avbrott i form av återkommande dåtidskapitel är frekvent inom genren. Nutidshandlingen är avgränsad i tid med en datumkronologi, här 21 augusti och två veckor framåt, också det vanligt. Vi känner igen tekniken att huvudsakligen arbeta med korta kapitel som medel för att skapa driv i läsningen.

Man kan fundera över varför så många böcker är så strukturellt lika? Är det ett resultat av alla skrivarkurser? Det går också att vända på den tanken till den fullt rimliga hypotesen att vi läsare egentligen inte efterfrågar originalitet, vi gillar det vi känner igen, att få vandra utmed bekanta stigar. Det innebär att förlagen tar kloka beslut när de väljer att ge ut böcker som påminner om det som framgångsrikt givits ut tidigare och att den som söker originalitet kanske hellre ska leta inom egenutgivningen. Funderade en del över det när jag nyligen gick igenom arton av årets spänningsdebutanter. Det är absolut inte unikt för spänningsgenren; hur många romaner är det inte som ges ut om sönderfallande relationer eller autofiktion baserat på en trasig uppväxt inom klassisk skönlitteratur. Detsamma finns inom alla genrer.

Det intressanta blir i stället kvaliteten inom en bekant struktur; språket, karaktärsteckningarna, miljöbeskrivningarna, intrigkonstruktionen, dialogerna, berättardrivet och en hel del annat. Och när det gäller detta finns det mycket gott att säga om denna debut. Den är mycket välskriven, vi får lära känna intressanta människor, genomgående är karaktärsutvecklingen riktigt stark, intrigbygget är intelligent, det blir spännande med överraskande vändningar på vägen mot en riktigt dramatisk upplösning. Det finns ett berörande tema om vuxenvärldens oförmåga att verkligen lyssna på barnen, och en likaledes berörande berättelse på temat mäns våld mot kvinnor. Det finns också många underhållande detaljer, bland mycket annat en roande lek med äpplen. Kan inte säga att jag är särskilt förtjust i omslaget, förstår det inte.

Det är en stark debut och det ska bli riktigt intressant att se hur den här författaren utvecklas i kommande böcker.

Författaren

Tina N Martin är född 1980 och bosatt i Boden. Befriaren är hennes debutroman och den första delen i en serie.

Anders Kapp, 2021-07-30

Bokfakta

  • Titel: Befriaren.
  • Författare: Tina N Martin.
  • Utgivningsdag: 2021-07-30.
  • Förlag: Polaris.
  • Antal sidor: 424.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *