Rafflande rasism då – säger mycket om vår tid nu

Thomas Mullen fick sitt internationella genombrott med den prisbelönta kriminalromanen Darktown som bland mycket annat utsågs till bästa översatta bok i Sverige förra året. I uppföljaren Vit eld levererar han på nytt en suggestiv, smart och komplex historia mitt i de rasistiska sydstaterna, nu i Atlanta 1950. Mullen är en fantastisk berättare som kombinerar bladvändande spänning med ett starkt socialt och moraliskt patos som väcker viktiga tankar om vårt liv och samhälle idag.

Poliserna Boggs och Smith har fullt upp i den överbefolkade och osäkra svarta stadsdelen Darktown. Eftersom de tillhör den svarta polisstyrkan har de ytterst begränsade befogenheter men de gör sitt bästa för att hålla området säkert.

Under en nattlig patrull råkar de avslöja smugglare i färd med att frakta sprit och droger. Upptäckten leder dem till en liga med kopplingar till korrupta högt uppsatta poliser. De tvingas gå bakom ryggen på sina rasistiska kollegor för att lösa fallet.

Rasmotsättningarna ökar då svarta familjer flyttar in i de tidigare helt vita bostadsområdena. Smiths syster är en av dem. Deras vita grannar möter dem med oförblommerad rasism och vissa drar sig inte för att blanda in Ku Klux Klan i sin strävan att skrämma bort de nyinflyttade. Och steget ännu värre är den nazistiska organisationen Columbians vars symbol, två blixtar, hämtats från de tyska SS-trupper som nyligen besegrats (därav originaltiteln Lightning Men).

I området bor den vita polisen Rake som både försöker hjälpa de svarta poliserna och hantera sin våldsamt rasistiska svåger som också är granne i området. En omöjlig balansgång. Det blir en dramatisk utveckling där händelserna tränger djupt in i huvudkaraktärernas privata liv.

Gentrifiering och svikna föresatser

Utöver själva spänningsintrigen och mycket väl utvecklade inblicken i Atlantas 50-tal finns två mer generella teman invävda i denna berättelse: gentrifiering och svikna föresatser.

Begreppet gentrifiering fanns inte på det 50-tal som Thomas Mullen skriver om. Det myntades på tidigt 60-tal av den engelska forskaren Ruth Glass. Ursprungligen handlade det om statushöjning av bostadsområden, riva förslummade områden och bygga för människor med en helt annan social status, men har också allt mer kommit att användas för att beskriva klasskillnader i boendet. I det tidiga 50-talets Atlanta är gränserna mellan svarta och vita områden knivskarpa. Flyttar en svart familj in i ett vitt område för det konsekvenser som Mullen beskriver väldigt väl.

Jag tycker boken tjänar väl för att hjälpa oss att se dagens gentrifiering som inte är uttalad på samma knivskarpa sätt. Flyttar invandrare in i ett bostadsområde flyttar svenskarna ut. Ombyggnad av bostadsområden tvingar bort dem med sämre ekonomi. Vi har skapat områden som i princip är laglöst territorium och vi har skapat områden som uteslutande befolkas av människor med en extremt hög resursnivå. Rena monokulturer av motsatta slag. Under de senaste 40 åren har klasskillnaderna i boendet växt dramatiskt i Sverige. Barn får helt olika förutsättningar beroende av vilket område de växer upp i. Och det förstärks av en våldsam ”gentrifiering” av skolsystemet.

Thomas Mullens berättelse väver in den framväxande medborgarrättsrörelse som kommer att kämpa ner den mest uppenbara diskrimineringen svarta i USA och det får mig att undra var den medborgarrättsrörelsen finns i dagens Sverige. Alla, oavsett ideologisk hemvist, borde kunna se att det vi håller på med just nu, den våldsamma ”gentrifieringen” av många olika sektorer, både är omänsklig och djupt skadlig för samhället; ett stort framtidshot. Och ändå gör vi väldigt litet åt det.

Det andra mer generella temat som väckte tankar hos mig handlar om svikna föresatser. Då och då tänker jag på saker som jag borde göra, saker som jag vill göra, saker som jag kan göra, saker som skulle tillföra värde för mig och för andra, saker som jag ändå inte gör. Det kan också handla om händelser i livet som tvingar mig till val, val som jag i efterhand inte är stolt över, val som inte stämmer överens med mina föresatser, med den människa jag vill vara. Det kan handla om allt från små saker i vardagen till stora livsval. Jag tror att alla känner igen sig i det.

Mest tydligt i Vit Eld är det kanske hos Jeremiah som efter drygt fem hårda år i fängelset just blivit fri. Han vill så väl, har är säker på att Gud har en plan för honom, att han ska uträtta stordåd, göra något riktigt bra i livet, och ändå går det så illa, gång på gång ännu värre. Samma dilemma finns hos många av bokens karaktärer när de utmanas av livet och tvingas välja väg. Skickligt skrivet av Mullen och bra utmaningar för oss läsare i våra egna tankar om våra egna moraliska dilemman.

Som jag hoppas framgått tycker jag att Thomas Mullens nya bok är riktigt bra och absolut värd att läsas. Du kommer att roas av en våldsamt rafflande och välskriven intrig samtidigt som du får inblickar i en intressant miljö, det tidiga 50-talets Atlanta, och samtidigt som du möter en text som ger näring åt intressanta tankar i ditt huvud.

Anders Kapp, 2019-10-18

Bokfakta

  • Titel: Vit eld. (Lightning Men. Översättning Annika Sundberg).
  • Författare: Thomas Mullen.
  • Utgivningsdag: 2019-09-16.
  • Förlag: Historiska Media.
  • Antal sidor: 446.

Länkar till mer information

  • Du kan läsa mer om boken här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *