Thomas Mann

Thomas Mann är av många ansedd som 1900-talets viktigaste tyskspråkiga författare och han tilldelades Nobelpriset 1929.

Han föddes i en högborgerlig familj 6 juni 1875 i Lübeck i Tyskland. När han var 16 år dog hans far i cancer och i sitt testamente hade han föreskrivit att firman och bostaden i Lübeck skulle säljas, så att familjen skulle kunna leva på ränteinkomster. Han behövde alltså inte bekymra sig över sin försörjning utan kunde från tidiga år ägna sig åt skrivande. Redan under skoltiden började han publicera noveller och fortsatte med det med allt större framgång. Vid 26 års ålder, 1901, publicerades hans första stora roman, Huset Buddenbrook.(Buddenbrooks: Verfall einer Familie), en myllrande släktkrönika och en ironisk nyckelroman med många av karaktärerna hämtade från Lübecks borgerskap (till måttlig förtjusning hos dessa).

Han gifte sig och hans fru Katia fick 1912 diagnosen, tuberkulos, och fick åka till ett sanatorium i Davos där hon stannade under en längre tid. När Thomas Mann besökte henne där inspirerades han av miljöerna till att skriva sin andra stora roman, Bergtagen. Den påbörjades 1913 men blev klar för publicering först 1924. Romanen blev omedelbart en stor framgång, men det var också omdiskuterad. När Svenska Akademien 1929 tilldelade honom Nobelpriset så motiverade man det med Buddenbrooks, delar av akademien ogillade Bergtagen.

Mycket av det Thomas Mann skriver är ironiskt, här finns en ofta rätt mörk humor som tilltalar mig. Han är också en mycket ambitiös författare, böckerna baseras på ett omfattande research för att kunna bygga trovärdiga miljöer. Hans teman är både allmänmänskliga och samtidigt anknutna till pågående samhällsförändringar.

Det finns i hela hans författarskap också ett politiskt engagemang. Han har en grundläggande konservativ inriktning i en filosofisk och ursprungligt ideologisk mening (med föga samband med det som vi idag beskriver som konservativt i karteringen av politiska partier). Det är en av de delar hos honom som fascinerar mig; en filosofisk gren som nästan förtvinade under 1900-talet men som jag tror är viktig att sätta sig in i, inte minst för att försöka förstå dagens ideologiska samhällsförändringar. Från sin position var det naturligt för honom att ta avstånd från den växande antisemitismen och nazismen i Tyskland under 20- och 30-talet. Han argumenterade aktivt emot denna utveckling och när Hitler tog makten 1933 lämnade han Tyskland med fru och barn. Hans böcker fanns med bland de som brändes under nazisternas bokbål 1933.

Han kritiserades ofta för sin konservativa hållning av mer vänsterorienterade författarkolleger; inte minst gav just detta upphov till tidvis mycket frostiga relationer till brodern Heinrich, också han författare.

Nobelpriset och övrig förmögenhet hade han i första hand investerat i fasta tillgångar i Tyskland och de beslagtogs så småningom av naziregimen vilket skapade en relativt svår ekonomiska situation med beroende av goda vänner. Under exilen bosatte sig familjen först i Frankrike, senare i Schweiz, periodvis i Ungern och 1938 flyttade familjen till USA där de bosatte sig i Princeton; Thomas Mann blev gästprofessor vid Princeton University. Senare flyttade de till Kalifornien.

Under kriget drev han bland annat de uppmärksammade radiosändningarna ”Deutsche Hörer!”, där han med sin mörka satir kritiserade och drev med Hitler och naziregimen.

Under hela denna tid publicerade han en hel del och från 1943 arbetade han med sin nästa stora roman, Doktor Faustus, som gavs ut 1947.

Det tidiga 1950-talets USA präglades mycket av jakten på kommunistspöken och märkligt nog med tanke på hans filosofiska hållning drabbades även Thomas Mann. 1951 uttalade kongressen om honom: ”one of the world’s foremost apologists for Stalin and company” och liksom många andra kulturprofiler tvingades han försvara sig inför den beryktade Kommittén för oamerikanska aktiviteter.

Thomas Mann var mycket upprörd över denna behandling och efter detta flyttade familjen åter till Schweiz, först i ett hyrt hus i Zürich och 1954 köpte de ett eget hus, och planerade att stanna där. Men det blev inte så långvarigt, Thomas Mann dog i augusti 1955.

Jag har inte läst allt som han givit ut, men en hel del. Det finns några böcker som verkligen betyder mycket för mig och Bergtagen är definitivt en av dem. Har läst den tre gånger om jag kommer ihåg rätt, först i tonåren i Karin Boyes översättning och senast 2011 när Bonniers gav ut Ulrika Wallenströms fina nyöversättning. Varje gång man läser den hittar man nya spännande perspektiv och insikter.

Jag tycker också mycket om Buddenbrooks som på något sätt är släktkrönikan släktkrönikan inom litteraturen.

Doktor Faustus förstår jag inte alls.

I samband med att nyöversättningen av Bergtagen kom ut 2011 passade jag på att också läsa några av hans ”småromaner” och skrev så här 2011-12-02: Har i veckan avslutat en period med läsning av Thomas Mann. Nu senast kortromanerna Döden i Venedig och Tonio Kröger (den förra bättre än den senare). Otroligt givande period. Bland väldigt mycket annat kan man följa konstruktionen av en ny mansroll i spänningsfältet mellan Upplysningens ideal och den tyska romantiken. Borde vara något för en genusintresserad litteraturvetare att fördjupa sig i. (Men det kanske redan finns någon intressant avhandling med detta tema, jag har inte kollat.)

Har du inte läst honom tidigare så gör det, framför allt Bergtagen!

Anders Kapp, 2018-12-05

Länkar för mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *