Upplysning vs romantik i Bergtagen

Har ägnat dagen åt att avsluta omläsningen av Thomas Manns Bergtagen. Jag kommer ihåg den som en fantastisk roman inom den rätt populära genren ”ung-man-går-ut-i-världen-på-bildningsresa”, vilket definitivt håller fortfarande, och omläsningen motiverades främst av årets nyöversättning av Ulrika Wallenström. Hon har lyckats förena modern svenska med Thomas Manns väldigt tyska sätt att skriva på tidigt 1900-tal, vilket är imponerande.

Hans Castorps bildningsresa är rumsligt begränsad, sju år på det luxuösa tuberkulossanatoriet Berghof, men innehållsligt desto rikare. Som stor roman behandlar den allt väsentligt; liv och död, kärlek och hat, tid och rum (framför allt tid), och mycket annat. Också fylld av en skarpögd humoristisk ironi som inte är dagens vanliga rädsloflyktsironi utan snarare en ögonöppnarironi.

Ett återkommande tema, som jag inte kommer ihåg från första läsningen handlar om att vänja sig vid att inte vänja sig, vilket till exempel kan innebära att lära sig att leva i skarpa konflikter, ofta intressanta och produktiva, utan att försöka upplösa dem.

Det jag kanske inte heller såg till fullo vid den första läsningen är de delar av det mycket spännande idéinnehållet som motiverar en stark rekommendation till statsvetarvänner med intresse för politisk teori att läsa Bergtagen. Här har vi på den ena sidan den Cartensianska kulören av Upplysningen, färgad av Spencersk socialdarwinism (som Darwin föraktade) på väg mot det sena 1900-talets förmenta rationalitet och på andra sidan den tyska romantiken som, just när Bergtagen gavs ut på tidigt 20-tal, å ena sidan påbörjade sin realisering i italiensk fascism och tysk nazism och å andra sidan sökte någon helt annan sorts realisering som vi kanske fortfarande väntar på att få se förverkligad.

Det enda som smolkar läsupplevelsen är ett efterord som på ett rätt uselt sätt försöker tolka Thomas Manns mening med romanen. Läs det inte!

Anders Kapp, 2011-11-20

Bokfakta

  • Thomas Mann
  • Bergtagen (Der Zauberberg, 1924, översättning av Ulrika Wallenström).
  • Bonniers, 2011-09-20.
  • Svenska 964 s.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *