Cilla i spännande körmörker

När vi nu i Än klingar toner falska för sjätte gången får träffa Cilla Fallander har hennes skapare / alter ego Susanne Fellbrink genomfört en del förändringar; tidigare böcker har primärt utspelat sig i stadsmiljö med olika byggnader i Sundsvall som dominerande skådeplatser men nu hamnar vi i stället på två öar, en är visserligen nära Sundsvall men den andra är danska Anholt. Om hon delvis lämnar sin hemmageografi så väljer hon en annan sorts hemmaplan; sången har alltid varit viktig för den här författaren, hon har också erfarenhet som körledare, och här finns körsång i centrum av en berättelse där vi får lära oss att musik inte alltid byggs av glädje, det här är också lite mörkare än hennes tidigare böcker som normalt betecknas som mysdeckare eller cosy crime. Även den berättartekniska formen har genomgått en renovering. Cilla mår inte bra alls, efter den förra bokens händelser har hon mer eller mindre isolerat sig under två år, gått upp tio kilo och tappat rösten. ”Kanske har hon varit utbränd utan att fatta det, eller möjligtvis vidbränd, i alla fall helt säkert lite väl hårt rostad, och det kanske även kan sätta sig på rösten.”

Tidigare böcker har normalt börjat med en dramatisk händelse och sedan har vi gått tillbaka i tiden för att successivt få veta hur och varför detta kunde hända. Nu vänder författaren på den formen; i prologen går vi sju år tillbaka i tiden då vi hamnar i Stöde, träffar Saga och hennes snart treåriga dotter Tindra som inte har det så lätt i tillvaron, de försvinner och är fortfarande spårlöst borta i berättelsens nutid.

Över till nutid, sent en majkväll möter vi två unga kvinnor som varit på stan och tagit minst en drink för mycket. Nu är de på väg hemåt i bussen. Den ena går av i Skönsberg och den andra fortsätter mot ändstationen på Alnö. De pratar hela tiden i telefon med varandra; den ena är tryggt hemma i sin lägenhet och den andra, Greta, har gått av bussen i Vi och har inte långt kvar hem när någonting händer. Hon försvinner.

Cilla mår som sagt inte alls bra, känner sig äldre än de fyrtiosju år hon hunnit bli, bekymrar sig allra mest över rösten, sången är en så viktig del av hennes liv. Hon söker hjälp av en logoped i Stockholm. ”Nu har jag träffat dig ett par gånger och vet du vad. Du har inte tappat din röst. Du har tappat dig själv … Du måste få utlopp för din kreativitet. Nu åker du hem till Sundsvall och sträcker på dig. Du behöver upp på scenen igen och du måste börja ta för dig.”

Några veckor senare ser Cilla en annons från United Voices, det är fyra danska syskon som etablerat ett eget körkoncept som sprider sig snabbt, de argumenterar för ”sitt unika sätt att få människor att ge allt och ta sina röster till nya höjder” och erbjuder möjligheter att så småningom kunna få leda sin egen kör i United Voices regi. De erbjuder nu grundkurser i Sverige som kommer att genomföras i Malmö, Stockholm och Sundsvall.

Det är i och för sig rätt dyrt, nästan åttatusen kronor för fyra dagar, men då ingår både mat och boende. Cilla anmäler sig och i slutet av juli befinner hon sig på en båt på väg ut till ön Storholmen utanför Sundsvall där kursen ska genomföras. Det är mest kvinnor och Cilla hamnar i ett fyrbäddsrum tillsammans med Karola, Vanessa och Amelie.

Det är mycket som händer under de fyra dagarna på ön, Cilla har kommit in i en på flera sätt märklig miljö med speciella regler, författaren demonstrerar sin skicklighet i att skriva fram obehag.

De fyra danska syskonen Larsen som står bakom United Voices är Esther, som är äldst, Carl som är den store körgurun och de yngre bröderna Viggo och Aksel som är fyrtioårsåldern. De yngre bröderna finns med på ön under kursdagarna, Esther och Carl medverkar bara via länk. ”Vi ser oss själva som ett slags lyckoambassadörer och vi står enade mot ondskan i världen genom att göra våra röster hörda. Vi måste sprida kärlekens budskap och den stora sanningen och där har vi främst vår store ledare Carl att förlita oss på.”

Under den avslutande söndagen är Amelie ute på en mycket tidig joggingrunda på ön när hon ser något oväntat och blir sedd. Tillbaka i Sundsvall tar hon som vanligt ett kvällsdopp i Sidsjön när något händer. Hon försvinner också.

Parallellt med nutidsberättelsen får vi historiska kapitel som börjar fyrtio år tidigare då vi får träffa en trettonårig flicka som lever i ett helvete. Hon våldtas regelbundet av sin pappa, är gravid och hålls gömd från omvärlden. Det fortsätter i många år.

Vi får också en annan typ av återkommande, mycket korta kapitel, det första kommer tidigt: ”Mor, lilla mor, vem är väl som du! Sover du gott om nätterna? Mår du bra och lever du ditt liv väl? Det borde du inte, med tanke på det du gjorde. Med vänliga hälsningar. Hittebarnet.”

Trots allt åker Cilla tillsammans med Karola också på fortsättningskursen i augusti som genomförs på danska ön Anholt där United Voices har sitt centrum. Det visar sig vara en stor anläggning med ett åttiotal personer som bor och jobbar där, plus deras barn. Kursen har fyrtio deltagare. Författaren skriver fram en sektliknande miljö fylld av mörka hemligheter.

Det blir händelserika dagar på Anholt innan allt exploderar med en spektakulär upplösning i flera olika steg. Det är dramatiskt och delvis mörkare än tidigare böcker i serien, Susanne Fellbrinks hittills starkaste bok.

Vi får också en epilog som bland annat innehåller ett oväntat karriärsteg för Cilla och en cliffhanger som öppnar upp för en sjunde bok i serien. Den ser jag fram emot.

Anders Kapp, 2023-11-08

Bokfakta

  • Titel: Än klingar toner falska.
  • Författare: Susanne Fellbrink.
  • Utgivningsdag: 2023-11-08.
  • Förlag: Bokfabriken.
  • Antal sidor: 416.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...