Ett guldfynd i debutantfloden

Att läsa debutanter är som att vaska guld (gissar jag utan erfarenhet av det senare) med spända förhoppningar om att hitta något som glimmar trots kunskapen om att det sannolikt blir mest sand. Susanna Hjertonsson kom med sin debut Mindfucker redan i januari; jag köpte den då men den har av olika anledningar inte lyckats ta täten i läskön förrän nu. Utan förväntningar börjar jag läsa en text som snabbt lyser upp tillvaron. Det här är intelligent och originellt med nya angreppssätt för att behandla klassiska teman som blir både spännande och berörande och dessutom med en språklig textkvalitet som är ovanlig inom egenutgivningen. Vi får lära oss att det finns många sätt att fucka upp en människa med katastrofala konsekvenser, neurokirurgin är bara ett av dem. Boken är svår att genrebestämma, ”social thriller” används i baksidestexten och varför inte? Klart är att något av förlagen borde försöka ta in en mycket lovande ny författare!

Berättelsen domineras av två personer. Jan-Olof Stenberg är en ledande neurokirurg på Karolinska, han är stjärnan som klarar de mest komplicerade hjärnoperationerna. Han har ett extremt kontrollbehov, både på jobbet och i privatlivet; i hans lägenhet är allt pedantiskt ordnat och alla delar av livet är detaljplanerade. Det finns inget utrymme för vänner eller nära relationer, det finns ändå ingen som når upp till hans intelligensnivå. Kvinnor är förbrukningsartiklar som han hittar med hjälp av falska identiteter på deltingsajter eller snabba ragg på krogen och som han gör sig av med direkt efter sexet.

Den totala kontrollen är hans sätt att hantera självhat och skamkänslor från uppväxten med ständiga bestraffningar från en psykiskt sjuk och ofta berusad mamma. Vem som är hans pappa har han aldrig fått veta. Ett av hans expertområden på jobbet är exakta strålknivsoperationer i hjärnan och hans hemliga dröm handlar om hur han skulle kunna skapa en bättre kvinna med hjälp av den tekniken. Jag är fylld av beundran över författarens research, detaljer om hjärnan, hjärntumörer och hjärnoperationer beskrivs både trovärdigt och begripligt.

Den andra huvudpersonen är Helena Wehman som arbetar med internationella valutaaffärer för en stor koncern (än en gång imponerande research, denna gång från finansmarknaden) men har fått allt svårare att fokusera på jobbet vilket riskerar att leda till mångmiljonförluster. Det finns flera orsaker till hennes problem. I många år har hon levt med Peppe, med spanskt ursprung, och efter misslyckade försök under lång tid blev hon äntligen gravid. Men graviditeten tärde på relationen, Peppe vägrade delta i några räddningsförsök, träffade en annan kvinna, det blev skilsmässa och nu har de lilla Jonatan varannan vecka. Helena är deprimerad över detta, hon plågas av en del av det som finns i hennes uppväxt och dessutom plågas hon av en återkommande huvudvärk med knivskarpa smärtor långt inne i huvudet. Hon söker olika vägar att hantera sina problem med mycket måttlig framgång och en dag får hon en dramatisk diagnos. Hon har inget stöd från någon nära vän och till lilla Jonatan kan hon bara säga: ”mamma måste iväg och laga pannan”.

Det finns naturligtvis fler karaktärer, framför allt psykologen Monica som Helena träffar för terapeutiska samtal. Monica har sina egna problem och får en annan sorts kontakt med Jan-Olof.

Utöver nutidsberättelsen, som drivs av dessa tre personers olika perspektiv, finns starka återblickar där vi möter det som hände för länge sedan.

Ungefär halvvägs in i boken kommer en oväntad och smart twist där vi tvingas omvärdera det vi redan läst. Det kommer flera innan vi når fram till en stark upplösning.

Genomgående finns frågor om värde; är jag som människa värdefull eller är jag värdelös och varför, vad gör jag för att ge andra värde och när tar jag ifrån andra människor deras värde, hur blir jag bekräftad och hur bekräftar jag andra? (Det senare behandlade nyligen Annika Norlin kreativt i en av novellerna i Augustnominerade Jag ser allt du gör där huvudpersonen kommersialiserat behovet: hon säljer bekräftelse.)

Det stora grundtemat handlar om vilka vi blir som människor och varför; vad är det som formar oss i våra tidiga år, hur hanterar vi det genom livet och hur reproducerar vi det. Inom den genren finns tonvis med skönlitteratur, mängder av biografier av olika slag och naturligtvis lika mycket facklitteratur. Men Susanna Hjertonsson har hittat sitt eget originella perspektiv som blir en spännande läsning där alla läsare både berörs och finner igenkänning med kopplingar till det egna livet.

Är själva idén om att omforma människan med neurokirurgi alltför långsökt? Inte alls. Genom hela historien dyker det hela tiden upp biologiserade försök att förklara den sociala människan. Socialdarwinismen (har inget alls att göra med Darwin) är ett ganska modernt exempel och steg vidare togs inom rasbiologin. I vår samtid ges hjärnforskare alltför stort genomslag när det gäller att förklara människan och genmanipulation finns runt hörnet (som Kazuo Ishiguros bland annat behandlar i sin nya Klara och solen). Så varför inte neurokirurgi?

Något att klaga på? Nja, det skulle i så fall vara en komponent som tack och lov tar mycket liten plats i berättelsen. Om jag förstår rätt har författaren erfarenheter av vårdens organisation och kommunikation som patient, och kompetens om detsamma i sin yrkesroll. Hon har alldeles rätt i att här finns stora problem; det är mycket som gått illa inom vården efter 80-talets politiska kursändringar och en hel del som är värt uppmärksamhet. Skönlitterärt skulle jag älska om någon arvtagare till sådana som Franz Kafka, Saul Bellow eller Samuel Beckett kunde lyfta en del av detta i någon nattsvart absurdism. I debattformen finns flera som försöker: Maciej Zaremba gav förtjänstfullt ett exempel i DN nyligen och jag förstår verkligen om Susanna Hjertonsson brinner för dessa frågor. Men just här tycker jag inte att det passar in.

Men det hindrar inte att vaskandet denna gång var framgångsrikt: jag fann guld! Titeln är genial och den av vännerna som kom på den får ett välförtjänt tack från författaren: det finns många sätt att förstöra människor och strålknivar är kanske inte de värsta. Läs Susanna Hjertonsson, det är hon värd!

Författaren

Susanna Hjertonsson är född 1967, uppvuxen i Blekinge men bor numera på Södermalm i Stockholm med sin 16-åriga dotter. Hon arbetar som rådgivare inom kommunikation och har alltid haft en passion för skrivandet. Idén till den sociala thrillern Mindfucker växte fram när hon drabbades av en hjärntumör, tillbringade mycket tid på sjukhus och genomgick flera operationer i hjärnan.

Anders Kapp, 2021-04-12

Bokfakta

  • Titel: Mindfucker.
  • Författare: Susanna Hjertonsson.
  • Utgivningsdag: 2021-01-17.
  • Förlag: Eget (Ekström & Garay).
  • Antal sidor: 196.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *