En underbar väg hem

Louise Penny har skapat en alldeles egen nisch inom spänningslitteraturen med sin serie om Armand Ganache, med berättelser som har fler lager, fler referenser, fler tolkningsmöjligheter än vad som är vanligt inom genren. I det första lagret finns riktigt välskriven spänning, som miljoner läsare på 30-talet språk kan intyga, men det finns också mycket mer att gräva fram för den som vill (och hon har många entusiaster som ägnar sig åt just det) vilket kan vara en förklaring till att hon fått sådana mängder av priser. Den senaste boken på svenska, Den långa vägen hem, har två huvudteman. Det ena handlar om konstnärskapets våndor; hur kan man finns den originalitet som verkligen drabbar människor och som skiljer verklig konst från konsthantverk? Det andra handlar om hur vi kan ”frälsas från ondo” och tar sin bas i Gileads balsam från Gamla testamentet (Jer 8:22) men som mer sekulärt handlar om hur vi ska kunna läka från de olika typer av trauman som de flesta av oss bär i våra ryggsäckar.

Den återkommande centrala platsen för berättelserna är det lilla samhället Three Pines på landsbygden i Quebec, befolkat av ett gäng särpräglade individer. I denna berättelse har konstnärsparet Clara och Peter Morrow viktiga roller. De träffades redan på konstskolan där unge Peter var den stora stjärnan och Clara fanns längst ner i hierarkin. De är nu medelålders och Peters stjärna har falnat. Han målar fortfarande i stort sett samma tavlor som han slog igenom med; detaljerade abstrakta verk med perfekt teknik men utan själ. Clara däremot har experimenterat vildsint på olika vägar och har under senare år blivit känd för sina porträtt där hon lyfter fram mycket mer än människors yta, det är verk men många lager där man kan uppleva olika skikt av de porträtterade människorna.

Det drabbar Peter hårt, han klarar inte av att glädjas åt hustruns framgångar, han blir avundsjuk och bitter, det smärtar honom djupt i själen när han inser att han inte har det som konsten kräver, han förlorar sig själv. De älskar varandra i grunden men relationen knakar, det blir allt sämre och till slut kastar Clara mer eller mindre ut honom; de ska separera under ett år, Peter ska lämna Tree Pines för att komma tillbaka om exakt ett år då de ska bestämma om deras äktenskap har någon framtid.

Dagen när han ska komma tillbaka förbereder Clara en festmåltid, hon längtar efter sin Peter, trots allt älskar hon honom över allt annat, hon längtar. Men han kommer inte. Dagarna går och hennes oro växer, Peter är försvunnen.

Kriminalkommissarie Armand Gamache är nyligen pensionerad och tillsammans med hustrun Reine Marie har han flyttat till lugnet i den lilla byn Three Pines. Varma sommarmorgnar sitter han på en fridfull liten bänk och läser i en liten bok, The Balm in Gilead, den bok som han hittade på sin pappas nattygsbord när han hastigt gått bort. Han läser samma sidor om och om igen, passerar aldrig det bokmärke som pappan lämnat, läser just ”Och himmelen har makt att bota varje syndsjuk själ” när Clara kommer till honom på bänken och berättar om Peters försvinnande.

Det är upptakten på boken som handlar om jakten efter Peter. Armand och Clara får sällskap av Jean-Guy Beauvoir, Armands närmaste man på Surete du Quebec och numera också hans svärson, samt Myrna Landers som efter en karriär som framstående psykolog nu driver byns lilla bokhandel.

De finner spår efter Peter som uppenbart rest runt i världen för att försöka finns sin konstnärssjäl, de hittar bland annat försök att måla på ett helt annat sätt än han någonsin gjort, vansinniga försök, usla försök, eller kanske inte?

Det blir en väldigt spännande, underhållande och läsvärd roadtrip som vi får följa med på. Författaren lägger till pusselbit efter pusselbit, delar som ofta utgörs av verkliga och märkliga fenomen. Som till exempel en mycket udda park utanför Dumfries i Skottland, The Garden of Cosmic Speculation, en sorts skulpturpark på tolv hektar skapad av Charles Jencks som håller den öppen för allmänheten under fem timmar en dag om året.

Jakten för dem till St Lawrencefloden där den kände kanadensiske konstnären Clarence Alphonse Gagnon, (1881 –1942) målade många av sina mest kända verk, verk som får sin betydelse för denna berättelse. Slutligen vidare till flodens mynning, ett område så ödsligt att de första sjömännen kallade det ”landet Gud gav Kain”, närmare bestämt till byn Tabatière som fått sitt namn efter ursprungsbefolkningens ord tabaquen som betyder trollkarl.

I temat om konstnärskapets vånda fokuseras särskilt bildkonsten, på många olika sätt, men gäller mer generellt än så. Till exempel diskuteras det av en av mina favoritkaraktärer i Three Pines; Ruth, en alkoholiserad äldre kvinna, ständigt ursinnig och oförskämd går hon omkring i byn med sin tama anka Rosa, men hon är intelligentare än de flesta och dessutom en genial och erkänd poet med djupa insikter i dessa våndor.

I kristen tradition jämförs ofta Gileads balsam ibland med Jesus förmåga att frälsa, att ha makten ”att bota varje syndsjuk själ” och en av tolkningarna hos ”Pennynördarna” kring Gamacheserien är att detta på ett mer sekulärt sätt är vad hela serien handlar om: Gamache som ett sådant balsam, som någon som befriar världen från ondska och som samtidigt söker bot för sina egna trauman.

Inte vet jag, men underbar läsning är det i vilket fall som helst vilket ytterliga förstärks av en utmärkt översättning av Carla Wiberg.

Anders Kapp, 2020-11-29

Bokfakta

  • Titel: Den långa vägen hem, (The Long Way Home, 2014, översättning Carla Wiberg).
  • Författare: Louise Penny.
  • Utgivningsdag: 2020-09-07.
  • Förlag: Modernista.
  • Antal sidor: 406.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *