Dansk högspänning

Stora danska debutantpriset blev det välförtjänt för Kim Faber och Janni Pedersen när de kom ut med Vinterland och nu finns också deras andra bok i serien om Martin Juncker ute på svenska med titeln Satans sommar. Kallt i första och varmt i andra med andra ord men den höga kvalitetsnivån från debuten har de lyckats behålla och utveckla. Kanske sitter de litet säkrare i sadeln nu, modet stiger och vad är gränser om inte bara något som behöver testas? I huvudsak något som bara kan applåderas av en glad och nöjd läsare men kanske kan det ändå vara läge för en liten varningsflagga; kanske finns det några gränsmarkeringar som skyddar från ett platt fall, ett stup som man inte vill komma alltför nära. Nära gränsen ger optimal spänningsläsning men om den passeras kan allt förvandlas till parodisk fars.

Det är en varm sommarmorgon 2017 när en död man hittas på en grusgång i Kildeparken i Sandsted med två prydliga skotthål i huvudet, det ser ut som en avrättning. Kommissarie Martin Juncker känner igen honom direkt, det är Ragner Stephansen, advokat och partner i den firma som Martins nu döda pappa en gång startat. Än mer känner han Ragners betydligt yngre hustru Vera som är jämnårig med Martin, i ungdomen för länge sedan stod de varandra nära. Utredningen kommer att beröra en hel del av Junckers eget liv.

I Köpenhamn finns Martins fru Charlotte kvar i det hus som de delat i många år. De separerade i samband med att han förvisades till Sandsted på grund av olämpligt beteende men är ännu ej skilda, hur deras framtid kan komma att se ut är oklart. Charlotte är journalist och efter en lång period som inrikeschef på Morgentidene har hon bytt till tidningens grävargrupp som arbetar med undersökande journalistik. Hon får ett tips som handlar om den fruktansvärda terrorattacken för sex månader sedan (förra boken). Enligt tipset kunde attacken ha undvikits men berörda myndigheter har misskött sig grovt. Skulle det vara sant är det en gigantisk skandal.

I Köpenhamn finns också Junckers tidigare närmaste kollega, kommissarie Signe Kristiansen, chef för en av mordkommissionerna i Köpenhamn, som just håller på att avsluta ett utdraget fall där hon tvingats arbeta med Troels Mikkelsen, numera chef för sexualbrottssektionen. Hon hatar honom. För närmare tre år sedan våldtog han henne i samband med en julfest, något som hon aldrig berättat för någon men hon tänker ofta på hur hon ska hämnas.

Charlottes tips leder henne in i en extremt farlig värld som både Martin och Signe har en del kunskap om men som de är strikt förbjudna att prata om; alla frågor om terrordådet ska hanteras av säkerhetspolisen, de får inte på något sätt syssla med detta. När Charlotte frågar sin man förnekar han all kännedom och försöker på alla sätt stoppa henne. Men Charlotte tar också kontakt med Signe, hon arbetar med ett nytt mordfall som visar sig ha kopplingar till terrordådet, och de två kvinnorna börjar försiktigt samarbeta trots alla varningar. Så småningom får de också hjälp av den unga Veronika, något av en Lisbeth Salander-karaktär, en superhackare som gräver fram graverande fakta. Det blir en verkligt spännande och välskriven läsresa på vägen mot upplösningen.

Jag skrev en hel del om författarparets generella kvaliteter i recensionen av debuten och ska inte upprepa det här, för den som är intresserad finns en länk i slutet av sidan. Men vill ändå ta upp en mycket stark del som är den successiva karaktärsutvecklingen. Främst gäller det huvudpersonen Martin Juncker som har mycket att brottas med utöver polisutredningarna; han successiva åldrande innehåller flera delar som besvärar honom, efter ett långt äktenskap med Charlotte är de nu separerade och han saknar henne, efter en position som landets främsta mordutredare med placering i Köpenhamn förvisades han till lilla Sandsted på grund av sitt olämpliga beteende och det är inte alltid lätt att hantera, men det värsta är de mardrömmar om fadern som återkommer varje natt. Pappan, den store advokaten, var en tyrannisk patriark i Martins ögon, en fader inför inget som han någonsin gjort varit gott nog. Det var en befrielse när Martin en gång i tiden lämnade Sandsted för Köpenhamn och under åren har kontakterna med pappan varit sparsamma. Vid förvisningen från Köpenhamn valde han trots allt placering på uppväxtorten för att kunna ta hand om pappan, då en ensam gammal man med en allt värre demens. Pappans sista tid i livet blev svår och efter hans död har Martin inte satt foten i hans arbetsrum, inte gått igenom några papper och inte brytt sig om att ta hand om barndomshemmet där han fortfarande bor kvar. Sina bekymmer begraver han inom sig själv, han öppnar sig egentligen inte för någon.

I den här boken kommer vuxna dottern Karoline oväntat och hälsar på i Sandsted och ännu mer oväntat stannar hon kvar rätt länge. Livet förändras en del för Martin, plötsligt är han inte lika ensam men samtidigt har han problem med Karolines nyfikenhet på sin farfar. Hon accepterar inte att farfars arbetsrum bara ska vara en stängd dörr, bland mycket annat hittar hon där mängder av dagböcker från många, många år. Innehållet är oväntat och utmanar Martins bild av sin pappa samtidigt som samtalen med dottern också utmanar hans egen självbild. Dessa delar innehåller skönlitterär kvalitet på en nivå som är ovanlig för genren.

Motsvarande gäller också, om än inte i lika hög grad, för de andra huvudpersonerna, främst Martins fru Charlotte och hans gamla kollega Signe Kristiansen.

Kanske du undrar vad jag menade med varningsflaggan i inledningen om en del rätt skruvade delar som närmar sig sin gräns. För att kunna skapa spänning i en fjäder måste den skruvas upp och spänningen är som störst alldeles innan den går sönder. Trasiga fjädrar, överskruvade berättelser, kan också vara vackra men de hör hemma någon annanstans, inte där dessa författare vill, och bör, vara. Här finns några karaktärer nära gränsen som till exempel en mystisk, hemlig och farlig fixartrio med en äldre grå dam flankerad av två unga, muskulösa biffar, agenter eller gangsters är oklart, som tangerar parodin. Här finns också exempel på oproportionerligt våld som tuggar rätt hårt på trovärdighetens gränser. Än så länge lyser hälsans spänningsrosor på läsarkinderna men om stegen från den första till den andra boken fortsätter i samma riktning finns risken för att ett hånskratt i stället växer fram ur läsarstrupen.

Men där är vi inte än i Satans sommar som bjuder på fantastisk spänningsläsning med hög språklig kvalitet som fått god hjälp av översättaren Svante Skoglund.

Författarna

Janni Pedersen, född 1968, har tidigare arbetat för Nordisk film men är sedan länge kriminalreporter och nyhetsvärd på danska TV2. 2020 blev hon för andra gången utsedd till årets nyhetsvärd.

Kim Faber, född 1955, var länge journalist på danska tidningen Politiken, där han arbetade med nyheter och kultur i tjugofem år, men är nu författare på heltid. Han har tidigare givit ut två egna böcker; en om Kosovokriget och en om att överleva med HIV-diagnos.

Parets böcker om Martin Juncker har sålt bra i Danmark och kommit ut i närmare tio andra länder. Den tredje delen i serien har precis kommit ut på danska med titeln Kvæler. (Vet inte om det finns något direkt motsvarande ord på svenska, det närmaste är nog verbet kväva som liksom det danska ordet både kan tolkas bokstavligt som att döda någon genom att förhindra andningen och bildligt där något kan upplevas som kvävande eller att ett skeende kan kvävas i sin linda, men det danska ordet kan också stå för strypningar, våldsamma avslutningar, att krossa eller undertrycka något. Det blir en utmaning för det svenska förlaget när de ska hitta på en titel för översättningen som jag gissar kommer nästa år).

Anders Kapp, 2021-08-24

Bokfakta

  • Titel: Satans sommar (Satans sommer, översättning Svante Skoglund).
  • Författare: Kim Faber och Janni Pedersen.
  • Utgivningsdag: 2021-06-08.
  • Förlag: Modernista.
  • Antal sidor: 444.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *