Kärlek, rädsla, skam och äckel

Har äntligen kunnat återuppta ”Tema Doktor Glas” och nu läst Bengt Ohlssons Augustvinnande Gregorius från 2004. I Hjalmar Söderbergs original är pastor Gregorius en avskyvärd person som hos Ohlsson blir en mångfasetterad huvudperson inom samma yttre handling. Men lånet av denna yttre handling använder Ohlsson till en delvis annan tematik än Söderberg. Här finns begreppen kärlek, rädsla, skam och äckel i centrum.

Drömmen om en kärlek och tillhörighet som man ändå inte vågar ta emot. ”Jag förstår den inte, denna ständiga längtan efter någon som jag ska slippa vara en främling inför. Den tycks aldrig gå över.”

Om illusionen av kärlek som ägande: ”I henne hade jag investerat allt jag hade. Och jag lade ner min dyrgrip i säcken och skyndade hemåt. Ivrig efter att få vara ensam med henne. Men när jag knöt upp säcken var den tom.”

Och om hur rädsla och skam leder till en ständig ensamhet: ”Jag tog tåget. Ensamheten åkte häst och vagn. Det är enda skillnaden. Nu sitter han åter vid mitt bord, och allt är som vanligt.”

Ett återkommande tema handlar också om hur ömkandet av medmänniskan krymper henne; det är den rot ur vilken Gregorius egen rädsla, skamkänsla och ensamhet växer.

Gregorius är riktigt bra och läsvärd text, även om Söderbergs original och Kerstin Ekmans Mordets praktik ligger snäppet högre i min rankinglista. Nu ska jag övergå till två Doktor Glas-inspirerade antologier.

(Erik Uddenbergs dramatisering av Gregorius går just nu på Stockholms stadsteater med Johan Rabaeus i titelrollen.)

Anders Kapp, 2011-12-18

Bokfakta

  • Titel: Gregorius.
  • Författare: Bengt Ohlsson.
  • Utgivning: 2004.
  • Förlag: Bonnier.
  • Antal sidor: 422.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *