När Lenas liv krossas

Efter sin populära Hagforsserie flyttade Ninni Schulman förra året till Dalarna, nordvästligaste delen av Siljansbygden, och Som vi lekte, första delen i den nya serien, gjorde stor succé, utsågs bland annat till årets bästa av Svenska Deckarakademin, så förväntningarna är naturligtvis höga när den andra delen, Käraste Lena, nu finns ute. I upptakten av boken, hösten 1983, rycker poliserna Benny och Kenneth ut till Sollerön, ett självmord, en rätt ung kvinna hänger i en tvättlina från lampkroken i sovrummet. Det är en äldre kvinna som larmat, Gunnel Nilsson, en arbetskamrat på närliggande Coop som blivit orolig när Lena inte dykt upp på jobbet och inte svarat i telefon, något som aldrig hänt förut. Så hon åkte hem till Lena och hittade henne död. Berättelsen om Lena växer ut till en stark och sorglig historia med många oväntade komponenter. Parallellt med detta växer också seriens längre berättelse om huvudpersonen Ingrid Wolt, hennes våldsamma ex Kjell och dottern Anna ut en hel del. Språk, berättarteknik, miljöer och intrig håller hög nivå, det här är riktigt bra läsning, men jag kan ändå sakna en del från den förra boken.

Jag skrev en del om det intelligenta upplägget av den nya serien i en text om den första delen och ska inte upprepa mig, länk finns längre ner. Huvudpersonen Ingrid Wolt var framgångsrik polis i Stockholm som levde tillsammans med en våldsam man, Kjell, också han polis, och lilla dottern Anna. För att skydda sig själv och dottern skottskadade hon Kjell i november 1980 och dömdes till fängelse. Försommaren 1983, berättelsens nutid, har hon avtjänat sitt straff och med hjälp av sin lillebror Thomas hittar hon ett tillfälligt boende i en liten by i Dalarna, ett område hon aldrig varit i förut. Som trettiofemåring försöker hon skapa sig någon sorts liv igen samtidigt som hon gör allt för att inte Kjell ska få reda på var hon finns. Anna har hunnit bli sex och lever hos en fin fosterfamilj i Sigtuna, Renata och Elof Karlsson; Ingrid försöker återupprätta kontakten med dottern och drömmer om att de på något sätt ska kunna leva tillsammans igen.

I slutet av den första delen får Kjell reda på var hon finns; han är uppfylld av hat och vill hämnas, har en större roll i den nya boken, även med egna kapitel. Ingrid är hela tiden rädd, håller sig undan allt mer, har peruk på jobbet som städerska på Mora hotell i närheten. Siljans Spaningsbyrå, som hon startade i förra delen, vågar hon inte driva längre. Ingrid / Kjell / Anna utgör en viktig tråd i den nya boken.

Men huvudberättelsen, fallet, handlar om titelns Käraste Lena, Lena Hedström. Hon är trettioett år och har inte haft det så lätt i livet. Hennes man Eskil dog plötsligt för tre år sedan och innan dess drabbades hon av ett missfall som tog hårt. Hon hade en bra uppväxt i Örnsköldsvik tillsammans med föräldrarna Birger och Elsa Svensson, hade riktigt bra betyg i skolan, en del drömmar om livet, kanske läsa vidare, men så blev det inte. Efter bröllopet med Eskil flyttade de in i ett litet hus på hans släktgård på Sollerön i Dalarna som han drev med sina tre bröder. Alla bröderna är bosatta på gården, tre med familjer och en ensamstående. Lena har aldrig riktigt kommit in i den stora familjen med deras många traditioner och oskrivna regler. Hon bor ändå fortfarande kvar där efter Eskils död, jobbar sedan länge som kassörska i Coop i närheten, är rätt ensam, tänker mycket på livet när hon ofta skriver i dagboken, drömmer om förändring, kanske om kärlek, en ny man i hennes liv, om barn.

Lenas död avskrivs som ett självmord men hennes föräldrar kommer från Örnsköldsvik, söker upp Benny, och har en del starka argument som pekar i andra riktningar. Även om Benny kan tycka att det finns anledningar att titta närmare på fallet så vägrar hans chef att lägga mer tid på detta. Benny och Ingrid känner varandra sedan långt tillbaka och han föreslår föräldrarna att ta kontakt med henne, kanske kan hon hjälpa till. Motvilligt träffar hon dem och börjar ändå undersöka vad som kan ha hänt.

Grundformen är densamma som i första delen; vi har ett skeende i bokens nutid 1983 som varvas med kapitel i dåtid. Då var dåtiden förra sommaren när vi fick följa tolvårige Mattias Holm på väg mot sitt försvinnande. Nu får vi följa Lenas liv från åtta månader tidigare fram till dess att hon hittas död hösten 1983. Nutidshandlingen rör sig mellan Ingrids undersökning av fallet, hoten från Kjell och relationen till dottern samt även en del om relationen till Benny; de har en historia långt tillbaka innan Ingrid blev tillsammans med Kjell men Benny är nu rätt nygift med Ulrika.

Huvudberättelsen, den sorgliga historien om Lena, är minst lika stark som motsvarande i den förra delen, men ändå är jag inte riktig lika förtjust som jag var då; det kan bero på alltför höga förväntningar men jag kopplar det till två karaktärer.

Jag är rätt jämnårig med Lena, bara ett par år yngre, och ingen av de kvinnor i trettioårsåldern som jag kände 1983 läste Husmodern eller liknande veckotidningar, hon känns alltför ”tantig” för att vara riktigt trovärdig. Berättelsen om henne griper tag i mig som läsare, liksom relationerna på jobbet, på släktgården och en del annat men det gör inte hon själv, särskilt inte om man jämför med den det urstarka porträttet av tolvårige Mattias Holm i den förra boken. Dessutom tycker jag att författaren skruvar väl hårt på Kjells galna hat för att det ska kunna fungera riktigt bra. Det hindrar inte att jag ser fram emot nästa bok i Siljanserien.

Författaren

Ninni Schulman är född 1972, uppvuxen i bruksorten Lesjöfors i östra Värmland och bor i dag i Stockholm med sina två barn. Hon har lång erfarenhet som journalist, började som lokalredaktör i Hagfors för Värmlands Folkblad 1995, och har därefter bland annat arbetat på Expressen.

Hon debuterade som författare 2010 med romanen Flickan med snö i håret, den första delen i Hagforsserien som avslutades 2021 med den sjunde delen, Dagen är kommen. Serien har sålts i en upplaga på mer än en miljon bara i Sverige. Hon finns också utgiven i tiotalet andra länder.

Utöver Hagforsserien har hon kommit ut med relationsdramat Bara du 2018 och självbiografiska Flickebarn nr 291 2020. Hon föddes med skolios vilket försvårade andning och krävde flera operationer, fixering i gips och långa sjukhusvistelser i hennes tidiga barndom. Behandlingarna lyckades men här skildras minnen av att ha lämnats ensam av föräldrarna på sjukhus med plågsamma undersökningar och många svårigheter under uppväxten.

Utöver Värmland finns en hel del av hennes rötter i Dalarna. Hennes morfar kommer från Siljansfors, hennes mamma har flyttat tillbaka till Mora, hon har en hel del annan släkt där och tillbringade mycket av sin barndom i området. Det var därför rätt naturligt för henne att välja Siljansbygden för sin nya spänningsserie och dessutom har hon valt att placera den i en tid när hon själv var barn, tidigt åttiotal. Som vi lekte var första delen i Siljanserien som nu kompletterats med en andra del, Käraste Lena.

Anders Kapp, 2024-04-21

Bokfakta

  • Titel: Käraste Lena.
  • Författare: Ninni Schulman.
  • Utgivningsdag: 2024-04-16.
  • Förlag: Bazar.
  • Antal sidor: 402.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...