Drömmar föds, krossas och föds igen

Helena von Zweigbergk är född 1959 och när detta årtal också är titeln på hennes nya roman uppstår fruktan; är detta ytterligare en av alla dessa egotrippade texter som balanserar på gränsen mellan självbiografi och autofiktion och som vällt ut från förlagen det senaste decenniet, detta evinnerliga självutlämnande som blivit så ointressant? Men svaret på den frågan är ett lyckliggörande nej! På sätt och vis är det en kärleksroman med paret Ingrid och Georg i centrum men berättelsen om deras specifika prövningar fångar också det generella i en värld av förändring där könsroller utmanas, drömmar väcks, krossas och återuppstår på andra sätt, relationerna mellan det privata och det offentliga omförhandlas i nya föreställningar om familjen, det givna sättet att leva förlorar sin trygghet i sökandet efter något som kanske kan vara emancipatoriskt, frigörande på vägen mot något annat, oklart vad. Kanske frihet, men vad är det? En underbar text som excellerar i skönlitteraturens kärna; att i det personligt nära väcka tankar och insikter om det stora, om samhällsförändringar, med en styrka som facklitteraturen aldrig kan åstadkomma. Det är också inledningen på romansviten Drömmar om frihet, en nittonhundratalshistorik som absolut ska följas, det här är väldigt bra!

I prologen möter vi en av de två huvudpersonerna, Ingrid Farkas, som hunnit bli tjugosex år. Efternamnet har hon fått från sin man Istvan, fysiker från Ungern som flytt oroligheterna där och hamnat i Stockholm där han efter ett par år träffade vackra Ingrid, en nittonåring som lämnat familjen i Jönköping för att läsa till lärare i Stockholm. Istvan var fjorton år äldre men de blev ett par, gifte sig och fick sonen Tom, nu fem år gammal. För två år sedan dog Istvan i en bilolycka så Ingrid är en ung änka, en ensamstående mamma som klarar av livet rätt bra på egen hand och trivs verkligen med arbetet som lärare på en privat flickskola (bör vara Ahlströmska skolan på Östermalm eftersom hon bland andra har Dagmar Lange, ”Maria Lang”, som kollega).

Visst var tiden efter Istvans död svår, men hon känner också en sorts ”berusning av frihet i att bestämma allt själv”. Hon är fri från sin småländska familj och hon har ingen man som ska bestämma över henne. Hon älskar livet i Stockholm och har fått vänner som skiljer sig helt från de som fanns i hennes enkla uppväxt, inte minst närmaste väninnan Britt, gift med kända filmproducenten Ingvar, som ofta arrangerar fina bjudningar där hon får lära känna spännande människor. Det är också tack vare Ingvars kontakter hon kommit över sin lilla lägenhet på Sankt Eriksplan. Hon har ingen hög lön men hon är bra på att hushålla med pengarna och klarar sig bra.

Vi får också träffa Georg Lund, uppväxt i Linköping men som efter en tid som journalist på en landsortstidning fått anställning på Svenska Dagbladet och nyligen flyttat till Stockholm. Han är en ambitiös ung reporter som främst skriver om politik och näringsliv. Han beskrivs som en modern ung man som ser positivt på kvinnors yrkesarbete och som är barnkär. Han pratar mycket om den nya tiden, gillar verkligen de moderna bostäder som nu byggs i Stockholms förorter, vill ha ett annat sorts familjeliv än det han är uppväxt med, pratar om ett kamratskap mellan man och kvinna där man bestämmer saker tillsammans. Han har stora drömmar om det kommande sextiotalet, allt kommer att bli så mycket bättre än det varit.

Han känner inte många i Stockholm annat än kollegerna på jobbet, men träffar ibland sin kusin Hans. Hans är gift med Maria som är en av Ingrids kolleger på flickskolan och när Hans och Maria arrangerar en middagstillställning med dans i deras lägenhet på Kungsholmen bjuder de in både Ingrid och Georg för att se om de kan sammanföra dem, Maria tycker att det är dags för Ingrid att träffa en ny man.

Så blir det också, de förenas av kärlek och åtrå, men också av många gemensamma idéer, inte minst om ett friare sätt att leva än det som tidens konventioner föreskriver. De har egentligen ingen brådska med att gå vidare i sin relation men trots att Georg är försiktig så blir Ingrid gravid och då följer de ändå konventionerna; det blir snabbt ett bröllop, de tar sitt ansvar och ställs inför utmaningen att bygga ett gemensamt familjeliv. Med alla gemensamma idéer ser det ut som en positiv prognos för detta äktenskap, men nedärvda normer sitter djupare än man ofta föreställer sig, det visar sig också snabbt när de träffar sina respektive familjer för att informera dem. De kommer från helt olika miljöer med helt olika erfarenheter. De två träffas på vårvintern 1959 och vi får i denna bok följa deras liv i ungefär ett år, en liten bit in på det nya decenniet.

Bland mycket annat är texten ett imponerande träffsäkert tidsdokument. Det gäller miljöer, inredning, maträtter, kläder, umgängesformer, tidens händelser och alla andra yttre komponenter, men också språkbruk och framför allt människors tankar och föreställningar om tillvaron, från det lilla, relationerna i familjen, till det stora, pågående samhällsförändringar.

Karaktärerna är fantastiskt genomarbetade, naturligtvis de två huvudpersonerna men det gäller också för många andra komplexa människor som levandegör olika aspekter av tidens förändringar. Ingrids berättarperspektiv dominerar något men jag blir faktiskt mest berörd av porträttet av Georg med den vånda, ibland ren ångest, som finns i konflikterna mellan det han vill i teorin och det han egentligen gör i praktiken. Också det hjärtskärande i deras relation med rörelserna mellan destruktiva konventioner, drömmar som går i kras, och insiktsfyllda stunder när de klamrande söker förändring. Fångar bakom galler av normer som drömmer om frihet.

Jag vet inte hur långt framåt i tiden denna romansvit ska gå, den kallas för en nittonhundratalshistoria så kanske den stannar där, men genom att låta huvudpersonerna vara födda på tidigt trettiotal så skulle de fortfarande kunna leva i nutid, Ingrid skulle kunna fylla nittio nästa år. Det jag däremot är helt säker på är att jag kommer att läsa kommande delar.

Författaren

Helena von Zweigbergk är född 1959 i Stockholm och är författare, journalist, radioprofil och programledare. Hon debuterade som författare 1994 med en reportagebok om prostitution som hon skrev tillsammans med Cecilia Bodström, Priset man betalar för att slippa kärlek. Skönlitterärt debuterade hon 2001 och då både med en barnbok, Måste vara en prinsessa, och med Det Gud inte såg, första delen i en deckarserie med fängelseprästen Ingrid som huvudperson. Totalt har hon kommit ut med ett tjugotal böcker av olika karaktär, några av dem har också översatts till andra språk. 1959 är första delen i romansviten Drömmar om frihet.

Anders Kapp, 2022-04-03

Bokfakta

  • Titel: 1959. Ingrid och Georg. En kärlekshistoria.
  • Författare: Helena von Zweigbergk.
  • Utgivningsdag: 2022-03-23.
  • Förlag: Norstedts.
  • Antal sidor: 436.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *