I en värld där lögnen som statsreligion spider sig snabbt, där sanning och hederlighet i bästa fall hamnar i återvinningen, brännbart kanske, är det naturligtvis intressant att skönlitterärt utforska bedrägeriets och förnekelsens natur. Och varför göra det enkelt för sig? Var det så hon tänkte, Hanna Nordenhök, när hon började knappa på de där tangenterna som skapar bokstäver på skärmen, en i taget, allt fler, som rätt ofta vandrar rätt länge i rätt oväntade riktningar innan de plötsligt hittar en punkt för att sedan fortsätta med nästa mening, en till, en till, in i nästa berättelse, och en till, en till. Och så blir det något, men vad? En roman eller en novellsamling? Eller kanske tre kortromaner och fem noveller, alla tematiskt kopplade till varandra? Eller kanske åtta fallstudier av helt olika slag som ändå gemensamt har något generaliserande att säga? Det är inte enkelt ens på den första nivån när det gäller att försöka beskriva hennes senaste bok Underlandet. Frågan på sista raden är inte heller alldeles enkel att besvara: Är det här något som bör nomineras till Augustpriset 2023? På det senare kommer jag i alla fall fram till ett svar.
Bokens titel är också titeln på den längsta kortromanen med fem kapitel, de både inleder och avslutar boken, och den handlar om en kvinna, en uteliggare. ”Hon satt i redet som hon gjort sig av grenar och mindre stenbumlingar på en klippavsats nere i skogsslänten för att hålla ormar och smådjur borta, hon plockade fram den sista Twixchokladen ur ryggsäcken och slukade den girigt. Natten var färglös eller gyttjegrå, runt redet steg den fräna doften av spillning eller något rov som låg och ruttnade i hålorna djuren grävt vid de väldiga barrträdens rötter, när hon ätit la hon sig ner i redet. Ugglornas skall som studsade i mörkret ovanför.” Ungefär så låter författarens språk, inte sällan med längre och mer vindlande meningar än så. Inte helt lättuggat men varför skulle man alltid äta snask, al dente är faktiskt alltid bättre än överkokt, det krävs kanske några sidors tillvänjning, en acquired taste som snabbt blir väldigt njutbar.
Hur gammal hon är framgår inte men hon är definitivt vuxen, tänker mig henne runt femtio, de första vitnande hårstråna kan anas. Hon är normalt sett mycket smutsig, författaren vältrar sig i skitighetsord, trodde inte riktigt det fanns så många, men ibland gör hon sig ren i någon bäck eller sjö; ”De väldiga brösten slängde och daskade mot buken medan hon omsorgsfullt gnuggade varje skrymsle av den buskiga triangeln som med sin doft av dy stack fram mellan de kraftiga låren.” Hon klär ut sig till ett barn, en rätt kraftig tonårig flicka, och det framgår att hon gjort det under lång tid. Hon har ett antal färdiga personas med berörande berättelser som kan väcka medlidande, som kan ge henne tillträde till någon familj som tar hand om henne under några dagar. Hon får mat, en säng att sova i, hon stjäl en del, inte jättemycket, innan hon drar vidare igen.
Den andra kortromanen heter Hyperion Hotel och består av fyra utspridda kapitel. Den handlar om klassresenären Rodri Vega som från enkla förhållanden tagit sig fram till en stark position på en spansk tidning. Men han är inte den stora stjärnan på redaktionen, det är Marius som framför allt är känd för sina enormt berörande reportage om drabbade människor i olika krisområden runt om i världen. Ibland kallar kollegerna Marius för Sirius, den klarast lysande stjärnan, i relation till just Vega, den näst ljusaste stjärnan. Men så kommer Vega på att Marius är en bedragare, hans stora reportage är bara påhitt. ”Som en inspirerad författare, inbegripen i skrivandet av en kuslig automatskrift som bara tycktes rinna fram ur honom från ingenstans, ur medvetandets vindlingar, han hade aldrig förstått sig på författare, vad som fanns i deras huvuden, något perverst vilade över dessa människor som kunde plocka fram de mest spektakulära påhitt ur sina inre system av skrymslen, fack och lådor, besatta eller njutande manipulatörer, det var en sådan han liknade, Marius, med det uttryckslösa ansiktet vid bordet under markisen och pennan intensivt raspande över papperet.”
Vega krossar sin konkurrent, skriver till och med en bok om bedrägerierna som blir mycket uppmärksammad vilket ger honom tillträde till många olika scener; nu är det han som är stjärnan, en hjälte som fylld av rättspatos (?) avslöjat en bedragare. Och samtidigt förnekar han sin bakgrund, svarar sällan när mamma ringer.
Den tredje kortromanen heter Huset på slätten, består av tre kapitel men utspelar sig under lång tid, ända från det att ett ungt par träffas under studietiden i Stockholm fram till dess att deras barn blivit vuxna och de sedan länge bott i ett exklusivt hus på den skånska slätten. Även här finns ett klassperspektiv; hans familj bort i ett stort hus på Lidingö och har ett imponerande sommarhus vid havet i Torekov. Hon är uppväxt i Malmö under mycket enkla förhållanden. De besöker hennes föräldrar en gång men efter ”den havererade familjemiddagen” har hon knappt någon kontakt alls med dem. Däremot spenderar de mycket tid tillsammans med hans föräldrar, både på Lidingö och i Torekov.
Efter examen från Handels startar han ett företag som blir mycket framgångsrikt, snart är han ständigt ute på affärsresor runt om i världen. Hon avslutar aldrig sina studier, behöver inte arbeta, får obegränsat med pengar av sin man. Från början bor de i en lägenhet i centrala Stockholm men han bestämmer sig för att bygga ett hus åt dem på slätten i Skåne, vill ha närmare till sitt älskade Torekov, ”varför på slätten frågade hon, då ser man när fienden kommer, hade han sagt skämtsamt och flinat”. Där lever hon och tvillingflickorna i lyx, döttrarna får naturligtvis var sin Tesla när de tar studenten, samtidigt som han för de mesta är bortrest. Under den tjusiga ytan finns ett mörker som hon förnekar, som hon inte vill se; skulle det komma upp till ytan skulle det krossa hennes ”perfekta” liv.
Utöver detta finns fem noveller som alla heter ”(fallbeskrivning)” där vi får träffa en välkänd representant för en internationell biståndsorganisation som åker dit för ekobrott, en kampsportare som vinner med ohederliga medel, en skolflicka som ägnar sig åt märkliga bluffar, en populistisk politiker med en ny talskrivare och en åldrande kvinna vars kropp har få kvarvarande naturliga kroppsdelar.
Det gemensamma temat som kretsar kring bedragare och bedragna, falskhet och förnekelse, skulle kunna inbjuda till ett svart-vitt berättande med något som är tydligt ont respektive tydligt gott men den tänkbara förenklingsfällan faller inte denna författare i. Precis som i Alices underland är det inte alltid så enkelt att veta vad som är vad. Mycket av texten präglas av en sorgsen humor, absurda konsekvenser av falska livsval, förnekelsernas overklighet som kan skapa mycket ensamma platser där det inte är så enkelt att leva. Att berättelserna är spridda till olika platser i världen bidrar till att fånga en generalitet i tiden, falskhetens tidevarv, en lögnpandemi som slår hårt på alla nivåer från enskilda människors försköning av sina liv på sociala medier till statsledningars användning av lögnen för att rättfärdiga föraktliga beslut.
Tidigare i år har jag hittat tre mycket olika böcker som jag mycket väl kan se som nominerade i Augustprisets skönlitterära klass i höst: Jerker Virdborgs Cirkelns fyra hörn, Majgull Axelssons Svalors flykt och Cilla Naumanns Skäret. Till dessa lägger jag nu också Hanna Nordenhöks Underlandet.
Författaren
Hanna Nordenhök, född i Malmö 1977, debuterade som poet men har främst blivit känd för sina mörkt förtätade romaner. Hon har fått flera utmärkelser för sitt författarskap och hennes förra bok, Caesaria (2020), tilldelades Sveriges Radios romanpris och nominerades till Tidningen Vi:s litteraturpris. Hanna Nordenhök är också verksam som översättare och har lovordats för sina översättningar från spanskan av bland andra Fernanda Melchor, Andrea Abreu och Gloria Gervitz. Sedan flera år skriver hon även litteraturkritik, och belönades 2019 med det då nyinstiftade Madeleine Gustafsson-priset där hon i motiveringen kallades ”en allt nödvändigare röst i det svenska kritikerlandskapet”. Hon är nu aktuell med nya boken Underlandet.
Anders Kapp, 2023-06-19
Bokfakta
- Titel: Underlandet.
- Författare: Hanna Nordenhök.
- Utgivningsdag: 2023-04-26.
- Förlag: Norstedts.
- Antal sidor: 263.