Gripande helvetesläsning med viktiga insikter!

Självutlämnande autofiktion har varit en stor del av den litterära produktionen under rätt många år nu. Jag kan naturligtvis förstå att detta skrivande har en stark och viktig egenterapeutisk funktion, men som läsare är jag måttligt intresserad, ser det sällan som intressant litteratur. Ödeläggaren är ett tydligt undantag. Christina Herrström kanske inte gillar beteckningen men den första delen, ”auto”, stämmer tveklöst, det är en självbiografi om ett antal hemska år, och jag tycker även att den andra delen, ”fiktion”, tack och lov stämmer. Hon verkar heller vilja prata om texten i dokumentära termer, som verklighet, på omslaget står det också ”En sann historia”. Jag tvivlar inte alls på att det hon berättar är sant, men hon använder sin stora skönlitterära förmåga till att berätta den på sitt sätt, ur sitt perspektiv, med sitt språk, och det är tack vare det som hon lyckas fånga mig som läsare, det är den personliga skönlitterära gestaltningen som trots alla referenser till olika dokument verkligen kan ge oss starka insikter i ett betydande samhällsproblem.

Christina Herrström är på många sätt en mycket resursstark person. Välkänd och hyllad författare med en stark social omgivning i form av familj och många vänner. Ändå lyckas Ödeläggaren ruinera hela hennes liv på alla tänkbara plan. Hur kunde det hända?

2007 träffar hon för första gången den man som titeln syftar på. Han kommer ursprungligen från Brasilien, framgångsrik artist och företagare, och har hamnat i Sverige sedan han fått barn med en svensk kvinna. (Han är namngiven i boken och rätt välkänd, det går att Googla fram en hel del information om honom.) Det första mötet är bara en tillfällig slump, men 2010 träffas de igen. Han vädjar om hjälp, han har ingenstans att bo, har blivit bestulen på sina tidigare stora tillgångar, han får knappt träffa sin lilla son och befinner sig i ständig kamp om vårdnaden med den bedrägliga exfrun som också är en usel mamma. Christina försöker värja sig men känner empati med hans situation, hon vill hjälpa till. Han är också osannolikt karismatisk, vältalig, en underbar sångare och en älskad ledare för den kör som hon gått med i.

Han kommer successivt allt djupare in i hennes liv och på fyra år tar han över det fullständigt, utsätter henne för verbala, mentala, psykiska och till och med fysiska övergrepp som hon till slut inte knappt märker. Hon uppslukas av en konstant och intensiv påverkan på alla tänkbara plan och så småningom blir en allt mer absurd fantasivärld en sorts normalitet för henne; det fullständigt onormala blir normalt. Mycket av det kommer hon inte att komma ihåg senare, men bland annat tack vare 23 bevarande dagböcker från dessa vidriga år har hon nu kunnat berätta vad som hände. Hon förlorar allt; pengar, bostad, självkänsla och det mesta av relationerna med vänner och familj, hon vågar inte prata med någon. Hur kan det vara möjligt och hur lyckas hon ta sig ur detta helvete? Det är svaren på de frågorna som Ödeläggaren ger oss.

Behövs det verkligen nästan 600 sidor för att berätta denna historia, det blir ganska många likartade scener som upprepas, nog borde man han kunnat kapa två tredjedelar av texten? Den frågan ställer jag mig upprepade gånger i läsningen. Men så småningom kommer jag ändå fram till att volymen är väl motiverad. Det är svårt att begripa hur en så stark person så fullständigt kan gå under i denna svarta illusion och för att ändå kunna komma fram till denna viktiga insikt tror jag det faktiskt är nödvändigt att delta i detta närmast ändlösa flöde av konstanta angrepp på alla tänkbara fronter. Och det kräver rätt många sidor.

Olika sorters bedrägerier

Det verkar som om bedrägeribrottsligheten ökar. Mycket av den är på sitt sätt rationell, ibland nästan industriell som till exempel den ”bedrägerifabrik” med bas i Minsk som DN skrivit många artiklar om, som lurat av många människor sina besparingar i många olika länder, inte minst en hel del svenskar. Det finns också en hel del individuella bedragare, inte minst de vi kallar för sol-och-vårare sedan begreppet uppstod 1916, som kan vara cyniskt rationella när de lurar av människor deras pengar. Men Ödeläggaren är något mer än det, han har också uppenbart sjukliga drag.

Jag tror det är lätt att förstå vad narcissistisk mytomani är för något på ett ytligt plan. I lindriga former möter vi det ofta, inte minst hos oss själva, som ”när storfiskar´n talar om …”, lätta försköningar i CVn eller kanske oftast numera i de sociala mediernas rosaskimrande bilder av liv och händelser som kanske inte alltid fullt ut motsvaras av verkligheten. Även om jag faktiskt tror att alla lögner är farliga, skadliga, är den nivån rätt socialt accepterad. Kanske har du också haft några i bekantskapskretsen som passerar dessa acceptabla gränser, som ljuger så pass frekvent för att försköna sig själva att de inte längre är intressanta att umgås med, utan att du betraktar dem som sjuka.

Jag kan bara påminna mig två personer som jag känt som helt passerat dessa gränser och gått in i något som bara kan betraktas som sjukligt. Den ena av dem hamnade i psykiatrisk vård men det var bara för att det då också fanns med våld som ett resultat av den empatilöshet som ofta kan finnas med i sjukdomsbilden, inte för alla andra skador som han orsakade för sin omgivning.

Inte för att jag har någon utbildning inom psykologi, men jag har läst på tillräckligt för att veta att narcissistisk mytomani är behandlingsbart med rätt goda prognoser. Problemet är den normalt totala avsaknaden av egen sjukdomsinsikt hos mytomanerna vilket förstärks av att den närmaste omgivningen ofta tenderar att skyla över lögnerna, ibland av feghet och ibland för att vara ”snälla”, trots att det är det värsta man kan göra. Det innebär att de sällan får vård. Fullständig nolltolerans mot lögn är det enda som möjligen kan hjälpa, ungefär på samma sätt som vissa alkoholister bara kan komma fram till ett fungerande liv med hjälp av fullständig avhållsamhet.

Ödeläggaren opererar på en nivå som jag tack och lov aldrig stött på personligen, betecknas också som psykopat i boken, och det känns svårt att tro på att det skulle kunna vara behandlingsbart. (Delar av det är dock straffbart bedrägeri, han är dömd till tre års fängelse men har hållit sig borta från Sverige sedan dess.) Jag har naturligtvis en insikt om att han inte är unik, jag har läst om andra, men det är först genom Christina Herrströms text som jag kunnat få en verklig insikt, kunnat känna mig in i hur denna process ner i mörkret kan fungera. Det är jag tacksam över. Ödeläggaren är en både viktig och i högsta grad läsvärd bok!

Författaren

Christina Herrström, född 1959 i Stockholm, har skrivit böcker för både vuxna och unga samt dramatik för radio, teve, teater och film. Teveserierna Ebba & Didrik och Glappet i regi av Peter Schildt (numera exmake och vän) gjorde succé både hos publik och kritiker.

2006 Augustnominerades hennes ungdomsbok Tusen gånger starkare som sålts i över 100 000 exemplar och som handlar om kvinnors mer eller mindre dolda underordning i en värld som påstås vara jämställd, temat även i Glappet. År 2010 fick filmen Tusen gånger starkare med manus av Herrström och i regi av Schildt premiär på de svenska biograferna och under de följande åren bjöds filmen in till många internationella filmfestivaler och vann flera priser, bland annat The Golden Cairo for Long Feature Films under International Children’s Film Festival, Kairo, Egypten, men också priser i Sydkorea och Kina.

För sina kritikerrosade vuxenromaner Leontines längtan, Den hungriga prinsessan och Denzel tilldelades Christina Herrström Stockholms stads kulturstipendium (Litteratur) år 2017. Hennes roman Tionde våningen för unga vuxna kom 2018.

Herrström debuterade som dramatiker vid radioteatern 1983 och tre år senare vid Dramaten med sin första helaftonspjäs En underbar utsikt, för vilken hon tilldelades pris av Ingmar Bergman. Hon har också rönt stor internationell framgång med pjäsen Erling som har spelats i Europa men framförallt i Sydamerika där den prisbelönades vid den 25:e stora internationella teaterfestivalen i Bogotá, Colombia 2008. Erling kommer att sättas upp i Madrid 2021.

Anders Kapp, 2020-08-31

Bokfakta

  • Titel: Ödeläggaren.
  • Författare: Christina Herrström.
  • Utgivningsdag: 2020-08-21.
  • Förlag: Bonniers.
  • Antal sidor: 587.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *