Med Ensam ö, som kommer ut idag, har Britt Peruzzi hunnit fram till fjärde delen i sin Rivieranserie. Jag har inte läst henne tidigare, men tyckte det var dags nu. Omslaget har en del feelgoodkänsla, som inte riktigt stämmer överens med innehållet; även om här finns vackra medelhavsmiljöer, en hel del mat och dryck och en relativt lugn berättarstil finns det också mörkare stråk med slitsamma relationer som påverkar berättelsens starka karaktärer. Titeln refererar naturligtvis till det mycket välanvända citatet från den engelska poeten John Donnes Devotions Upon Emergent Occasions från 1624, ”No man is an island”, och fungerar väl för en text där relationer av många olika slag har en central betydelse; även de relationer vi försöker förneka och gömma har en tendens att dyka upp i oväntade sammanhang, inte minst kan bara minnet av relationer slå till plötsligt, ibland på gott och inte sällan på ont. Mordet på en omtyckt lärare och änkling lämnar tre små barn föräldralösa och utredningen kommer ingenstans, den läggs ner. En ung kvinna från Nice flyr till ett kloster i Sverige därifrån hon försvinner. Försvinner gör också en åttaårig pojke på vägen från skolan till sin gitarrlektion. Och huvudpersonen Alda Luppis liv trasslar på alla möjliga olika sätt. En bra spänningsroman som vältajmat kommer ut nu när semesterläsningen i hängmattan närmar sig.
I prologen möter vi Noelle Vidal som är på väg från ett urtråkigt möte på Oceanografiska museet i Nice där hon arbetat de senaste tjugotre åren. Det enda positiva med mötet var att hon lyckats göra det kort och just nu skyndar hon sig på väg mot sin sjuka mamma. På den smala serpentinvägen boulevard Maurice Maeterlink står en bil mycket olämpligt parkerad intill en utsiktsplats. Hon stannar och hittar tre barn i bilen; en pojke i tidig skolålder och två yngre flickor, kanske tvillingar. Samtidigt som hon ringer larmnumret ser hon långt därnere en livlös manskropp slungas av vågorna mot de vassa klipporna. Kanske är det barnens pappa?
Ett år senare möter vi återkommande huvudpersonen, kommissarie Alda Luppi, som är på semester från jobbet i Nice, men den här lördagen, 19 juni 2021, har hon tagit en paus från semestern, åkt över från Danmark till Helsingborg för att besöka ett karmelitkloster som larmat om att tjugoåriga Chloé Blanchetti är försvunnen. Chloé kommer från Nice så den svenska polisen tar kontakt med Aldas chef när de får in anmälan om försvinnandet och han ber i sin tur Alda åka dit där Chloé bott det senaste året som aspiranten Syster Barbara. Alda får inte ut så mycket av besöket, hon tror knappast det ligger något brottsligt bakom försvinnandet, Chloé kan mycket väl ha givit sig av från klostret självmant.
Alda har nära till Helsingborg, hon semestrar i fiskeläget Hornbæk som ligger på Nordsjälland, nära Helsingør, en av hennes barndoms semesterpärlor som hon nu ville visa för åttaåriga dottern Susie. De är där tillsamman med Aldas pappa Aldo och mamma Blanche. Med på resan är också Aldas nära vän och granne Ilse Hoppe, psykolog och tidigare profilerare hos den svenska säkerhetspolisen som nu bott i Nice de senaste dryga tio åren. Med är inte Aldas man George som till hennes mycket måttliga förtjusning är på jobb i London under tre månader.
Från sin närmaste kollega i Nice, Enzo Santone, får hon reda på att Léon Roche försvunnit från sitt fosterhem, det är pojken från prologen, det olösta mordet på pappan och änklingen Arthur som berör Alda mycket starkt. Hon bestämmer sig för att avbryta semestern och återvänder till Nice för att kunna delta i sökandet efter Léon. Susie lämnar hon hos sina föräldrar.
I Nice får vi möta hennes kolleger som utöver Santone bland andra består av polischef André Nouveau, hennes fantastiske assistent Pierre Marin som är ett under när det gäller att söka fram information, skickliga rättsläkaren Charlotte Holland, som också är en god vän, samt stolpskotten Jean Bertrand och Toni Lambert, en hopplös duo som oftast går under beteckningen Gin & Tonic. Chefen beordrar fullständigt fokus på försvunne Léon men Alda går också tillbaka till den nedlagda utredningen av mordet på pojkens pappa samtidigt som hon inte kan släppa funderingarna på försvunna Chloé. Hon får reda på att Cloés föräldrar, David och Marta Blanchetti dog i en trafikolycka två år tidigare, att det ska finnas en bror, Maxime, och att det är en välbärgad familj.
De tre olika berättelserna slingrar sig fram i oväntade kurvor som kustens serpentinvägar för att så småningom stråla samman samtidigt som Alda privatliv också trasslar till sig på intressanta sätt, kanske inte alltid för en henne själv, men definitivt för läsaren. Det finns en del slarv: att ”solen gassade in” på förmiddagen i en lägenhet med rent västerläge är knappast sannolikt, men det är inte så mycket att det stör läsningen nämnvärt. Totalt sett är detta välskrivet med en intelligent intrig, en text som tveklöst fångar sina läsare.
Författaren
Britt Peruzzi är född 1966 och efter en lång karriär som journalist debuterade hon 2019 med kriminalromanen Aldrig glömma, första delen i Rivieranserien. Liksom sin huvudperson Alda Luppi har hon italienskt påbrå, och Nice och dess vackra omgivningar tillhör hennes favoritplatser på jorden. Många författare lånar av sig själva i utvecklingen av sina huvudkaraktärer och det lär vara extra mycket så i det här fallet, det gäller utöver bakgrund, intressen och personlighet till och med hunden, både Britt och Alda har en Logotto, en italiensk tryffelhund.
Anders Kapp, 2022-06-21
Bokfakta
- Titel: Ensam ö.
- Författare: Britt Peruzzi.
- Utgivningsdag: 2022-06-21.
- Förlag: Bazar.
- Antal sidor: 383.